haiva mycket battre vilkor. j Den 11 förelades Underhuset Regeringens kostnadsförslag för armden under detta. Truppernas antal — utom de som äro i Ostindien och aflonas derifrån — upptages till 81,319, man och kostnaden för deras undarhåll belöper sig tll omkring 3 millioner Pund Sterling. I Brittiska kolonierna befinna sig 16,000 man, och flottan kommer för året att upptaga 37,500, oberäknad den , nämnda summan. Af detta dokument erfar man tillika, att besittningen af Gibraltar kostar Engelska kronan årligen -130,000 Pund, af Malta 100,000 och af de Joniska öarna 10,000 Pund. I Ofverhuset har en motion blifvit gjord om förbättring af lagskipningen i Westindien, hvari — man kan ej säga annat än rättvist — klagades deröfver, att på somlige orter icke finnes en enda jurist ibland domarena. Det enda märkliga som för öfrigt, der hade passerat, var att Konungen Bror, Hertigen af Cumberland, bekant och mycket hatad af Engelska folket för sin — tillgifvenhet för de absolutistiska grundsatserna, och som varit mästare för de numera upplösta Oranielogerne, hvilka urartade till redskap för Torypartiets politiska ändamål och att verka emot Regeringens afsigter, en dag illa jemrat sig öfver huru han blef sargad af tidningarna, aldeles som en värd Ledamot af Riddarhuset hos oss emellanåt plägar göra. Uti dessa klagoljud hafva äfven Lord Wyaford och ett par andra instämt, men utan att ens vara så lyckliga att väcka husets deltagande. Uti Guildhall i London hölls en dag en sammankomst af 4000 personer; bland hvilka en mängd parlaments ledamöter, i afsigt att fatta beslut om Parlamentets petitionerande att afskaffa den i England ganska dryga stämpelafgiften på tidningarna. Spectator anmärker, att oaktadt denna ofantliga såmling och det intresse som väcktes af talen, hade, der likväl gått långt mera ordentligt och tyst till, än vid de flesta debatter i Underhuset, som äro af något större intresse. ce Förenta Staterna. Ifrån New-York finnas tidningar ända till den 20 Februari , men af beklagligt innehåll. Philadelphia Commercial Herald berättar, att ett uppror utbrutit bland slafvarna i Nashville i staten Tennessee. De upproriske hade förstört flera offentliga byggnader, brutit sig in i tvänne banker och stuckit den ena bankens, Tennesseebankens, hus i brand. Så väl i staden Tenessee som i Nashville herrskade den största förvirring, och en del af invånarne voro blott betänkte på att frälsa lifvet. . Man kände, vid postens afgång i Philadep hia ännu icke alla detaljer af denna uppresning, som väl torde blifva förebud till någon ännu värre; emedlertid visar det skedda, å ena sidan med huru mycket skäl de hvita fruktat och harmats på de s. k. abolitionisternas fanatiska predikningar till slafvarna att göra sig fria, men å den andra få äfven inbyggarne i södra delen af unionen härigenom skörda frukten af sina egna omenskliga förbud emot negrernas undervisande och civiliserande, samt för det förakt, som i umgängslifvet visas för alla svarta, hvilka äro utestängda från deras sällskap. Tidningarre från New-York innehålla derjemte den vigtiga nyheten; att regeringen i Washington genom Engelska kabinettet blifvit underrättadt, att Fransyska regeringen förklarat sig beredd : att erlägga de 23 millionerne och intresse derpå, så snart presidenten låter veta till hvem och på hvad sätt han önskar få denna summa utbetald. Således är nu omsider hela denna ledsamma affär slut, så vida förestående uppgift bekräftar sig, hvilket af flere skal ej synes otroligt. : Danmark. Epvligt bret från Köpenhamn erfar man, att fästningen Kronoborg, som hittls endast varit försedd med rågra få kanoner, nu kemmer att fullständigt armeras och öfverhuftud sättes i ett aktningsvärdt och broddadt forsvarstillstånd. Afven en del af flottan skall sättas på rörlig fot, och man är för närvarande sysselsatt med upptackling af några linieskepp. Detta anses dock endast såsom an nödvändig följd af andra makters sjörustoimgar, och såsom försigtighetsmått till neutralitetens försäkrande. Ett par Danska tidningar meddela nu det Kungliga förslaget till inskränkning i tryckfriheten. — Hufvudpunkten deruti innefattar, att om någon i tryckt skrift skulle yttra sig om rikets författniug eller lagar på ett sätt, som, utan att afsigten är så omisskänneligt straffbar, att skriften kan fällas efter cen förut gällande förordningen, af år 1779, 6f 2, 3 eller 7, likväl synes skickadt (skikket) alt uppägga sinrena och framkalla missnöje eller missaktning för dessa föremål, så skall forfattarrn straffas med 100 till 500 Rbdrs böter till fattigkassan. Hvad är väl den sista Fransyska lagen emot den bär föreslagna institutionen.? Motiverna äro också svarande dertill. Konungen har, heter det, alldrig velat apgripa tryckfriheten i dess grundval. Det må väl tillåtas hvem som helst, att framställa de brister och fel, som han kan finna i serskilda delar afla