JET UCEUDETN APCUEL MIUSRFESy MT SNUS ES: MÖTER: BR RNETERMS AEA TIA BP MIAMIR I
förut varit nämnda i några at våra landsortsblad, men
väckt föga upmärksamhet, annat än såsom en fantasi,
hvarmed någon roat sig; men i går har Dagl. Allehanda
lemnat ett utförligt utdrag af alla de underliga ting, som
Sir Hersthell funmuit i månan, under förklarande, att vis-
serligen hafva dessa upptäckter mycket sken af fabelak-
tighet, men de bekräftas af en hop omständigheter,
hvilkas trovärdighei synes okullstötelig, och det uppse-
ende alla dessa herrliga ting väckt, föranleder oss äfven
alt nämna nhågot derom. Tviflaren runkar väl litet på
hufvudet åt dessa omständigheter, helst som åtskilli-
ga små motomständigheter finnas, såsom att i de En-
gelska bladen och tidsskrifterna ingenting varit- nämdt
om dessa förvånande upptäckter af den utmärkte Brit-
ten, likasom att sjelfva arbetet icke utkommit i England
på Goda Hopps-Udden. Genom applicerande af ett
Hydro-Oxygenumikroskop, sådant som här visas af Hr
Guldsmeden Lindberg, till sitt teleskop, skall han lyc-
kats att närma månan till sig på blott 240 stegs af-
stånd. Vore månan aldrig så litet närmare vår jord,
så skulle man således få henne aldeles in på näsan.
Det ligger verkligen någonting hemskt uti att på detta
sätt kunna draga ner till sig gestalter från en främman-
de verld, kunna nästan taga på dem, se dem. sins e-
mellan röra läpparne, utan att höra etv enda ljud, nic-
ka och blinka åt dem midt opp i ansigtet, utan att
sjelf blifva af dem det fingäste bemärkt, ty :de äro en-
dast skuggbilder tusefftals mil ifrån. Hvilka gemena
instrumenter, äro icke sådana der teleskoper! -man
kan numera ick? vara obemärkt i sin ensligaste ens-
lighet. — Ser digt hitet annat öga, Odens öga ser
dig visst; ja Odea och hydro oxygen-telesko-
pet! Hvem vet om icke nå on i denna stund ligger
någon: planet och kikar med ett dylikt synrör ner p
dig kära läsare; sådant är dock genant! i
Sedan Sir Joha sålunda fått månaa in i sitt obserya-
torium, har han vandrat in i dess skogar, och klättrat
i dess: berg. Han är en Humboldt -förs mår
i
o
a
nan. Liksom --geografier torde man med tiden
få fullständiga Månogtafier. Se bär ett qvasiutkast,
så vidt det, efter de ännu mycket ofullständiga upp-
täckter, Sir John 1 förenämnde: arbete publicerat, låter
sig göra:
Allmän Fysisk månbeskrifning. Månans yta vi-
sar mycken variation. Vilda skogar omvexla med land-
skap af den mest romantiska; skönhet. Trenne ocea- )
ner, oafhängiga af ytterligare sju vaitensamlingar, till-
räckligt stora för att kunna kallas haf, bryta sig med
hvitt skum mot stränderna. Antaletaf sjöar är oräk-
neligt. Några seglare på dessa vatten nämnas icke;
måhända har under de observationer, som hittils verk-
ställts af Sir Jolin och hans kolleger, årstiden i må-
nan icke varit tjenlig för seglationen. Stora bergstrak-
teroch skyhöga klippor finnas i myckenhet. Mellan
dessa utbreda sig i vissa trakter stora slätter, till utseen-
det liknande Nordamerikas savanner.
Klimatiska förhållanden. Det vill synas, som
om i månan alla årstider. verkade på en gång, jemte
och tillsammans med hvarannan, ty man har på vissa
tråd anmärkt frukter i alla grader af utveckling, från
den första fruktbildningen ända till full mogaad. Moln-
skockningar i atmosferen hafva blifvit observerade, och
ait häftiga meteoriska revolutioner äfven stundom ega
rum, tyckes bevisas deraf, att man upptäckt spår efter
öfversvämningar högt uppe på klipporna, på en sträcka
af ungefär 100 engelska mil.
. Menniskoracer.... Månmenniskan (Vespertilio Homo.
Herschel.) skiljer sig från oss vanliga menniskor påtag-
ligast genom vingar af en tunn, elastisk, hårlös hud,
fästade på skulderbladet, och hvilka falla tillsamman !
ända ner till vaden, då man går. Vid den såkallade
regnubågsviken vistas den vackraste månmenniskoracen;
denna tyckes äfvenledes i intellektuelt hänseende stå
fraimom de öfriga och liknar, som läsaren fiöner af nyss-
: nämnde beskrifning, mycket englarna. Folket är van-
ligen omkring 4 eng. fot högt, och med undantag af
ausigtet, äro de betäckta med ett kort, glämsande och
kopparfårgadt hår. Ansigtet har en gulaktig kötfärg,
: (4
muuven är mycket framstående. Hufvudhåret är mör-:
kare än det andra: och starkt krusadt; de ha det lagdt
i tvenne besynnerliga -halicirklar vid tinningarna, tro-
bigen ett litet koketteri, liksom våra fruntimmers såkal-
lade boucles damour; dessutom nyttja de ett yfvigt.
skägg på underkäken, motsvarande hos oss: de moder-
na. diplomatiska . polisongerna. Att sluta- utafderas
öppna ock kloka ansigtsuttryck, samt deras passionerade
och emphatiska åtbörder, ega de förmåga af tal och för-
stånd, ehuru deras umgängssätt annars icke är fyllest :
så fint och bildadt, som vi här nere äro vana att oss
emellan pretendera.. Nå, det: kan man väl tänka! I
synnerhet förlusta- de sig på ett sätt , som här icke
anses passande i sällskap, men som de finna mycket
angenämt. os : .
Flora. Ar både rik och skön. Trettioåtta serskil-