och att jemförelsevis lika många kunna citeras i denna
som i någon annan klass, hvilke bragt sig upp till för-
mögenhet eller välstand. Det oaktadt medgåfvo vi, att
anledningar icke helt och hållet saknas till Borgare-
Ståndets klagan, men att dessa måste afbjelpas på helt
annan väg, än genom de inskränkningar, för hvilka
det plåderas i petitionen. Vår egen åsigt af denna
punkt har redan en gång förut blifvit framställd uti
en motion som väcktes på Riddarhuset vid sista riks-
dag, af detta blads utgifvare, i ändamål att fästa lag-
stiftningens uppmärksamhet på det enda i motionärens
tanka görliga sätt, att någonsin komma till ett rättvist
slut med en tvist emellan landt- och stadsmannanäringar,
som i det hela hvilar på en imaginär grund och aldrig
behöfde uppstå. H:r Hjertas anförande är så korrt,
att vi tillåte oss här upptaga det hufvudsakliga deraf:
Den mångårigt fortsatta striden emellan å ena sidan
dem, som yrka en utvidgad mnäringsfrihet, och å den
andra dem, som klaga öfver ett obehörigt intrång i
handtverksembetena till det skattdragande borgerskapets
förfång, synes visa, att man ännu icke lyckats utfinna
det rätta medlet att förena eller jemnka mellan dessa
båda interessen, och att samhället i denna del ännu
lider af en sjukdom, som måste väcka fosterlandsvän-
nens bekymmer.
Båda partierna hafva i min tanka rätt. - Näringsfri-
heten kunde vara större, än den är, och den handt-
verkande eller handlande borgaren likväl mindre be-
tungad. Att. vinna dessa båda ändamål, har också en
ledamot af Borgare-St., H:r Assessor Hessle, åsyftat uti
en nyligen afgifven motion, hvari han föreslagit, att, till
förekommande af det intrång städernas borgerskap nu
lida af sådana handtverkare, som sätta sig ned på lands-
bygden och inkomma till Ständerna med sina pro-
dukter eller derifrån emottaga beställningar, alla på lands-
bygden boende handtverkare borde, emot åtnjutande
af frihet för sitt yrke, deltaga i skatten till städerna,
lika med dervarande borgerskapet.
Jag tror icke, att detta förslag skulle blifva af någon
särdeles nytta, men ännu mindre, att det vore rättvist
att på detta sätt göra näringar på landsbygden skatt-
skyldiga under städerna, likasom landet under medel-
tiden var det till vissa feodalherrar. Emedlertid är
det lika orättvist, att borgerskapet ensamt skall upp-
rätthålla städerna genom fördelande sig emellan af de
till deras underbåll och förvaltningsbestyr nödiga afgifter,
helst sedan näringarna icke mera kunna föras tillbaka
inom det fordna skyddet af de för tiden af deras upp-
komst visserligen nyttiga skråprivilegiernas ursprungliga,
trångare gränsor. Jag föreslår derföre i stället vörd-
samt en annan åtgärd, som jag vågar tro närmare le-
dande till ändamålet, nemligen, att alla invånare i stad
må, lika med borgerskapet, bidraga till städernas un-
derhåll i ett visst förhållande till deras utskylder till
Staten ; hvaremot ingen skall vara betaget, som dertill
visar sig ega skicklighet, att efter behörig anmälan,
drifva hvilken borgerlig näring han behagar. : Härige-
nom borifaller otvifvelaktigt det förnämsta och det enda
verkligt ömmande skäl, som hittills gifvit skråembetena
fog till deras klagan.
Auönu en annan olägenhet synes dock förtjena upp-
märksamhet, såsom absolut nödvändig att afhjelpa, så
framt den Svenska industrien någonsin skall lyfta sig
till en större höjd från den lägervall, hvari många handt-
verksslöjder nu befinna sig. Om nemligen en handt-
verkare nu erhåller burskap t. ex. i Trosa, så får han,
vore han än i sitt yrke den skickligaste i hela landet,
likväl icke afsätta sin vara i någon annan stad än uti
Trosa, utom på de allmänna marknaderna. Hvar och
en finner likväl hvilken stor förmån, hvilken sporre till
täflan och utveckling i slöjdskicklighet skulle ligga der-
uti, om afsättningen icke vore inskränkt inom en liten
folkfattig stads staket och dess omgifning, utan för hvar
och en fri och oinskränkt i hela Riket. Ar det icke
agmärkningsvärdt, att under det utländska handtverkeri-
varor af alla slag kunna försäljas hvar som helst i lan-
det, detta icke likaväl får ske med en inhemsk; och
att t. ex. en artikel, tillverkad i Arboga, är confiskabel
i Köping, 7 fjerdingsväg derifrån, medan den utländska
varan af samma slag hänger i nästa bodfönster och
fritt säljes. Bör man väl då undra, om den sålunda
kringstängde och, i förhållande till inkomsterna, dess-
utom af utskylder till staden hårdt tryckte handtverkaren
högijudt klagar öfver den s. k. utländska införsela?
Jag föreslår derföre vördsemt, att hvarje handtverkare
mom Riket må ega att, när, hvar och genom hvem
han vill, inom Riket försälja varor af sin tillverkning,
naturligtvis under behöriga kontroller emot missbruk
deraf till tullförsnillning.
Uti denna motion erkännes, såsom Läsaren täcktes fin-
na, i allo, att borgerskaperna hafva rätt i en af de
punkter som pläga åberopäs såsom skäl för deras kla-
gan, mnemligen att de nu äro nog hårdt beskattade till
utgifter för städernas och deras styrelses underhåll; men
ni . -