ACT au0NNDU ICKE vad UlStalla SIN 10T CH UIDSARIdURKL fallall med det utländske. För en dylik täflan eller rättare för den undergång, som genom en sådan förespeglas, är det, som Eders Kongl. Maj:ts General-tull-styrelse vill hafva de Svenska yllefabrikerna blottställde genom den i underdånighet föreslagne tillåelsen att få införa eircassienne och så kallad flanell af kardad ull; Ty både den en och andra äro ingenting annat än mer eller mindre valkade, mer eller mindre appreterade råa cch färdiga kläder. Tullstyrelsen anför väl såsom skäl till införseln af Jacobssons circassienne, att den är af en väl eller fint och hårdt spunnea kardull. — Vet då inte tulistyrelsen, att äfven i de finare Svenska klädena :änningen är väl och fint spupnen? Är det väl skäl i att åt utländnpisgen privilegiera det väl gjorda? Skall åt Svensken endast förbehållas rättigheten, att producera mindre väl? Eller hvad mensr väl tullsyrelsen med sin anmärkte distinktion? Di besigtningsmwännea refererade Jacobssons tyg till halfvalkadt casimir goch tulls!yrcelsen nu vill hafva det till införsel frigifvet, har väl möjligen färgen undfallit styrelsens uppmärksamhet, eller huru härmed eljest förlika tulltaxans bestämda förbud af andre casimirer än hvita, svarta, gula och röda? Då för tillåtelsen af de såkallade flanelHlerne Genersl-ull-styrelsen ordar om, att kardulls-tlanell medelst dess lösare sammansättning, synes utan svårighet kunna åtskiljas från boy och ratin, gifver styrelsen alltför mycket pris på sig, ty besigtningen just af de ifrågavarande boyeller fodertygen, såsom de rätteligen böra benämnas, är bevis nog på vederbörandes ovisshet om varornas verkliga egenskap. Man :måste vara till en hög grad ensidig, dä man kan önska varor passera under oriktiga titlar, Och när till och med Grosshan dlar Liljewalch, hvars patriotism med rätta gjort så stort uppseende, kan tillåta sig att, för eluderandet af Eders Kongl. Maj:ts nådiga afsigter, begagna sig af orätta namn på sina tyger, samt han icke ens dragit i betänkande att i den underdåniga besvärsskriften lata förstå, att det, som misslyckats i Stockholm, skall hvarhelst annorstädes gå för sig, hvad bör man då icke befara af andre, icke så patriotiskt sinnade män? Hvem kan förutse alla de nuanseringar i varans mer eller mindre färdiggjorde skick — eller ana alla de olika titlar, under hvilka inoch utländska handels expediter skola förse bela landet med utländska kläden — och :sådant i följd af det sätt, hvarpå General-tull-styrelsen handhafver den Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga, som utlofvar. och uttryckligen påbjuder skydd åt den inhemska yllefabrikanten. Dock Fabrikssocietetens deputerade tveka ej ett ögonblick, om Eders Kongl. Maj:ts nådiga ogillande af ett slikt tullstyrelsens sträfvande. I det föregående hafva väl Fabrikssocietetens deputerade sökt ågagalägga obehörigheten af tullstyre!sens ifrågavarande hemställanden, emedan Statsekonomien eller den ekonomiska lagstiftningen icke ligger inom gebitet för styrelsens verksamhet lagligen. HFabrikssocietetens deputerade hafva ock i underdånighet visat de för manufakturerne förderfliga följderne af tullstyrelsens försök, der det lyckades, emedan någon bestämdare definitioa på väfnadernei fråga ej gifves, än att de äro af kardad ull allena, aldeles i likhet med de Svenska klädena, så att de tillåtne tygen ofelbart skola med dessa sednare förblandas — ochäfven om General-tuli-styrelsen i tidernes tider ville det rätta, eller förekomma missbruken, så har ju Grosshandlanden Liljewalch förutsagt, att det, som misslyckas i Stockholm d.: v. s. under Styrelsens ögon, lyckas hvar som heldst annorstädes, hvaraf är gifvet; att enda säkerheten, för att åt fabrikerne bereda skydd, ligger i det förbud, Eders Kongl. Maj:t nådigst låtit utgå mot införsel af utländska kläden. Då Fabrikssocietetens deputerade härmed i djupaste underdånighet bönfal!a om fortfarandet af detta skydd, torde dem nådigt tilllåtas, att i underdånighet äfven vidröra skälen, som tala för åtnjutandet häraf. -— Det upplysta embetsverk, hvilket har sig ombetrodd vården om de Svenska näringarne, samt med rätta kan räkna sig till förtjenst sednare tidens stora framsteg, i hvad tiil produktiv konst hörer, skall säkerligen vitsorda de förhållanden, deputerade nu gå att underdånigst anmäla. I en tid, då chefen för detta embetsverk offentligen gillade satses: att tullen framför allt och förvämligast bör användas till beredande af den sakernas ordning, att inhemska produkter må i ymnighet alstras och användas: att inhemsk näringsflit och skicklighet må skyddas, en hvar efter sin natur och sitt behof: att landet må riktas g.nom det mångdubblade värde, arbete och skicklighet gifva åt råämnet igenom dess förädling och att landets invånare på alia dessa vägar skola kunna sträfva fram till det välstånd, hbvarunder bördan ej blifver tung, att å derassida göra upoffringar, erforderlige till upprätthållande af samhällets bestånd, anseende och ära — i en tid, då dessa satser från det bållet förklarades, började fabrikisdkarne att med allt mera tillförsigt egna sig åt yrket ech nedlägga större kostnader så väl å stora fabriksbyggnader, som dyrbara machinerier. De förre bära vittnen med sig för en hvar, som blott till det yttre jemförer Norrköping förr och nu; och machinerierne, som utrikes ifrån till Norrköping införskrifvits de sista fem åren, uppgå i värde till cirea 150.000 Rdr Banco, under hvilken tid är tiliika i utvidgad skala här anlagd en verkstad för fabriksmachinerier, hvars tillverkning förlidne året uppgick till 24,00e Rdr banko, utom alla de förbättringar, som derunder gjordes å här förut varande machinerier, i värde fullt uppgående till lika summa. Klädestillverkningen vid de under Norrköpings Hallrätt lydande fabriker besteg t. ex: år 1830 till Rdr 1,761,030 — och ar 12835 till Rdr 3,072,269. — Såsom ett bevis på ett lands stigande välmåga åberopas allmänneligen folkökningen och i det bänseendet torde underdånigst få vämnas, att Norrköpings folkmängd åren 1829 och 1830 utgjorde 9 å 10,000 men år 1835 öfver 12,000 personer. Att af detta samhällets stigande det allmänna i beskattningsväg icke lidit, visar sig deraf, att direkta kronouppbörden år 1830 belöpte till cirka Rdr 23,000, men är 1835 till c:ca Rdr 28,000 — samt tulluppbörden det förra året till Rdr 81,497 — och det sednare till Rdr 145,892 — hvilken sistnämde ökning hufvud.sobligast får tillskrifvas fabrikerne, ty med Götba Kanals öppnande drager sig härifrån all annan import än af rudimaterier för fabrikernes behof. — Och slutligen angående qvaliten af den vara, hvilken vid dessa fabriker tillverkas, åberopa deputerade underdånigst det allmänna vitsord, som SE DEL BE PF EPS TESEN KLIN FYCKASSE SES 5 BE EEE IANA 1 CE