ACT au0NNDU ICKE vad UlStalla SIN 10T CH UIDSARIdURKL fallall
med det utländske. För en dylik täflan eller rättare
för den undergång, som genom en sådan förespeg-
las, är det, som Eders Kongl. Maj:ts General-tull-sty-
relse vill hafva de Svenska yllefabrikerna blottställde ge-
nom den i underdånighet föreslagne tillåelsen att få infö-
ra eircassienne och så kallad flanell af kardad ull; Ty bå-
de den en och andra äro ingenting annat än mer eller
mindre valkade, mer eller mindre appreterade råa cch fär-
diga kläder. Tullstyrelsen anför väl såsom skäl till inför-
seln af Jacobssons circassienne, att den är af en väl eller
fint och hårdt spunnea kardull. — Vet då inte tulistyrel-
sen, att äfven i de finare Svenska klädena :änningen är
väl och fint spupnen? Är det väl skäl i att åt utländnpis-
gen privilegiera det väl gjorda? Skall åt Svensken endast
förbehållas rättigheten, att producera mindre väl? Eller
hvad mensr väl tullsyrelsen med sin anmärkte distinktion?
Di besigtningsmwännea refererade Jacobssons tyg till half-
valkadt casimir goch tulls!yrcelsen nu vill hafva det till
införsel frigifvet, har väl möjligen färgen undfallit styrel-
sens uppmärksamhet, eller huru härmed eljest förlika tull-
taxans bestämda förbud af andre casimirer än hvita, svarta,
gula och röda? Då för tillåtelsen af de såkallade flanelHler-
ne Genersl-ull-styrelsen ordar om, att kardulls-tlanell me-
delst dess lösare sammansättning, synes utan svårighet
kunna åtskiljas från boy och ratin, gifver styrelsen alltför
mycket pris på sig, ty besigtningen just af de ifrågavaran-
de boy- eller fodertygen, såsom de rätteligen böra benäm-
nas, är bevis nog på vederbörandes ovisshet om varornas
verkliga egenskap. Man :måste vara till en hög grad ensi-
dig, dä man kan önska varor passera under oriktiga titlar,
Och när till och med Grosshan dlar Liljewalch, hvars patrio-
tism med rätta gjort så stort uppseende, kan tillåta sig att,
för eluderandet af Eders Kongl. Maj:ts nådiga afsigter, be-
gagna sig af orätta namn på sina tyger, samt han icke ens
dragit i betänkande att i den underdåniga besvärsskriften
lata förstå, att det, som misslyckats i Stockholm, skall
hvarhelst annorstädes gå för sig, hvad bör man då icke
befara af andre, icke så patriotiskt sinnade män? Hvem
kan förutse alla de nuanseringar i varans mer eller mindre
färdiggjorde skick — eller ana alla de olika titlar, under
hvilka in- och utländska handels expediter skola förse bela
landet med utländska kläden — och :sådant i följd af det
sätt, hvarpå General-tull-styrelsen handhafver den Eders
Kongl. Maj:ts nådiga stadga, som utlofvar. och uttryckligen
påbjuder skydd åt den inhemska yllefabrikanten. Dock
Fabrikssocietetens deputerade tveka ej ett ögonblick, om
Eders Kongl. Maj:ts nådiga ogillande af ett slikt tullstyrel-
sens sträfvande.
I det föregående hafva väl Fabrikssocietetens deputerade
sökt ågagalägga obehörigheten af tullstyre!sens ifrågavaran-
de hemställanden, emedan Statsekonomien eller den eko-
nomiska lagstiftningen icke ligger inom gebitet för styrel-
sens verksamhet lagligen. HFabrikssocietetens deputerade
hafva ock i underdånighet visat de för manufakturerne
förderfliga följderne af tullstyrelsens försök, der det lyc-
kades, emedan någon bestämdare definitioa på väfnadernei
fråga ej gifves, än att de äro af kardad ull allena, aldeles
i likhet med de Svenska klädena, så att de tillåtne tygen
ofelbart skola med dessa sednare förblandas — ochäfven om
General-tuli-styrelsen i tidernes tider ville det rätta, eller
förekomma missbruken, så har ju Grosshandlanden Lilje-
walch förutsagt, att det, som misslyckas i Stockholm d.: v.
s. under Styrelsens ögon, lyckas hvar som heldst annorstädes,
hvaraf är gifvet; att enda säkerheten, för att åt fabrikerne
bereda skydd, ligger i det förbud, Eders Kongl. Maj:t nådigst
låtit utgå mot införsel af utländska kläden. Då Fabriksso-
cietetens deputerade härmed i djupaste underdånighet bön-
fal!a om fortfarandet af detta skydd, torde dem nådigt till-
låtas, att i underdånighet äfven vidröra skälen, som tala för
åtnjutandet häraf. -— Det upplysta embetsverk, hvilket har
sig ombetrodd vården om de Svenska näringarne, samt med
rätta kan räkna sig till förtjenst sednare tidens stora fram-
steg, i hvad tiil produktiv konst hörer, skall säkerligen vits-
orda de förhållanden, deputerade nu gå att underdånigst
anmäla.
I en tid, då chefen för detta embetsverk offentligen gil-
lade satses: att tullen framför allt och förvämligast bör
användas till beredande af den sakernas ordning, att in-
hemska produkter må i ymnighet alstras och användas: att
inhemsk näringsflit och skicklighet må skyddas, en hvar
efter sin natur och sitt behof: att landet må riktas g.nom
det mångdubblade värde, arbete och skicklighet gifva åt rå-
ämnet igenom dess förädling och att landets invånare på
alia dessa vägar skola kunna sträfva fram till det välstånd,
hbvarunder bördan ej blifver tung, att å derassida göra up-
offringar, erforderlige till upprätthållande af samhällets be-
stånd, anseende och ära — i en tid, då dessa satser från
det bållet förklarades, började fabrikisdkarne att med allt
mera tillförsigt egna sig åt yrket ech nedlägga större kost-
nader så väl å stora fabriksbyggnader, som dyrbara machi-
nerier. De förre bära vittnen med sig för en hvar, som
blott till det yttre jemförer Norrköping förr och nu; och
machinerierne, som utrikes ifrån till Norrköping införskrif-
vits de sista fem åren, uppgå i värde till cirea 150.000 Rdr
Banco, under hvilken tid är tiliika i utvidgad skala här an-
lagd en verkstad för fabriksmachinerier, hvars tillverkning
förlidne året uppgick till 24,00e Rdr banko, utom alla de
förbättringar, som derunder gjordes å här förut varande
machinerier, i värde fullt uppgående till lika summa. Klä-
destillverkningen vid de under Norrköpings Hallrätt lydan-
de fabriker besteg t. ex: år 1830 till Rdr 1,761,030 — och
ar 12835 till Rdr 3,072,269. — Såsom ett bevis på ett lands
stigande välmåga åberopas allmänneligen folkökningen och
i det bänseendet torde underdånigst få vämnas, att Norr-
köpings folkmängd åren 1829 och 1830 utgjorde 9 å 10,000
men år 1835 öfver 12,000 personer. Att af detta samhällets
stigande det allmänna i beskattningsväg icke lidit, visar
sig deraf, att direkta kronouppbörden år 1830 belöpte till
cirka Rdr 23,000, men är 1835 till c:ca Rdr 28,000 — samt
tulluppbörden det förra året till Rdr 81,497 — och det sed-
nare till Rdr 145,892 — hvilken sistnämde ökning hufvud-
.sobligast får tillskrifvas fabrikerne, ty med Götba Kanals
öppnande drager sig härifrån all annan import än af rudi-
materier för fabrikernes behof. — Och slutligen angående
qvaliten af den vara, hvilken vid dessa fabriker tillverkas,
åberopa deputerade underdånigst det allmänna vitsord, som
SE DEL BE PF EPS TESEN KLIN FYCKASSE SES 5 BE EEE IANA 1 CE