att påföljande Torsdagsförmiddag möta dem i kasernen på Skeppsholmen. Vid sin ditkomst fann löjtnanten der Friherre von Knorring, jemte åtskilliga yngre kamrater. Honom förevisades då en skrift, som konsul Bergemann ingifvit till Kommersekollegium, daterad d. 9 December, hvari Bergemann, uti för löjtnanten högst oväntade ordalag, begärde Kollegii medverkan till erhållande af liqvid för ofsanberörde förbindelse, som då redaz var inlöst. Friherre Knorring frågale nu löjinanten, om han erkände rigtigheten af det förhållande, som uppgafs i konsul Bergemannvs skrift? Härtill svarade löjtnanten, att han medgaf sjelfva hnfvudsaken, eller lånet från nämnde konsul, hvarpå premierlöjtnanten grefve von Platen hade förklarat, att han ansåg löjtnanten i behandlingen af denna afjär hafva förnärmat korpsens värdighet och vanhedrat uniformen. I detta yttrande hade premierlöjtnanterne Coyet och von Steyern instämt, hvaremot löjtnant Lilljehöok förklarade att har ansåg saken helt och hållec af enskild beskaffenhet, samt icke tillhör a någon annan än Hr v. 5c hantz sjelf. Inga andra af de närvarande yttrade sig. . Premierlojinauten Schantz tullkännagaf nu, att om den åsigt al saken, som grefve Platen yttrat, vore kamraternes mening, så visste löjtnanten hvad han hade att rätta sig efter; och, ehuru han icke delade denna åsigt, skulle likväl korpsens mening blifva regel för löjtnantens handlingssätt. Men som saken vore al vigt, så behöfde han tid innan han toge något bestämdt beslut. Efier denna sammankomst lira tvenne af de dervid närvarande, Premier-löjtuanterne Coyet och Mejster, hafva å egna och, som de föregifvit, å öfrige kamraters vägnar ingått med en rapport till generaladjutanten för flotian, att Hr von Schantz vid sammankomsten medgifvit, att han, såsom en följd af behandlingen af affären mellan honom och konsul Bergemann, skulle inlemna sin afskedsansokning. Uuderrättad härom begärde Hr von Schantiz af Friherre Knorring, att denne måtte foga anstalt om ett ytterligare sammanträde mellan Hr v. Schantz och hans kamrater, så att Hr v. S. finge tillfälle utreda och förklara sakens sammanhang, samt derefter erhålla upprättelse eller återkallelse af tillvitelserne , såsom förhastade. Efter flere fruktlösa bemödanden erhölls ock, gånom kontreamiralen grefve Cronstedts bemedling, en sådan sammankomst d. 24 Jan., men icke i den af Herr v. S. äskade afsigt, utan, såsom det skriftligen honom tillkännagafs , på det premier-löjtnants-graden måtte ytterligare tillkännagifva sina tankar om hans affär med Hr konsul Bergemann.? Vid Hr v. S:s ankomst framträdde Friherre Knorring, och, utan att lemna H. v. 5. tillfälle att yttra sig, förmälte att Friherren blott ville göra kamraterne en fråga huruvida de ansågo affären mellan Hr v. S. och konsul Bergemann vara vanhedrande för korpsen? De som hade denna åsigt, anmodade han ait intaga ena sidan af rummet, och de som ej delade densamma, den andra. Härvid utröntes, att jemte Frih. v. Knorring, Premierlöjtnamterne Coyet, Mejster, Gosselman, Friherre C. Cederström, Oxehufvud, F. Engelhart, Grefve von Platen, von Steijern, Castegren och Hasselberg, alla yngre inom graden än Löjtnant Schantz, 2ansågo korpsen vanhedrad genom löjtnantens förfarande 1 den ifrågavarande affären, då deremot hans äldre kamrater, Premierlöjtnanterne Hallen, Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronhjelm och Lilljehöök voro af motsatt tanka ). De förstnämnde Hrr officerare sökte nu öfverlyga löjtnanten, att han förbundit sig taga afsked i händelse? pluraliteten ansåge saken å det sätt, som nu visat sig att den gjort, hvilket påstående löjtnanten bestridde, samt begärte upprättelse, den han dock hvarken då kunde erhålla, eller sedermera, oaktadt repeterade försök, lyckats vinna. I följd af allt detta har nu Löjtnant Schantz begärt undersökning af saken inför domstol, för att få de personer, som på förenämnde olagliga sätt sökt nödga honom till afskedstagande frår flottan, stälde till ansvar. : ) Det lärer varit i följd häraf — åtminstone känner