anser Petyda del samma Som anseende, och som skulle
lägga hinder i vägen för deras upträdande såsom de mest
inflytelserika inom administrationen. Ser. man på En-
gelska rangordnimgen, så skall man finna slatssekreterar-
ne och de flesta ministrarne ganska långt nedom per-
soner af vida mindre, ja ingen wnflytelse i styrelsen.
Dessutom har ju Konuugen här nyss visat, att det allt-
förväl går an attupp- och nedflytta embetsmän på rang-
listan.
Vi hafva icke ämnat att öfver denna fråga nu anstäl-
la någon fullständig undersökning. — Vi hafva blott an-
tydt, huru sakerna kunna gå, böra gå och säkerligen
komma att gå, så snart man vågat genomskåda sitt och
landets behof och uppfatta konstitutionalitetens tanke hel
och klar — så snart, med ett ord, män af snille, mod
och hederskänsla förenade tillåtas att fatta uti statshju-
let — så snart Sverge får en Chatham.
s
Efier denna digression, som vi ansågo nödig, för att
visa, hvilka som egentligen böra vara och kunna vara
Sverges mimstere, återkomma vi till hufvudämnet för
denna uppsats, eller i hvad förhållande desse stå till sina
underlydande.
Vår Statstidningsförfattare tyckes inbilla sig, att alla
embetsmän i England och Frankrike äro ministerens lif-
egne, bero af dess nyck. Han har säkerligen icke an-
sett mödan värdt att skaffa sig underrättelse; ty sådant
vore ovärdigt en djupsinnig theoreticus, en naturfilosof.
I England finnas inga andra af kconan afsättliga embets-
män än de, som egentligen höra tll administrationen,
d. v. s. oMmmisterens skrifvarestat, Lordlöjtnanterna i
grefskapen, tullverkspersonalen, beskickningarne och ko-
lonialstyrelsen, armgens och flottans högre befil, m. m.,
likasom hos oss. Domare äro cafsättlige, och den civila
lokalstyrelsen är så mycket mindre godtyckligt afsättlig
(removeable at will), som den är municipal och omby-
tes på vissa tider, och det genom val. ) Betrakta vi
listan på förtroendeenibeten i Sverge, så är den åt-
minstone lika vidsträckt; och den enda iegentliga!skillna-
den finnes emellan ministerbyråernas betjening i England
och Kongl. kansliet i Sverge. Oss är det imedlertid
förborgadt, huru den omständigheten, att kanslietstjenste-
män äro oafsättlige, Yan hindra cheferna att hysa hvad
tänkesätt de behaga om sina pligter, att till och med re- .
signera, i fall de se sig dertill föranlåtne. ) Att de
underlydandes politiska tro skulle det ringaste influera
. på deras förmäns, är en löjlighet; och för motsträivig-
het eller slarf i tjensten finnas botemedel; den chef, som
icke förstår att göra sig lydd, han duger icke till chef.
Att han icke behöfver bero af betjeningens tänkesätt
eller duglighet, ses dagligen, emedan statssekreterarne
kunna icke blott inom de förut befintliga tjenstemän-
nen i expeditionerna, utan äfsen utifrån välja dem,
af hvilka de tro sig blifva bäst betjenade; exemplen äro
icke få. Beroendet af chefen, i afseende på befordran,
gör också all uppstudsighet-föga tänkbar; och år man
icke blind, så skall man se, att subordinationen inom
kansliet är i allmänhet lika fullkomlig, som i någon
annan korps. Bemödanden att göra den ytterst under-
gifven förspörjes från diverse håll, oaktadt man älls ic-
ke derföre är fallen för större medgifvanden om sin e-
gen ansvarighet.
Och hvarföre tror man, att denna de lägre tjenste-
männens afsättlighet är förenad med mwmisterstyrelse?
Inbillar man sig, att vid ett ministerombyte äfven hela
byråpersonalen ombytes, att sista kopisten följer chefen
i hans disgrace? Iror man detta, så är man illa un-
derrättad ; politiken går icke så långt ned i embets-
verken, och med undantag af kanske nästa steg under
ministern räknas i hela machineriet icke på politik,
utan på arbetsvana och duglighet. Så mycket i förbi-
gående, för att irösta den skara, som nu skriker mot
ministerstyrelse, emedan den skall vara så farlig för
tjenstemän ; äfven för att visa, huru litet fog man har
att från byråbetjeningens oafsättlighet deducera binder
för en verklig mimsterstyrelse.
Går man utom byråerna, Så finnes i Sverge en lika
fullkomlig subordination, som i något annat land. De
vigtigaste platserna inom krigsbefälet, landstyrelsen, po-
lisen, tullverket, med ett ord inom alla förvaltningens
grenar, äro förtroendeposter; och inom dem ligger så-
ledes intet hinder för den enhet och kraft, som en mi-
nisterstyrelse fordrar. — Vi vilja här upplysa en vill-
farelse, som vi väl icke sett uttryckligen i Statstidnin-
gen, men så mycket oftare hört upprepas, nemligen att
i England eller Frankrike det är zinistern sjelf, som
till- och afsätter de ameovibla embetsmänhen. : Intet
misstag kan vara osannvare, ja orimligare. Det är Ko-
ungen, som befaller af- eller tillsättningen; men han
gör det på sin rådgifvares tillstyrkan. - En annan sak
är, att, så länge Konungen har en viss rådgifvare,
anser denne och hela verlden såsom gifvet och klart,
att hans råd gäller, i synnerhet i fråga om antagandet
eller undanrödjandet af de verktyg, hvilka verka på