likväl äro gesällerne dyrare ä än förr? Hvaraf kan ett så-
dant förhål lande uppstå, om icke att antingen hvarje
mästare i medeltal kan sysselsätta flera gesäller, eller
åtminstone att föra arbetare i det hela måste benöfvas nu
än förr? Och hvad är det då, som ett samhälle, istats-
ekonomisk hänsigt, förnämligast bör eftersträfva, om icke
att arbetet må v: äl betelas; och hvad kan man väl ön-
ska såsom höjden af allmänt välstånd, om icke, att allt
arbete måtte vara så dyrt, men ella lifsförnödenheter
och produkter deremot så billiga som möjligt?
En annan klagspunkt, som petitionen vidrör, är den,
att så mycket folk beständigt rusar in från landet till
städerna och lägger sig på stadsmanna yrket; men hvad:
bevisar väl detta, om icke, attroöaktadt stadsmanna-nåä-
ringarnas öfverklagade förfall och lidande, dessa än-
dock lesnna bättre utsigter, vare sig för utkomst eller
mindre strängt arbete, än landtmanna-yrket? 5å är det
också i sjelfva verket. En handtverkare, som eger ett
par tusen riksdalers förlag, behöfver, med: få undantag,
långt mindre anstränga sig för sin utkomst, änen bon-
de, som eger samma summa nedlagd i en skattehem-
mansdel, och en arbetare i handtverkerierna, hvilken
ingenting eger, har väl sällan så hårdt arbete för en
knapp lifsbergning, som en torpare eller dagsverkskarl
på landet.
Men säger man — com det än medgifves, att
handtverkerierna i det hela äro mera sysselsatta ä i förr,
att varuproduktionen och jemväl konsumtionen i de fle-
sta delar är större nu än för 20 år sedan, (vi tala nu
om hela riket sammantaget, icke om den temporåara
förändringen på serskilda orter), och att arbetslönerna
vuxit, så är det likväl ett faktum, att en stor mängd
gesäller hellre sätta sig ned och arbeta på egen hand,
äfven med mindre fördelaktiga vilkor, än de arbeta
hos en mästare, äfvensom att haudtverkarne på mån-
ga serskilda orter i riket äro 1 ett ganska torfugt till-
stånd, om detta ock skridit framåt på andra.
Hvad det förra beträffar, så bedja vi dem som fram
ställa en sådan klagan, väl öfverväga, huruvida orsaken
till det öfverklagade förhållandet kan ligga i näringsfri-
keten, eller om det icke snesrare måste ligga i några
omständigheter inom sjelfva handtverkeriembetena, i
rätts- eller umgängsförhållanden mellan mästare och ge-
säller, eller någon annan rest af skråsystemet. Ty hu-
ru är det tänkbart, att en gesäll, som med mera för-
delar i arbetslön kan arbesa åt en mastare än för
sin egen räkning, och i det förra fallet derjem-
te vara försäkrad om ständig sysselsättning , ic-
ke skulle välja detta, och icke äfven gör det, der icke
andra olägenheter finnas, som ej mråste vara ringa, för
att motväga så väseatliga fördelar? Vi känna icke till-
räckligt det innersta af bruken inom handtverkerierna
för att kunna bedöma detta i detalj; men det känna vi,
att ganska många mästare finnas, som aldrig sakna d.g-
liga gesälier, och hvar och en lärer begripa, att antingen
måste fördelen och förtjensten att arbeta på egen hand
vara i det hela större, eller också skulle mästarne i all-
mmänhet nödvändigt hafva godt om gesäller, och dessas
arbetslöner falla. Att åter mängden af kunder hellre
skulle vända sig till fuskare, som äro utan goda ma-
terialier, än till påltliga mästare, som hafva arbetsstyr-
ka och förlager, om desse hålla billiga priser och lem-
va arbetet på sagd tid, är så otroligt, att man ej der-
vid behöfva uppehålla sig.
Ar det väl för mycket vågadt, om vi genom det fö-
restående anse någorlunda bevisadt, att Borgare-
ståndets uppgift om stadsmannanäringarnes förfall och
hdande, i det hela taget, saknar det första vilkoret för
att leda till någon påfoljd hos lagstiftaren, nemligen att
ega någon verklighet? Men Borgareståndet är icke be-
låtet med att hafva taget för sig Sverige, utan förklarar
äfven, att i alla anura länder, hvarest näringsfriheten
blifvit försökt, har den ledt till samma resultat, och
åberopar till bestyrkande deraf en skrifvelse från magi-
straten i Berlin. Utan att nu kunna vidare yttra oss
öfver denna skrifvelse, som vi ej känna i: dess
helbet, kunna vi blott sätta deremot den allmänt
kända erfarenheten att Preussens näringar allt se-
dan år 1813 varit 1 ett oupphörligt stigande, och
dess industriella folkmängd beständigt ökats; att hvad
de andra länderna beträffar, i England en handtverks-
gesäll aflönas med ifrån 25 till 30 sh. Sterling (lika
många Rdr Riksgalds) i veckan, - och att i Frankrike,
enligt både regeringens och kamrarnas intyg, industrien
nu är mera blomstrande, och använder betydligt mera
både folk och kapitaler, än någonsin under Nspoleons
tid eller restaurationen. Vi vilje ej tala om Amerika.
slåhända skulle det, under dessa omständigheter, kanna
förhålla sig raed magistraten i Berlin likasom stundom
med de vällofl. magistrats-kollegierna i Stockholm, att
den ansett sig skyldig att ex nobili officio och på be-
gäran jemra sig för borgerskapets räkning uti bemäita
skrifvelse, hvars innehåll in extenso och i bevittnad af-
skrift för öfrigt skulle vara intressant nog att kunna öf-
verkomma.
TN an AS oo JA Ja AKA AO OP T om VA aa PM oo