fra
J. Munck af Rosenschöld.
Underrätteiser från Kaafjord och Hammerfest.
Ibland de trakter, sem, ehuru hörande till den Skan-
dinaviska halfön, äro litet eller intet kända i vårt land,
är trakten omkring Kaafjorden och Hammerfest i Norge.
Genom ett rikt fiske och en bergsrörelse, förnämligast
understödda af Engelska kapitaler,; är i denna ort ofvan
polarcirkeln ett näringslif och en välmåga som öfverträf-
far många trakters i Sverge. En svår sjukdom har lik-
väl sistl. år rasat derstädes, hvarom närmare detaljer
meddelas i nedanstående Red. benäget tillsända bref i-
från en resande bergsembetsman, hvilka säkert icke skoia
sakna intresse för de fleste lasare.
Kaafiord 20 Decernb. 18353
Din klagan öfver min långa tystnad smickrar mig; den
bevisar att mina bref ej äro dig likgiltiga. Säkert hade
jag också förr förekommit dina önskningar, om icke
flera resor till det inre af Norge derifrån afhållit mig.
Kunde min penna följa mina tankars flygt, då vore det
mig måhända möjligt att för dig skildra ett land, som,
ehuru i flera hänseenden styfwaoderligt behandladt af natu-
ren, likväl är så rikt på romantiskt sköna fjäll, sublima
utsigter, goda, okonstiade menniskor — och konstitu-
tionel frihet. Och uppväga ej dessa rikedomar allt an-
nat? — Nämn mig, om du kan, ett lyckligare land!
Med rätta kan jag saga, att här under 70? on. br. slå
mina medmenniskors hjertan för rätt, dygd och redlig-
het lika varmt, som i de yppigaste himmelstreck. Inre
godhet i själen, förenad med ett vänligt, förekommande
väsen äro grunddrag hos finnmarksboerne — och i dessa
goda egenskaper innehållas alla andra.
Icke utan ovilja har jag derföre nyligen läst en tysk
resandes skildringar, i hvilka Norrmännens enkla. seder
vanställas för utlänningens ögon. Till tröst för irvånar-
ne af dessa fjäll och hafsstränder, kan jag dock tillägga,
att denne resande antingen författadt sin dagbok i post-
vagnen, eller ock icke fått tillträde i bildade kretsar; —
i annat fall måste jag tvifla på en karakter, som så li-
tet öfverenstämmer med tysk redlighet. Ty, förtjena de
bildade klassernas seder med rätta namnet af fina, så
torde medelklassens enkla och osmyckade uppförande
väl förtjena att -efterliknas, och ingen menniskovän kan
det misshaga, att bonden tilltalar sin konung som sin.
like med ett förtroligt Du.
Kaafiord, November 41835.
Hjertlig tack för ditt bref, ditt vänliga deltagande och
de goda råden i hänseende till den här herrskande ga-
striska febern. Jag skall följa dem så nogrannt som
möjligt och tills vidare använda läkemedlen som prå-
servativer. De voro mig dubbelt välkomna i en tid,
då så många betänkliga dödsfall förekomma, men in-
gen läkare finnes hvarken vid våra verk eller i Ham-
merfest. Då du icke känner förloppet och karakteren
af denna sjukdom, som nu sedan 5, 6 år grasserar här
och tyckes vilja blifva epidemisk, och du ej med skäl
kan fordra af mig, som är fullkomligt främmande för
läkarekonsten, att jag skall kunna utförligt redogöra för
den, måste du tillfredsställa din aktningsvärda nyfiken-
het med följande korta beskrifning.
Det onda begynner vanligen ned häftig hufvudvärk
och tryckning i underlifvet, hvilka väl efter några da-
gar aftaga, men då följas af en feber som hårdt med-
tager patienten. Genom sträng diet inträder efter 4
dagar någon bättring, men detta tillfrisknande är blott
skenbart, och ett återfall inträder, som ofta inom 3, 4
dagar slutar lifvet. Dessa relapsus? måste behandlas
med ännu mer försigtighet än sjelfva sjukdomen, och
äfven vid lycklig utgång, flera gånger kunna återkomma.
Ar den sjuke begifven på starka drycker och begår han,
efter denna skenbara förbättring, den ringaste oförsig-
tighet i detta hänseende, så dör han inom 24 timmar.
Derföre rasar ock denna sjukdom mest bland sjölappar-
ne och Finnarne. Den skonar ingen ålder och ödelägger
hela familjer. I Quzenvik, en fjerdedels mil från våra verk, :
lågo en morgon alla nio invånarne i en hydda (Gam-
me) på dödsbåren. I Langenfjord dogo hastigt femtio-
åtta personer af etthundratjugo. Ty hejdlöst rasar sjuk-
domen i Lapparnes hyddor, oaktadt de ofta bo på mils
afstånd från hvarandra och hafva nästan intet umgänge
med hvarandra. Epidemien grep under det förflutna
året så omkring sig, att presten i Thalvig nödgades för-
anstalta en utvidgning af kyrkogården. i
Det var bedröfligt att se, när om söndagen, efter
slutad gudstjenst, liken fördes från de vid stranden lan-
dade båtarne upp till kyrkogården, och, liksom på ett
slagtfält, 6, 8 kistor på hvarandra nedsattes i en graf,
hvaromkring uppgräfda, ännu ej multnade, ben lågo
spridda, liksom för att göra anblicken ännu sorgligare.
I dessa tröstlösa stunder stod jag ofta vid sidan af
den vördige pastor Fleischer, då han fullgjorde den si-
sta pligten mot de hädangångne, och under heta tårar
bönföll Hos den Allsmäktige om hjelp för de efterlem-