verste Gustafsson, hvilket eger vida större märkvärdig-
het såsom uttryck af f. d. Konungens politiska tänke-
sätt, och hvaraf vi derföre vilja lemna en korrt öfver-
sigt.
Det som i detta företal genast måste falla Läsaren i
ögonen, är den utomordentliga likhet, som Öfver-
stens? omdömen om sakerna före 1809 hafva med en
mängd officiella uttryck i våra dagar. Om någon en-
dast företog sig att förämdra namu och data, så skulle
detta företal ganska väl kunna passera för en artikel i
Statstidningen eller Ksrrespondenten, eller eit tal vid
något högtdligt tillfälle. Långt ifrån att Sverge, under
f. d. Konungens tid var i någon betryckt ställning, be-
fann det sig — i hans ögon — i ett blomstrande tillstånd.
Aldeles som nu för tiden får man i detta: företal se,
att inkomsterna af jordegendomen förökats genom
nya odlingar ; — — jerntillverkningen hade för-
ökats, och den tiden ända till tredubbla beloppet;
— — man gräfde kanaler, för att lätta kommunika-
tionerna? — — fabriker, manafakturer och de sköna
konsterna uppmuntrades, handeln beskyddades, hamnar
anlades o. s. v. Om någon skulle tro, att det är en:
parodi, som vi roar oss med att. lägga Öflversten? i
munnen, så hänvisa vi honöm till sjelfva boken, der
uttrycken finnas ord för ord. Och alldeles i likhet med
det smicker, man nu för tiden får höra utösas med en
så frikostig hand, till och med på landsvägarna, får
man äfven i företalet veta, att denna Svenska folkets
lycksalighet, som inträffade under tiderna af bränvins-
och kaffeförbuden, prohibitioner af alla slag, teaterns
tillstängande, krigsgärdens upptagande m. m. icke var
ett verk af nationens egen ansträngning, utan — allde-
les såsom pu för tiden — af en faderligt sinnad
Regerings välgerningar!
Kärnan af f. d. Konungens politiska opinioner uttalar
sig för öfrigt jemväl ganska oförbehållsamt fastän korrt,
uti företalet. Anledningen till revolutionen var ingen
annan, än att den gamla aristokratien med sina äre-
lystna afsigter, fortfor att missunna konungen den
makt, som var honom öfverlemnad sedan år 1772
(1789 omtalas icke). Sverige förlorade genom revo-
lutionen sin rättmätige Konung med den Fursteätt,
som folket frivilligt valt; tvingadt att fortsätta kriget
emot Ryssland, förstörde det sina finanser, ty det satte
i on:lopp ett oproportioneradt antal Bankosedlar, så
att staten ännu lider af denna åtgärd: följder; och för
att tll brädden fylla olyckans bägare, har Svenska
nationen sedan gjort en half bankrutt, emedan hon icke
till fullo betalt sina kreditorer. SA
Om det också icke kan nekas att några sanna drag
finnas i denna teckning af hvad som följde på revolutio-
nen, sån. afspeglar sig- emedlertid i det ofvanstående
f. d. Konungens kända blindhet och halstarrighet.
Icke ett -ord om nationens anspråk och rättigheter;
intet minne deraf, att det var Konungen sjelf,
som ville börja . penningeoredan med Banken, då han
för att plundra densamma till Fullmäktige afskickade
Baron Rosenblad nuv. Justitie Statsministern! och hvil-
ken naivitet, att likväl under allt detta, erkänna sin
egen blinda ifver för den äkta monarkismen såsom källan
till den envishet, som störtade honom! ms
Slutet synes ess förtjena att intagas in extenso: Ar
iocke, säger Öfversten, — all oordning, alla revolutio-
nära olyckor, hvaraf Portugal, Spanien och Brasilien
i flera år hemsökts, äro icke dessa de sorgliga
följderna af de onaturligaste intriger? äro de icke kul-
minationspunkten af våra dagars politiska vanvett?
Hvad slutsats skall man draga häraf? att århundradet
med stora steg närmar sig immoraliteten ; att den nu
lefvande generationen, redan smittad af det onda och
af de dåligaste exempel, gifver anledning till den fruk-
tan, att det nästföljande slägtet skall fullborda antalet :
af ella de revolutionära olyckor, hvaraf den s. k. ci-
viliserade verlden redan nedtynges, så vida icke försy-
- nen behagar hejda dess framfart! — — Eljest skall
icke längre finnas, hvarken rättskaffenhet eller morali-
; tet; det erkända eller också blott tålda föräderiet, men-
ed och uppenbart våld skola intaga trohetens och le-
gitimitetens ställe.
Hvem skulle icke uti dessa rader, om källan ej vore
angifven, tro sig läsa en afdelning af Minervas
blick i den närmaste framtiden, eller något
dyhkt prof af den äkta politiska ortodoxieu. Samma
politiska vanvett?; samma bigotta och sjuka verldså-
sigt, samma jemmer öfver immoralitet, samma ve öfver
en tidsanda, som likväl gifvit så många obestridliga be-
vis på en högre och mera moralisk uppfattning från
folkets sida af samhällsbehofven, än någonsin, under det
anhängarne af en makt, som icke stöder sig på folket
eller derifrån hemtar sin lifsanda, envisare än någonsin
äflas att försvara, och såsom omistliga delar af maktens
prevogativer vidhålla just sådana institutioner, som be-
fordra flärd och falska företräden oeh derigenom verka
De Le . oo AA ee SV pe oo Lan ÄR