sina rapporiörer utsett 1Gel oppositionsman och anhangare
af Tiers parti. Detta, säger en tidning, bevisar, med
hvilken fart allt drager sig åt yttersta venstra sidan,
blott för den ovisshets skull, hvari man sväfvar, angå-
ende den nya styrelsens afsigter; hvarföre , Thiers med
det snaraste måste påtänka att förklara sig tydligare, än
som i inträdestalen skedde. De doktrinära bladens bit-:
terhet mot Thierska kabinettet tilltager dagligen, lika-
som de förra oppositionsbladens hjelpsändningar åt det
samma, med undantag af National och de legitimistiska
bladen.
De tre makternas uppmaningar till Senaten i Krakau
hafva blifvit bekanta i Frankrike, (men republikens oc-
kupering icke), och föranledt skarpa utfall i tidningarna,
men i synnerhet i Journal des Debats, som finner ät-
gärden vara återigen ett brott mot Wienska kongree-
sens beslut. Skall det då vara nödvändigt, frågar tid-
ningen, att alltid hafva färdiga 300,000 man och 20
linieskepp, för att kunna hoppas aktning för bestående
traktater ?
Marskalk Clauzel har åter måst tukta Abdel Kader.
En expedition förehades mot Tremecen, som man vet.
Flera icke officiella tidningar berätta, att Tremecen
blifvit intaget utan motstånd. Sedan staden var försedd
med besättning, återtågade Marskalken åt Oran, men
blef under vägen öfverfallen af Abdel Kader, som sam-
lat alla stridskrafter, han kunnat skaffa sig. Efter en
hårdnackad kamp blef Arabcehefen totalt slagen, med
en förlust af 1800 man, hvarpå Marskalken apländ: till
Oran. :Moniteuren af ett sednare datum bekräftar den-
na berättelse, på det-sätt, att Marskalken d. 10 Jan.
återko.nmit till Alger, sedam han slagit Abdel Kader.
Denne hade fått sig 3000 man Marockanska hjelptrup-
per, som slagits med temlig ordning. Han hade bese-
grat och utplundrat stammarna i Angards-öknen. Då
han återkom; belastad med byte, hade Ibrahim Bey,
som innehade lägret vid Tr-emecen dofverfallit, slagit
och länge förföljt honom, utan att hinna den flyende.
Två af Abdel Kaders underbefälhafvare hade stupat i
striden.
Det har berättats, att regeringen ämnade öfvergifva
de Afrikanska kolonierna, utom städerna Alger och
Oran. Men detta är väl blott toma rykten.
Spanien.
Regentinnan har, på en hemställan af Mendizabal,
utfärdat ett dekret om statsskuldens liqviderande, af
innehåll, att alla fordringar på staten skola skyndsam-
ligen underkastas en allmän liqvidation och de hittills
icke pröfvade deri upptagas; att en kommission af tre
personer företager denna pröfning, och att alla anspråk
skola vara anmälda inom detta års slut. I hvarje land-
skaps hufvudstad inrättas en kommission, som uppgör
förteckning öfver och förvaltar all egendom och alla
rättigheter, som hemfalla till kronan (nationen är det
officiella ordet). — Mendizabals betänkande, angående
ofvannämnde liqvidation, är utmärkt för mycken libera-
litet och rättvisa.
För Drottningens truppar låter det icke synnerligen
väl från krigsteatern. Valmaceda är intaget af Carli-
sterna, hvilket man tillskrifver Espeletas försumlighet.
Carlisterne hafva derigenom kommit i tillfälle att få fast
fot i Åsturiens berg. Öfver Engelska legionens indi-
sciplin och sjuklighet klagades mycket. — Från Vitto-
ria berättas deremot (af d. 16 Febr), att TIriarte, vid
ett utfall ur St. Sebastian, tillfångatagit en half bataljon
af de belägrande Carlisterna, förstört ett batteri och ta-
git fem kanoner.
: Å England.
Stormästaren för Oranielogerne, Hertigen af Cumber-
land, har icke ansett rådligt att afvakta de steg rege-
ringen, i följd af Underhusets bekanta adress mot dessa
loger, kunde komma att vidtaga, utan sjelf gripit till
initialivet med upplösningen af hela sällskapet. Herti-
gen förklarade nemligen d. 26 i Ofverhuset, att om-
ständigheterne tvingade honom att upplösa Oranieloger-
ne i Irland, och att han skulle förfara på samma sätt
med dem i England. Samma dag underrättade Oranie-
logernes storsekreterare, Hr Maxwell, Underhuset, hvar-
af han är ledamot, om detta Stormästarens beslut, och
Lord Russell uppläste derjemte en skrifvelse från Herti-
gen af Cumberland, hvari denne underrättar Lorden,
att han, redan innan Underhusets resolution meddelades
honom, gått i författning om skyndsam upplösning af
Oranielogerne. Det ser dock ut, som denna helso-
samma åtgärd möjligen skulle kunna komma att stöta
på en och annan svårighet i Irland, der Oraniemännens
stora komite höll en sammankomst i Dublin, straxt ef-
ter sedan underrättelsen ditkommit om Underhusets
adress och Konungens svar derpå. Komiten beslot neml.
att förklara, det monarkens önskan, uttalad genom mi-
nistrarne, såsom svar på en adress från Underhuset, icke
kunde anses ega lagligt förbindande kraft, eller hindra
undersåtarne i utöfningenaf deras konstitutionella rättig-
heter. Oraniemännen i Irland byste den största akt-
ning för monarkens vilja, men skattade undersålarnes