sina rapporiörer utsett 1Gel oppositionsman och anhangare af Tiers parti. Detta, säger en tidning, bevisar, med hvilken fart allt drager sig åt yttersta venstra sidan, blott för den ovisshets skull, hvari man sväfvar, angående den nya styrelsens afsigter; hvarföre , Thiers med det snaraste måste påtänka att förklara sig tydligare, än som i inträdestalen skedde. De doktrinära bladens bit-: terhet mot Thierska kabinettet tilltager dagligen, likasom de förra oppositionsbladens hjelpsändningar åt det samma, med undantag af National och de legitimistiska bladen. De tre makternas uppmaningar till Senaten i Krakau hafva blifvit bekanta i Frankrike, (men republikens ockupering icke), och föranledt skarpa utfall i tidningarna, men i synnerhet i Journal des Debats, som finner ätgärden vara återigen ett brott mot Wienska kongreesens beslut. Skall det då vara nödvändigt, frågar tidningen, att alltid hafva färdiga 300,000 man och 20 linieskepp, för att kunna hoppas aktning för bestående traktater ? Marskalk Clauzel har åter måst tukta Abdel Kader. En expedition förehades mot Tremecen, som man vet. Flera icke officiella tidningar berätta, att Tremecen blifvit intaget utan motstånd. Sedan staden var försedd med besättning, återtågade Marskalken åt Oran, men blef under vägen öfverfallen af Abdel Kader, som samlat alla stridskrafter, han kunnat skaffa sig. Efter en hårdnackad kamp blef Arabcehefen totalt slagen, med en förlust af 1800 man, hvarpå Marskalken apländ: till Oran. :Moniteuren af ett sednare datum bekräftar denna berättelse, på det-sätt, att Marskalken d. 10 Jan. återko.nmit till Alger, sedam han slagit Abdel Kader. Denne hade fått sig 3000 man Marockanska hjelptrupper, som slagits med temlig ordning. Han hade besegrat och utplundrat stammarna i Angards-öknen. Då han återkom; belastad med byte, hade Ibrahim Bey, som innehade lägret vid Tr-emecen dofverfallit, slagit och länge förföljt honom, utan att hinna den flyende. Två af Abdel Kaders underbefälhafvare hade stupat i striden. Det har berättats, att regeringen ämnade öfvergifva de Afrikanska kolonierna, utom städerna Alger och Oran. Men detta är väl blott toma rykten. Spanien. Regentinnan har, på en hemställan af Mendizabal, utfärdat ett dekret om statsskuldens liqviderande, af innehåll, att alla fordringar på staten skola skyndsamligen underkastas en allmän liqvidation och de hittills icke pröfvade deri upptagas; att en kommission af tre personer företager denna pröfning, och att alla anspråk skola vara anmälda inom detta års slut. I hvarje landskaps hufvudstad inrättas en kommission, som uppgör förteckning öfver och förvaltar all egendom och alla rättigheter, som hemfalla till kronan (nationen är det officiella ordet). — Mendizabals betänkande, angående ofvannämnde liqvidation, är utmärkt för mycken liberalitet och rättvisa. För Drottningens truppar låter det icke synnerligen väl från krigsteatern. Valmaceda är intaget af Carlisterna, hvilket man tillskrifver Espeletas försumlighet. Carlisterne hafva derigenom kommit i tillfälle att få fast fot i Åsturiens berg. Öfver Engelska legionens indisciplin och sjuklighet klagades mycket. — Från Vittoria berättas deremot (af d. 16 Febr), att TIriarte, vid ett utfall ur St. Sebastian, tillfångatagit en half bataljon af de belägrande Carlisterna, förstört ett batteri och tagit fem kanoner. : Å England. Stormästaren för Oranielogerne, Hertigen af Cumberland, har icke ansett rådligt att afvakta de steg regeringen, i följd af Underhusets bekanta adress mot dessa loger, kunde komma att vidtaga, utan sjelf gripit till initialivet med upplösningen af hela sällskapet. Hertigen förklarade nemligen d. 26 i Ofverhuset, att omständigheterne tvingade honom att upplösa Oranielogerne i Irland, och att han skulle förfara på samma sätt med dem i England. Samma dag underrättade Oranielogernes storsekreterare, Hr Maxwell, Underhuset, hvaraf han är ledamot, om detta Stormästarens beslut, och Lord Russell uppläste derjemte en skrifvelse från Hertigen af Cumberland, hvari denne underrättar Lorden, att han, redan innan Underhusets resolution meddelades honom, gått i författning om skyndsam upplösning af Oranielogerne. Det ser dock ut, som denna helsosamma åtgärd möjligen skulle kunna komma att stöta på en och annan svårighet i Irland, der Oraniemännens stora komite höll en sammankomst i Dublin, straxt efter sedan underrättelsen ditkommit om Underhusets adress och Konungens svar derpå. Komiten beslot neml. att förklara, det monarkens önskan, uttalad genom ministrarne, såsom svar på en adress från Underhuset, icke kunde anses ega lagligt förbindande kraft, eller hindra undersåtarne i utöfningenaf deras konstitutionella rättigheter. Oraniemännen i Irland byste den största aktning för monarkens vilja, men skattade undersålarnes