Domstols- scene.
Förre soldaten Spetss hustru 78 år, liten och hop-
krumpen, framträder emot mannen, som är 70 år, af
reslig växt, men något böjd af åren. — Hon har in-
stämt mannen med påstående att han, som drifvit henne
ur deras hus och nekar att bidraga till hennes under-
håll, måtte förpligtas att dela med sig åt henne af hvad
han at förre Roteboaden århgen njuter för Soldat-jor-
den, som han återlemnat:
Domaren: Hvad svarar duw på stämningen Spets?
Spets: det sker imtet; — omöjligt!
Domaren: Hon är ja din hustru?
Spets: Hon locka 11g, Herr Lagman! Hon narra mig.
Hon: hade något smått, och visa det åt mig.
Hustrun: Han bara ljuger, Hr Lagman!
Härvid tillkärnagafs att Spets såsoin enkling och hu-
strun såsom enka för 23 år sedan ingått äktenskap; att
Spets bröllopsnatten drifvit henne ur huset, och att de
nu, en :ängre td, icke lefvat tillsammans.
Bomaren: Skullen J ej åter kunna sammanflytta och
lefva såsom äkta makar?
Spets: Omöjligt Herr Lagman!
Domaren: Nå — men du torde likväl icke kunna
neka henne något af hvad du erhåller af din förre ro-
tebonde?
Spets: Hvad skulle jag då ha attlefva af? Hon har
intet, som jag, stått för kulor och krut; och jag har
varit med och dragit Konung Gustaf den III:djes salut
(Staty) från Kungsbacken till Slottet, då jag blef skadad
i armen.
Hustrun: Men jag vilt ha geten med.
Spets: Jo, Jol — Du har ätit upp den du förde
med dig, — Sker intet; — Omöjligt! —
Domstolen förklarade hustrun berättigad att åtnjuta
en del af hvad maunen 1 öfvannämnde måtto äger att
pårakna, hvilken utgång Spets med resignation sig un-
.derkastade. — - i (Gefle PV eckob.)