afdelning, att denne ännu var sysselsatt med öfverläggning om den del af bevillmingen, som utgår under namn af charta sigillata, och att afdelningen ännu ej vidrört frågan om bevillningen genom tull. Grefven kunde ej heller vara okunnig derom; att tredje afdelningen ännu afhandlade sättet att utgöra bevillningen, under namn af postmedel, och nästan både natt och dag den om bränvins-bevillningev. Många af Utskottets ledamöter, som med Grefve Fersen i hufvudsaken delade lika tänkesätt, funno likväl, att om genom Grefvens förslags antagande, Utskottet blifvit tills vidare försatt i overksamhet, följden deraf skulle, utan motsvarande nytta, hafva blifvit dena olyckliga, att Riksdagen blott derig.nom kommit ait förlängas flera månader. Derföre blet det sannolikt af högsta vigt, att undertrycka Grefvens försl:g, som också lyckades. Sjelfva ideen deraf; att Bevillnings-Utskoitet hade uteslutande rättighet och skyldighet, att fordela alla bevillningar, gick derföre icke förlorad, och vi hafva förut visat, att så mycket af Grefvens förslag, som var användbart, ändå, fast på sin rätta tid, kom ait göra sig gällande. Vi veta för öfrigt, att under riksdagen, bland Konsututions-Utskottets tidsfördrif vid lediga stunder, äfven förekom frågan, att göra en grundlagsförändring, för att sammansmälta Statsoch Bevillnings-Utskotten; men för en hvar, som litet mera än sett sig om vid riksdagar, är det ganska begripligt, att det ej låter sig göra, emedan hvarje af Utskotten redan har tillräckligt att göra, så att hvarje tillökning skulle bidraga dertill, att göra Riksdagens slut ännu mera problematiskt. Också förkastades : den af Konstitutions-Utskottet tillskurna lappen. Emedlertid hafva vi lofvat att bevisa, det åtminstone vid denna riksdag. med bevillningsfördelningen tillgick alldeles efter grundlagens bokstaf och anda, och således fullkomligt i motsats af hvad Minerva derom berättat. Det är också desto angelägnare, som hon på. sjelfva Nyårsafton uppdukat för, allmänheten den förebråelse emot bevillnings-utskottets samtlige ledamöter, att ingen af dem lyssnat till idden, att genom indirekt beskattning minska :skattebördorna.. Detta är så mycket orättvisare, som vi redan i det föregående styrkt, att bevillningen på det hela vid riksdagen ökades med omkring 900,000 (säger. ;nioftndratusen) Rdr årligen, utan att derföre allmänna -bevillningen förhöjdes, medan differensen lades på tulloch bränvinsbränning. Vi hänvisa våra läsare till bevillnings-utskottets bertänkande Nr 36. Det utmärker tydligt, att statsbristen denna : gång , ganska riktigt. beräknades af bevillnings, utskottet till 6,859,690 Rdr, som med bevillning borde .s fyllas, och huru detta skulle ske, föreslog också utrs skottet sålunda, att Karta-sigillata-afgiften upptogs till 357,000. Postmedlen till i 450,000. Salu-accisen ; till ..7,500. Tullen till Å ; 2,950,000. Bränvins ränningen till -750,000. Tidningsstämpel-afgiften, utöfver de bland Riksgälds-kontorets — tillgångar upptagne 9000 Rdr, till 1,000. Kortstämpel-afgiften till 3,500. Centonalen till 39,000. Och allmänna bevillningen till 2,301,690. , Summa 6,859,690. Vi våga tro att detta betänkande, uti hvars bearbetande Grefve Fersen haft en verksam del, och hvaraf förtjensten således med skäl tillerkändes honom, håller profvet vid en undersökning, huruvida bevillningsutskottet uppfyllt sin bestämmelse, att lemna en öfversigt af det hela, och att framvisa totala statsbristen, utan att sönderdela den, for att afleda uppmärksamheten å : dess verkliga storlek. Motiver saknades ej eller för hvarje beräkning, för alt ådagalägga, det den största sannolikket företedde sig, att vid verkställigheten kalkylen skulle slå in. Följden blef ock, att ehuru en ledamot af Presteståndet dervid uppställde : skrupler, och således framkom med det oväntade förslag, att åter införa en ny art af bevillning, under namn af fyllnadsafgift, att endast i händelse af behof utgå, betänkandet ansogs af alla Riks-Stånden. Minerva afbryter till slut sin afhandling med det yttrande, att om Bevillnings-Utskottets öfriga arbeten intet är att tillägga, sedan hon redogjort för det ärende vi nu äfven behandlat. Vi kunra ej instämma uti Minervas sålunda fällda yttrande, då Bevillnings-Utskottet hade sig till åliggande, att handlägga, bland annat, det vigtiga ämnet: Tullsystemet, som både i financielt, merkantilt, statsekonomiskt och moraliskt afseende är förtjent af uppmärksamhet. Den torde likväl i an. nan väg uttaga sin rätt, och vi vilja således nu ej dermed trötta våra läsare, utan hellre för detta ämne begagna ett annat tillfälle. Vi tro likväl, att BevillningsUtskottets betänkande N:o 10, hvarigenom föreslås, det hädanefter icke något serskilt undantag för Finland ce PR,