0 0 VA SAP EE MER BEJ HD
dan han ämnade tala ett par ord på schavotten. Hvilken
ofantlig folkmängd — utropade han — men det ha
de jag väl vänta:, man har skildrat mig såsom ett o-
djur. Jag är en stor förbrytare, men jag har genom
mina bekännelser gjort fåderneslandet en stor tjenst;
jag har för evigt befästat Konungens thron. — Pepin
fördes först upp på schavotten; han tog vid fotex af
trappan afsked at presten, som åtföljt honom, och
gick med säkra steg uppföre; i samma ögonblick han
bands fast vid brädet, vände han hufvudet åt höger
och venster, och ropade med en torndönsstämma:
Jag är oskyldig! Jag dör ett offer för intriger —
Lefven alla väl! — Hans hufvud föll.
Morey var så svag i benen, att han icke kunde gå
uppför trappan till schavotten, utan måste bäras. Han
dog utan ett enda ljud. - Då Fieschi hörde det andra
hufvudet falla, sprang han, så fort de bundna fötterna
gjorde det möjligt för honom, till trappan vid schavot-
ten. Följ mig, — ropade han till Abbd Grivel —
och lemna mig först så nära som möjligt vid randen
af evigheten. Den andhge ledde honom uppför trap-
pan, med crucifixet i hand. Då Fieschi kommit upp
på schavotten, talade han, underdjup tystnad af mäng-
den, följande ord, med fast röst: Mina Her-
rar! Allt hvad jag sagt är sanning; jag har al-
drig ljugit; om jag ljugit, så skall Gud straffa mig.
Jag svär att jag talat sanning, jag svär det vid
Gud, som jag kysser. (Här räckte honom den
andlige crucifixet, hvilket han öfverhopade med kyssar.)
Jag beder Gud och menniskor om förlåtelse, men fram-
för allt Gud! Jag hoppas att mitt slut skall tjena till
en varning. — Härpå omfamnade han tvenne gånger
med liflighet sin bigtfader; denne skyndade trappan ut-
före; innan ham ännu hunnit ned, rullade Fieschis huf-
vud på bräderne.
De trenne liken fördes till kyrkogårdee Mont Par-
nasse. Pepins lik öfverlemnades, på hans familjs begä-
ran, åt hans brorson, som lat Begrafva detsamma. —
Folkmängden drog hem, hvar till sitt, i djup stillhet;
ordningen stördes icke på något enda ställe,
Gazette des Tribuneaux innehåller följande märkli-
ga berättelse om de försök, som gjordes nyss före Pe-
pins afrättande, för att förmå honom till ytterligare be-
kännelser: Då de trenne delinqventerne ankommit till
afrättsplatsen och stigit ur vagnarne, framträdde Hr
Vassal, en poliskommissarie, som fått detta speciella
uppdrag, och vände sig till Pepin med dessa ord: Hr
Pepin! Ni är eder sista stund nära, Ingenting bör me-
ra kunna afhålla eder ifrån att tala ut. Ni är eder sjelf
skyldig, att säga sanningen hel och hållen. Eder bigt-
fader har utan tvifvel: lagt eder denna pligt på hjertat,
Om ni alltså ännu har någonting att upptäcka, så är
man beredd; att-mottaga edra bekännelser. — Helt
lugnt svarade: Pepin: Jag har sagt allt hvad jag hade
att säga. Jag dör oskyldig, ett offer för de nedrigaste
machinationer. Må man blott draga: försorg för min
hustru och mina barn! Pepin gick derpå med fasta
steg mot schavotten. Då närmade sig honom åter
Herr Vassal, och sade: Annu är det tid Herr Pe-
pia! -Annu står det eder fritt att göra upptäckter.
Så snart ni förklarar eder beredd dertill, skall executio-
nen — så lyda mina ordres — blifva uppskjuten i hvad
den rörer eder! Fastän nu dessa insinuationer tydli-
gen voro beräknade på att väcka förhoppningar hos
Pepin,:-att genom vidare upplysningars meddelande
kunna undgå schavotten, så fortfor han dock i sin vä-
gran. Med en röst, som nästan uttryckte förakt, sva-
rade han Hr Vassal: Ni hör ju, min Herre! att jag
ingenting har att säga er. Derpå omfamnade han abbe
Gallärd och besteg schavotten, hvarifrån han åter upp-
repade försäkringarne om sina oskuld.
Såsom redan blifvit nämndt, gjordes från flere håll
försök att utverka mildring i straffet för de trenne lif-
dömde, men utan framgång. Hans Maj:t stod icke att
beveka, utan fastställde domen för alla tre, under iåt-
skilliga känslofulla och rörande yttranden, såsom att han
gerna, genom utgjutande af sitt eget blod d. 28 Juli,
skulle hafva köpt möjligheten att göra nåd, m. m. d.
National gör i anledning häraf följande reflexioner:
Då dessa rader komma för allmänhetens ögon, är
Pärsrättens dom redan bragt till verkställighet, och tren-
ne menniskörs blod redan gjutit, af hvilka tvenne inga-
lunda synas öfverbevista om brottslighet. Så har då
schavotten åter blifvit upprest äfven för politiska förbry-
welser! De föreställningar vi gjorde mot detta förfaran-
de, medan tid ännu var, utgingo i samning icke blott
från ett interesse för Morey och Pepin. De utgingo
från samma känslor, som gjorde att vi med glädje helsa-
de: Pärsrättens dom i processen mot Carl X:s ministrar,
såsom en borgen för dödsstraffets afskaffande för poli-
tiska förbrytelser. Samma känslor ledde oss äfven att
mildare bedömma de förbrytelser , Hertiginnan af Berry
är 1832 personligen begått mot patrioternes i våra
vestliga departementer lif, egendom och lugn. Den af-