eller annars illitterata.) Efter denna, nagot besynner-
ligt hopkomna period, (hvaruti Hr W., långt ifrån
att vila motsatsen af sitt syftemål, tvärtom vill, hvad
han begär), skrider Konsistorium närmare sitt mål och
fruktar, att, derest folkskolor med prestmän till lä-
rare skulle inom flera församlingar uppstå, en redan
inom stiften mer eller mindre hotande prestbrist här-
igenom i betydlig mån torde okas. Den öfverklaga-
I de prestbristen betyder likväl: rätteligen intet annat än
brist på sådana prester, som kunna skjutsas landet om-
kring mot en dränglön; annars förspörjes ingen brist,
då fråga är om sökande till sådana befattningar, hvar-
vid en man kan vara pödtorfteligen bärgad. Om flera
dylika befattningar tillskapas, så tro vi, att den oöfver-
klagade bristen skall hvarken blifva större eller mindre;
till de dugliga befattningarna skall säkerligen alltid bil-
das dugliga sökande, och den vanliga reserfmassan för-
blifver, sådan den är. En aktningsvärd och någoriun-
da väl försörjd skolelärarekorps, haldst om den, såsom
Hr W. vill, icke afstänges från presterlig tjenstgöring,
skall säkerligen bhfva en; rätt god plantskola för
presterskapet. Sammanblandningen af skolelärarekal-
let och prestembetet anse wi visst icke i allmän-.
het riktig, och aldraminst de högre lärarnes intrång
i det arbetande presterskapets befordringsrätt. Vi anse
tvärtom högst önskligt, att staten kunde så löna och
pensionera lärare-personalen, att den kunde göra kallet
till sin lefnads oögonmärke och icke blott till ett trapp-
steg, för att komma åt prestebefattningar. Men, såsom
saken nu är ställd, i synnerhet i afseende på den lägre
undervisningen, är det svårt, tills vidare åtminstone,
att utfinna något annat medel att låcka bildade menni-
skor in i skoleverket; och att hindra en dylik förening
af befattningar kan icke blifva en riktig politik af dem,
som verkligen önska den första undervisningens upp-
hjelpande. Målet är så vigtigt, att en nitälskare derför
gerna skulle befordra det, äfven med någon uppoffring
af andras fördelar.
Det är annars lärorikt att se, huru olika de vördige
fäderne behandla dyhka saker, allt efter omständigheter-
na. För nära tjuge år sedan uppstod rättegång mellan
en församling (vid Mälaren) och dess pastor, angående
användandet af en för långliga tider sedan donerad sko-
lelärarelön. Stiftelsen föreskref, att läraren skulle vara
lekman; men imedlertid hade pastor funnit beqvämt att
ge befattningen åt en prest, som gjorde adjunktstjenst
åt pastor, hvilken således slapp löna sin adjunkt. Följ-
den var, att skolan låg neder, Allmogen klagade; men
Konsistorium tyckte, att allt var bra, som pastor ställt
det. Vi minnas nu icke, huru saken slöts hos Konun-
gen; men det Konsistorii ifver för bibehållandet af en
prest vid skolmästare-befattningen, hvilken han icke
skötte, den påminna vi oss, Konsistorium i Skara tycker
kanske, att Hr Waksons skolmästare icke bör vara prest,
emedan Hr Wakson vill, att han skall göra tjensten?
Om stiftaren icke så bestämdt föreskrifvit detta, utan
lemnat rum för en sådan tydning, att lärarens lön kun-
nat vändas till adjunktslön eller något dylikt, då hade
man möjligtvis icke tagit saken så strängt, Att kyrkan
gör intrång på skolans gebiet, det tål. man gerna; men
om skolan skulle göra kyrkan något förfång, det vore
förskräckligt!
Slutligen utbeder sig Konsistorium nåden få t llägga,
att det är temligen sannolikt, till och med af erfaren-
heten någon gång bestyrkt, ) att prester, hvilka, ehu-
ru anställde vid folkskolor, dock alltid önska sin be-
. fordran inom församlingen (?) och följaktligen vinnlägga
sig om öfnings vinnande i det egentliga prestembetet,
icke alltid (se nuten) äro de tjenligaste skolelärare, syn-
nerligen då, såsom Waksonska reglementet medgifver,
skolelärare må, på anmodan af vederbörande prester-
skap, uti Horns eller närgränsande församlingars kyr-
kor understundom: den vanliga Gudstjensten för-
rätta?. — Herr , Wakson har förmodligen ämnat
med denna tillåtelse blidka och afväpna kyrkan. Men
han måtte väl vid detta laget hafva funait, att han miss-
tagit sig. i;
Om vi icke alldeles missförstått Hr W., så måtte
han, redan innan Korsistorium sade honom det, hafva
förmodat, att prestliga larare vid folkskolorna önska
sin befordran inom församlingen (såsom Kons. kallar
presteståndet), ty annars hade han icke sökt tjenste-
ärsberäkning för läraren vid sin skola. Om således
Konsistorium icke sagt något nytt, hvad har det då
sagt? Hela olikheten är, att Hr W-.- velat, . det hans
skolas lärare, så länge han vore det, skulle göra sko -
lan till hufvudsak, men icke till ensak; men Konsisto-
) Det kan man kalla så liten visshet som möjligt; — en
grund för öfvertygelse i fickformat! Kan man tjena
med så fitet, så ken ock hvarje enskild eller kollek- I
tif person, ja sjelfva det högvördiga Konsistorium, få
ett elakt omdöme om sig för godt pris. Oförgrip-
ligen kunde man säga, att det är temligen sannolikt,
till och med af erfarenheten nåcaon sång hestvrkt