och förhöjd allöningsstat för Justitierevisionen och
Kansli-expeditionerna, har hon med eller utan, upp-
såt osannt uppgifsit, att Ständerne bifallit be-
rörde proposition på ett sådant sätt, att det medförde
en tillökning i anslag af nära 16,000 Rdr. Så är icke
verkliga förhållandet, utan tillökningen uli statsanslaget,
stadnade vid 1131 Bdr 41 sk. 6 rst. Differensen e-
mellan denna summa och den af nära 16000 Rdr, som
K. M. fordrat, uppkom derigenom, att de af komitte-
rade föreslagna lönerna nedsattes af Ständerna, för Re-
visions-Sekreterarne från 2000 Rdr och för Expedi-
tions-Sekreterarne, från 1800 Rdr, till 1600 Rdr; för
Protokolls -Sekreterarne och Registratorerne från 1200
till 1000 Bär, för kanslisterne från 800 Räår, till 650
Rdr och för Vaktmästarne från 266 Rdr 32 sk. till
200 Bdr. Stats-Utskottet föreslog en jemnare fördel-
ning af sportlerna icom alla expeditionerna, såsom me-
del att tillvägabringa den nya löneregleringen utan hög-
re anslag än det som beviljades. Man klandrar den
utvägen, att sportlerna skulle för alla expeditionerna
ingå uti en gemensam kassa, emedan det skulle göra
Krigs- expeditionen lidande, hvarest sportlerna utgjorde
ett ojemnförligt högre belopp än i de öfriga. Minerva
glömmer dervid, att just detta antyddes uti den Kongl.
Propositionen, särdeles i den omständighet, att sport-
lerna ansågos böra upphöra, och utgå genom förhöjd.
charta sigillata, för att på detta sätt komma till samma
mål, som: Stats-Utskottet åsyftade:- Minerva synes ock-
så serdeles belåten deröfver, att Ridd. och Adela samt
Präste-Stårdet ogillat Stats-Utskottets afstyrkande att
låta sportlerna partielt i Justitie-Revision och Stats-Ex-
peditionerna försvinna och ersättas genom :stämpladt
papper; och att Bonde-Ståndet, som tillika med Borga-
re-Ståndet hade godkänt detta afstyrkande, likväl lät
öfvertala sig att frångå sitt första beslut, och deltaga i
de första ståndens. I denna belåtenhet förbiser Miner-
va helt och hållet, att det på detta sätt gick i verkstäl-
lighet, att använda surrogatet för sportlerna till lönereg-
leringen — efter den metod Stats-Utskottet. ; anvi-
sat. Det är för tidigt, att ännu fälla något om-
döme, huruvida det ändamål som söktes med sportler-
nas afskaffande, verkeligen för framtiden står att. vinna.
För vår del bekånna vi-oss höra till de -klentrogne,
sem frukta, att sportlarne hvarken på det ena eller an-
dra stället kunna eller böra utrotas, serdeles der de
icke tillfalla domaren. En sådan åtgärd befara vi, tor-
de i längden åtminstone icke påskynda ärendernas gång;
föranledde af ämnet, kunna vi här ej undgå att an-
märka det nedslående, som visar sig deruti, att våra
direkta statsbidrag, ehuru betydliga de äro, icke kunna
lemna rum för möjligheten att, serdeles inom justitizxe-
administrationen i dess högre grader, uphinna högre lö-.
neanslag. För till exempel en Revisions-Sekreterare, som
icke altid kan eller får göra steget till JustitieRåds . el-
ler annan motsvarande högre plats — än den som åtföljes:
af en lön å 1600 R:dr; en summa, den hvar man vet
är otillräcklig för en embetsman med familj i hufvud-
staden, äfven utrustad med de inskränktaste anspråk på
njutning af lifvet och dess beqvämligheter. I öfrigt
kunna vi likväl ej instämma uti Minervas klagan, så
väl ofver sista riksdagens som dess föregångares beslut,
att i allmänhet inskränka löningsregleringen inom de
iförvaltande verken, till redan: varande anslag. Vi hyl-
la den läran, att embetsmän äro oumbärliga, och vis-
serligen att betrakta såsom ett nödvändigt ondt, emedan:
de äro tärande lemmar af statskroppen; men deras vil-
kor böra likvälså ena sidan vara sådana, att de kunna
äga förtroende och att således deras antal måste vara
så litet som möjligt, och denna personal fullt. tillhöra
sina embeten eller tjenster, hvaremot å andra sidan
dessa vilkor ej böra vara sådana, att retelser till den
banans beträdande blir allt för stor, till före-
kommande af för mångas håg att träda i: de
nuvarandes : fotspår, i stället för ätt. slutas sig till
borgerliga yrken, hvilkas idkare aldrig kunna blifva
för många, såvida staten drager försorg att bildning och
undervisning äfven för dem icke saknas, såsom enda utvä-
gen att för dem öppna vägen till anseende och trefnad.
Att Ständerna möjligtvis i något fall gått förlångt i sina
anspråk på indragning och nedsättning uti tjenstemanna
personalen, vilja, vi ej bestrida; men påstå deremot att
ännu oftare Ständerna. haft skäl. för sina ; önskningar.
Hvem minnes ej t. ex. .de stora betänkligheter, som i
början mötte för kanslistyrelsens reduktion, och, hnru ,
den sedermera utan minsta skada gick för sig? Hvem
atom Minerva har klandrat statskontorets inskränkning?
Hvilka olägenheter har förändringen af kommersekolle- :
gi organisations medfört, och huru många finnas ej, som
ännu på goda skäl tro, att man kunnat gå ännu längre?
hvem bestrider, .att göromålen i flera verk, , blifvit åt-
, Minstone mera invecklade; men hvems är felet?. får :det-
ta ensamt gäla såsom anledning att öka löner eller -an-