ett liderligt slöseri med allmänna medel, eller med ett ;
ord fallenhet för förskingring; 2:o exklusivitet i religiöst
afseende, d. v. s. skenhelig ofördragsamhet. Den väl-
borne Lorden sätter sig emot förslaget, emedan de huf-!
vudsakliga felen hos korporationerne icke äro vär-
re än förskingringar och mutor. Hvarföre säger
icke Sir RB. Peel rent ut, att han icke will
tillämpa samma principer på Irland, som på Eng-:
land och Skottland? Han säger det icke; men han
gör det. Ar detta er mening, så låt Huset öppet och
manligt förklara, att det icke ärnar stifta lagar för Ir-
land på samma grundsatser, som man användt på Eng-
länd och Skotiland. Detta är frågan, som skall afgöras;
och för den böra vi icke draga oss med några ömkliga
förevändningar, eller kringgå den genom några lumpna
fraser, för hvilka en bränvinsadvokat skulle blygas.
Skulle då Irländarne icke veta, att de gifvit Skottland
korporationsreform? Skulle de icke veta, att ansvarighet
och kontroll var införd i Skottska municipalstyrelsen?
Skulle de icke veta, att Ergland, i trots af ett annat
ställe (Öfverhuset), fått en ansenlig portion korporations-
reform? Ja, det har rätt berömligen nyttjat den. De,
som sätta sig emot korporationsreform i Irland, hafva
visserligen anledning att frukta den, i anledning af de
verkningar, den haft i England. - De se redan svär-
det, de känna svedan i såret, som det gifvit Englands
gamla korporationssystem. Jag kan säga Er, M. H., att
det icke finnes en enda af dessa korporationsstader,: som
icke skall förvandlas till en normal skola för kunska-:
pen om lugn politisk agitation. Jag undrar således
icke, att bland ett visst parti skall finnas en viss obe-
nägenhet att : utsträcka principen äfven till Irland.
Taiaren utbredde sig öfver det intryck, som det skul-
le göra på Irländska folket, om man icke gåfve det
full rättvisa, full jemnlikhet med Engelsmän och Skottar,
eller helt kallt sade, att man vill tänka på saken. Han
gaf välförtjent lofoörd åt ministeren och ät Lord Mul-
grave, som blifvit på det nedrigaste anfallen af tory-
pressen; men också hade Irländska folket fattat ett o-
inskränkt förtroende till administrationen, : ehuru ingen
af det populära partiet blifvit upphöjd till. embete.
Detta oaktadt vore Irlämdarne icke blott högst belåtne,
utan kämpade och sträfvade äfven af alla krafier att
understödja den nu varande styrelsen. -Hvad önskar
Irland? blott att blifva en del af England. : Vi hafva
visserligen suckat och äflats att få oss en egen lagstift-
ning; och kanske äro mitt hjertas önskningar ännu
riktade åt det hållet. Men jag och TIrländarne äro färdi--
ge att öfvergifva dem. Jag tager Er, M.: H., till vittnen
att vi äro färdigeatt för alltid afstå från upphäfvan-
det af unionen, med ett villkor, och det enda:
att ställas i jemnlikhet med England ech Skottland.
Tala icke mera med mig om den union, som hittills
funnits, denna kabinetts-pergaments-union. - Kommen
ihåg, att i Irland finnas :6,500,000 af en religion och
300,000 af en annan, enige i sin föresats att bruka
hvarje fredligt medel, för att skaffa sig-rättvisa — af
England, om möjligt, annars af sig sjelfva. - Detta ut-
talar jag icke som en hotelse (Oh ho!). Nå, lät det
vara en hotelse; men är det då icke en konstitutionel
hotelse? Vi hafva aldrig trotsat en lag, utan gått fram
på en fredlig väg, hvarigenom vi aftvungit våra beherskares
motsträfvighet concessicn på concession. Det skulle göra
mig ondt att nödgas åter inträda på en dylik stråt; men
ehuru jag är långt framskriden i år, är dock bhjertat lika
ungt i mig, som någonsin, och jag är lika färdig som
någonsin att, om så fordras, åter begynna kampen för
mitt fäderneslands frihet — detta fäderneslands , hvars
lejde och lönte sakförare jag gör mig en ära af att
vara. Jag är i en ställning, hvaruti ingen man förut
varit. Jag är Irländska folkets legohjon, om man så
vill — dess pensionär, dess betjent, ja dess slaf; men
jag är representant af dess tänkesätt. Och hvad är det
nu, jag -å dess vägnar fordrar? Ett uttryck af det hopp,
att Irland skall sättas på jemnlik fot med England och
Skottland. : Jag begår ingen nådegåfva, intet lån af 20
millioner, utan det ärliga uttryckandet af detta hopp.
Och skolen J, kunnen J vägra detta? Jag vill ej säga,
vågen J? utan jag vill ödmjukt och undergifvet vädja
till Er, såsom engelska Gentlemen, att i afton förena Er
med ministeren och gifva Irland den obetydliga trösten
af ett hopp, att det skall få rättvisa. Man begär intet
mera än uttryckandet af detta hopp. Det är säkerligen
värdt att tänka på, om man skall neka. detta. Jag för-
säkrar, M. H., att J aldrig skolen få. ett sådant tillfälle
att försona Tiland genom rättvisa. Hafven J glömt
år 1825? Äro historiens lärdomar bortkastade på Er?
Historien, säger man, gör sjelfva dårarna visa; och jag
vill påminna er om år 1825, då Irlands folk låg på
sina knän och bad om rättvisa, såsom en tiggare ber
om en allmosa. Det föraktades; dess bön afslogs. Mi-
na tal, mins jag, kastades mig i synen med hån och
spott från de ministeriella bänkarna, då jag icke hade
något tillfälle att svara. Det andra stället förkastade