visa, eller om J hafven lust att behandla Irland så, som England och Skotiland — blifvit behandlade. Jag vet full väl, att många utom Irland finnas, som, ! ehuru de icke våga öppet förklara, att de ämna vägra det landet rättvisa, ehuru de blygas bekänna, att de ämna framhärda 1 den orättvisa, det nu lider, likväl äro färdige att handla så. Man har aldrig gjort Irland rättvisa. Det har fått några concessioner af mngland, eller rättare det har tilltvungit sig i sednaste tider mnågra åtgärder af rättvisa, hvilka blifvit af vissa personer först vägrade af grundsats, men sedan medsgifna tvärt emot deras erkända grundsatser. Sir Robert Peel har i lingliga tider, af kristendoms-grundsats, försvarat den exclusionspolitik, som så länge rådt mot katholikerna; men han gaf efter för oss, då vi voro starka nog, för att göra det till rådligast för honom att gifva efter. Concessioner göras aldrig åt Irlands katholiker förr, än deras anspråk blifva oemotståndliga; och här ropar jag ånyo på rättvisa för Irland.? Efter några: anmärkningar mot de ledamöter, som ogillat throntalet för hvad det innehöll om den yttre politiken, (och som äro bittra protestanter, ehuru de hålla med inqvisitionens återställare, Don Carlos), återkom talaren till Irland. Jag har, sade han, der träffat en mängd personer, som högeligen önska att foörskaffa Irland en serskild lagstiftning. I er öfvervigt här kunnen J le åt denna brinnande önskan. J begripen icke andras känslor; J, som med skäl ären stolte att heta Engelsmän och sem häldre skullen dö än emottaga lagar af ett annat folk, o, gifven oss Irländare rätt att älska vårt fädernesland! Längtan efter en nationel lagstiftning lefver och regerar i Irland; och här är jag, som upplifvade denna längtan, så mycket som i min magt stod. Och hvarföre? Jo, emedan jag såg, att der fanns intet hopp) om rättvisa åt Irland, emedan tjugunie år efter unionen Irland var icke en provins, utan en ömklig koloni under brittiska riket. Med möda kunde 40 ledåmöter fås tillsamman i det förenade rikets parlament, för attafgöra routine-ärenderna om Irland. ) Vi kände, och historien sade oss, alt J aldrig gjorden oss rättvisa. Engelska regeringen uppmuntrade faktioher. Så länge religionen var den samma, stodo infödda engelsmän mot engelsmän födda i Irland —Irländare inom gränserna och Irländare utom gränserna, Ipsis Hiberms Hiberniores. Sedan kom reformationen, och J höjden Guds baner; J höjden Guds och Gideons svård; J stadgaden ert Schibboleth — I dränkten Irland i bled och sköfladen det, tills landet blef en ådemark. Så kom traktaten i Limerick. En billigare konvention blef aldrig ingången — en skamligare öfverträdelse finnes aldrig i historien antecknad. Andtiligen kom emancipationen. Vi voro frigjorde utur träldomen; och så till vida stodo vi på lika fot med Er. Men hvad har sedermera blifvit gjordt? J hafven reformerat edra egna boroughs; men. Lord Stapley ställde sig emellan oss och en dylik reform i Irland. Han inskränkte den, så mycket som möjligt, och auförde såsom skäl, att den skulle öka individers magt. Nå, minskade han då dessa individers magt? Nej, han ökade den ansenligt; han var grundläggaren af denna magt. Sakerne skulle hafva gått sin jemna konstitutionella gång, och denna magt hade smältat bort; men de konstitutionella vägarne tillstängdes, deras naturliga lopp afleddes, och derföre församlade sig hela Irländska folket omkring en med ringa gåfvor och talenter utrustad individ. Hvarföre? emedan han representerade folkets behof, dess onskningar, dess lidanden, och var dess förtryckares ständige fiende. Detta är hemligheten af min magt. J hafven förökat den i Irland; akten Er att föröka den äfven annorstädes. Jag har hört Skottar jubla omkring mig; jag har hört tusendetals af Er sjelfva hurra omkring mig inom de sista fyratioåtta timmarna. I Birmingham har jag blifvit emottagen med. bifallsrop; och kom.nen ihåg, att Birmingham genomdref reformbillen. Jag sade dem i Birmingham, att jag kom hit, för att se, om jag kunde få rättvisa åt Irland. Jag träffade i det landet mång tusende församlade och frågade dem, om de ville afstå från unionene upphäfvande, i fall jag kuade få rättvisa. Jag möttes med ett enhälligt rop: Skaffa :oss rättvisa af England, och tänk icke mer På unions-upphäfvandet. Jag kommer nu med detta budskap till Brittiska lagstiftningen. Jag framförer det icke med en tillgjord ödmjukhet; jag representerar icke någon stad, någon köping, något distrikt; jag representerar millioner och har millioners förtroende. Gören Irland rättvisa, och J hafven ingenting att frukta af någon vidare agitation för upphäfvande, ingenting att frukta af Irland, men allt att hoppas. Hädanefier är separationen (ländernas skiljande) slut. Gören css rättvisa, och vi äro färdiga aut blifva en del a? riket; vägren den på er egen risk (hör, hör! från oppositionen.) Då jag säger: på er egen risk, är icke min mening aut hota Engelsmännen; jag hotar icke, umm Lar rättvica 42 den anförda erunden.?