visa, eller om J hafven lust att behandla Irland så,
som England och Skotiland — blifvit behandlade.
Jag vet full väl, att många utom Irland finnas, som, !
ehuru de icke våga öppet förklara, att de ämna vägra
det landet rättvisa, ehuru de blygas bekänna, att de
ämna framhärda 1 den orättvisa, det nu lider, likväl
äro färdige att handla så. Man har aldrig gjort Irland
rättvisa. Det har fått några concessioner af mngland,
eller rättare det har tilltvungit sig i sednaste tider mnå-
gra åtgärder af rättvisa, hvilka blifvit af vissa personer
först vägrade af grundsats, men sedan medsgifna tvärt
emot deras erkända grundsatser. Sir Robert Peel har i
lingliga tider, af kristendoms-grundsats, försvarat den
exclusionspolitik, som så länge rådt mot katholikerna;
men han gaf efter för oss, då vi voro starka nog, för
att göra det till rådligast för honom att gifva efter.
Concessioner göras aldrig åt Irlands katholiker förr, än
deras anspråk blifva oemotståndliga; och här ropar jag
ånyo på rättvisa för Irland.? Efter några: anmärknin-
gar mot de ledamöter, som ogillat throntalet för hvad
det innehöll om den yttre politiken, (och som äro bit-
tra protestanter, ehuru de hålla med inqvisitionens å-
terställare, Don Carlos), återkom talaren till Irland.
Jag har, sade han, der träffat en mängd personer,
som högeligen önska att foörskaffa Irland en serskild
lagstiftning. I er öfvervigt här kunnen J le åt denna
brinnande önskan. J begripen icke andras känslor; J,
som med skäl ären stolte att heta Engelsmän och sem
häldre skullen dö än emottaga lagar af ett annat folk,
o, gifven oss Irländare rätt att älska vårt fädernesland!
Längtan efter en nationel lagstiftning lefver och regerar
i Irland; och här är jag, som upplifvade denna läng-
tan, så mycket som i min magt stod. Och hvarföre?
Jo, emedan jag såg, att der fanns intet hopp) om rättvisa
åt Irland, emedan tjugunie år efter unionen Irland var
icke en provins, utan en ömklig koloni under brittiska
riket. Med möda kunde 40 ledåmöter fås tillsamman i
det förenade rikets parlament, för attafgöra routine-ä-
renderna om Irland. ) Vi kände, och historien sade
oss, alt J aldrig gjorden oss rättvisa. Engelska rege-
ringen uppmuntrade faktioher. Så länge religionen var
den samma, stodo infödda engelsmän mot engelsmän
födda i Irland —- Irländare inom gränserna och Ir-
ländare utom gränserna,
Ipsis Hiberms Hiberniores.
Sedan kom reformationen, och J höjden Guds baner;
J höjden Guds och Gideons svård; J stadgaden ert
Schibboleth — I dränkten Irland i bled och sköfla-
den det, tills landet blef en ådemark. Så kom trakta-
ten i Limerick. En billigare konvention blef aldrig in-
gången — en skamligare öfverträdelse finnes aldrig i
historien antecknad. Andtiligen kom emancipationen.
Vi voro frigjorde utur träldomen; och så till vida
stodo vi på lika fot med Er. Men hvad har seder-
mera blifvit gjordt? J hafven reformerat edra egna
boroughs; men. Lord Stapley ställde sig emellan oss
och en dylik reform i Irland. Han inskränkte den,
så mycket som möjligt, och auförde såsom skäl, att
den skulle öka individers magt. Nå, minskade han
då dessa individers magt? Nej, han ökade den ansen-
ligt; han var grundläggaren af denna magt. Sakerne
skulle hafva gått sin jemna konstitutionella gång, och
denna magt hade smältat bort; men de konstitutionella
vägarne tillstängdes, deras naturliga lopp afleddes, och
derföre församlade sig hela Irländska folket omkring en
med ringa gåfvor och talenter utrustad individ. Hvar-
före? emedan han representerade folkets behof, dess onsk-
ningar, dess lidanden, och var dess förtryckares stän-
dige fiende. Detta är hemligheten af min magt. J
hafven förökat den i Irland; akten Er att föröka den
äfven annorstädes. Jag har hört Skottar jubla omkring
mig; jag har hört tusendetals af Er sjelfva hurra om-
kring mig inom de sista fyratioåtta timmarna. I Bir-
mingham har jag blifvit emottagen med. bifallsrop; och
kom.nen ihåg, att Birmingham genomdref reformbillen.
Jag sade dem i Birmingham, att jag kom hit, för att
se, om jag kunde få rättvisa åt Irland. Jag träffade
i det landet mång tusende församlade och frågade dem,
om de ville afstå från unionene upphäfvande, i fall
jag kuade få rättvisa. Jag möttes med ett en-
hälligt rop: Skaffa :oss rättvisa af England, och
tänk icke mer På unions-upphäfvandet. Jag kom-
mer nu med detta budskap till Brittiska lagstiftningen.
Jag framförer det icke med en tillgjord ödmjukhet; jag
representerar icke någon stad, någon köping, något di-
strikt; jag representerar millioner och har millioners för-
troende. Gören Irland rättvisa, och J hafven ingenting
att frukta af någon vidare agitation för upphäfvande, in-
genting att frukta af Irland, men allt att hoppas. Hä-
danefier är separationen (ländernas skiljande) slut. Gö-
ren css rättvisa, och vi äro färdiga aut blifva en del a?
riket; vägren den på er egen risk (hör, hör! från op-
positionen.) Då jag säger: på er egen risk, är icke
min mening aut hota Engelsmännen; jag hotar icke, u-
mm Lar rättvica 42 den anförda erunden.?