leon. Som F. var af en hfilig karakter, hade Hr La-
vocat fruktat, det han skulle blanda sig med de miss-
nöjda, vch, för att hindra honom derifrån, påmint ho-
nom om, att det var republikanerna som stortat Kej-
saren. Han hade ansett F. för en politisk förföljd man,
men med ledsnad erfarit, att detta icke var fallet.
Söndagen efter mordgerningen hade han blifvit efterskic-
kad af Polisprefekten, som bjudit honom äta frukost
med sig, och då han det icke velat, emedan han sjelf
hade några vänner hos sig, i samma ändamål, men
hvilka han måst lemna vid Polisprefektens kallelse,
hade detine frågat, om han, såsom ersättning för sitt
besvär, icke ville se Gerard. Detta, tillbud hade han
naturligtvis gerna emottagit, och genast igenkänt ho-
nom för att vara Fieschi, hvarom han upplyst Polis-
prefekten, Hr Lavocat var den förtrogne, hvarom Fies-
chi i förra sessionen talat, och för hvilken allena han
ville tillstå sanningen, dock med tillåtelse för honom
att sedan upgifva hans utsagor för autoriteterna, F. hade
härunder äfven nämnt personer, som varit Hr Lavocats
fordma vänner, men nu hans politiska fiender; och denna del
af hans upptäckter hade Hr L. derföre icke velat vidrö-
ra.
I sessionen den 5:te bibehöll. Fieschi sin vanliga o-
tvungna hållning och fortfor att växla vänskapsfulla
blickar med Nina.. Morey deremot tycktes med hvarje
dag bli svagare; han måste nästan bäras in i salen af
fängelsets betjening och municipal-gardister, och kastade
sig helt och hållet utmattad i den stora ländstol, som
var stalld åt honom.
- Efter några vittnens afhörande, förehades Boireau.
Denne talade med en bruten röst under tårar och röj-
de den djupaste rörelse. Han måste flera gånger sätta
sig ned på bänken, lutade hufvudet mot skranket, och
upmanades af presidenten att samla sina sinnen, samt
att tala sanningen. Detta sade han sig äfven vilja göra
i synnerhet i anseende till sin mors olyckliga belägen-
het; har hade euphörligt stridt emet denna bekännelse,
som 6 månaders fängelse ej kunnat aftvinga honom,
men som han nu, bevekt af sin mors tårar och böner
beslutat aflägga. Prosper Magnier; en kryddkrämarebe-
tjent, som stått i Pepins bod, igenkände honom i dom-
salen. Vid hans förklaring, att hån ville bekänna, röj-
de de andra anklagade öfveraskning, hvilken äfven sprid-
de sig både till domare och ähörare. Presidenten lät,
för att lugna Boireau, de andra skyldiga aflägna sig.
Nu berättade Boireau hufvudsakligen följande :
Fieschi hade söndagen den 26:te Juli begärt af ho-
nom låna en borr, hvilken han erhållit, och äfven åter-
lemnat. Då Boireau samma dag råkat Pepin, hade den-
ne föreslagit honom, att i P:s ställe göra en promenad
till hast i Fieschis sällskap, längst Boulevard du temple.
Boireau hade invändt, det han icke förstod ridkonsten,
men Pepin hade svarat, att B. skulle få låna hans häst,
som vore ganska sedig. Någon ridt hade likväl icke
egt rum. Han hade ej sett F:s machin, och icke haft
någon kunskap derom, men P: hade sagt honom, att
några uppträden skulle komma att inträffa vid mönstrin-
gen, emedan 40 personer sammansatt sig att skjuta på
Konungen, och att en galerslaf vore i spetsen för dem.
Detta hade Boireau omtalat för en vid namn Suireau,
och rådt honom, säga åt sin far, att denne icke borde
gå på Boulevarden åt trakten af Porte Saint Martin.
Han hade af F. fått en pistol, men hvilken han kastat
i Seinen den 28 om aftonen.
Sessionen inställdes på halfannan timma, för att lem-
na notarierna tid att uppsätta protokollet. Då förhöret
återtogs, förklarade presidenten för Boireau, det hans
ställning nu vore förändrad, och att Hr Dupont, som
dittills varit hans försvarare, ej längre kunde fortsätta
detta värf, hvarföre det nu stod honom öppet att vålja
sig, en annan. Härtill utsåg han Hr Paillet. Då pro-
tokollet upplästes, syntes Fieschi afhöra . det med ett
slags nyfikenhet. Pepin var mycket blek och höll un-
der hela läsningen händerna för ansigtet; men borttog
dem då och då för att meddela sina anmärkningar der-
öfver åt sina: båda försvarare Marie och Dupin d.
y. Han försäkrade, att alla Boireaus lupgiiter voro o-
sanna, att han ej hade andra relationer med Fieschi, än
att hans hustru lemnat denne någon liten kredit, hvar-
. före ban stundom kommit i boden, beklagade att hans
affärer ledo så mycket genom hans långvariga fången-
skap, och ursäktade sig, för det han icke var van att
tala offentligt.
Fieschi yttrade mycket deltagande för Boireau, den
han sade sig anse som ett barn, hvilket han gerna ville
rädda, bad Läkaren Hr Pirtve om ursägt för det den-
ne, som gifvit honom 80 Fr. för koloreringen af en
vägkarta för omnibus, af sidan orsak blifvit någon tid
hållen fangslig, samt bedyrade, att han heldre skulle
vilja tigga vid hvars mans ! dörr, än mottaga något af
Morey och Pepin, med hvilka han stod i komplott.
När jag går till schavotten, tillade han, skall man
nu säga, att jag hänförts af förtviflan; men man skulle
eljest sagt, att det skett for penmningar.? För öfrigt vi-
sade han förtrytelse öfver uppgiften, att en galerslaf stått