befälet på en liten Spansk brigg, och låg med den till
ankars i Marivelesbugten, vid inloppet till Mznilaviken.
En dag, vid middagstiden, fick jag höra ett buller på
däck; jag sprang upp, såg mig omkring, och trodde
att skeppet drifvit löst från sina ankare, och råkat på
ett ref af hvit sand eller korall, med stora svarta fläckar
på. Jag befalte gensst folket att kasta ut ännu ett ankare,
hvarpå de allesamman (infödingar från Manila) helt
trankilt svarade: det behöfs icke Herre! det är bara
en Chacon! Då jag klättrade upp i tacklaget, blef
jag också varse att dem rörelse, jag trott förorsakad
genom skeppets: lösgoring från ankarne, härledde sig
deraf, att en ofanlig fisk simmade under skeppet! Min
förste bå:sman, som var från Cadix, hoppade oförväget
med fyra man i skeppsbåten, och det lyckades honom
verkhgen att slunga ea harpun i fiskens kropp, en så-
dan som man nyttjar mot delfirer, och vid hvilken han
gjort fast lodlinan. Men fisken ryckte i ögonblicket
båten så våldsamt ut åt hafvet, alt folket voro glada
att blott binna kapa af linan. Efter hvad jag kunde
tycka, hade fisken, som jag såg långsamt swmma fram
under skeppet, åtminstouc en längd af 60 a 70 fot,
derjemte- en gauska betydande bredd, jag skulle tro
måhända 30 fot. På ryggen hade han sådane fläckar,
att, i fall han legat stilla, man helt säkert skulle hafva
tagit honom för ett korallref, en anblick, som icke är
ovanlig för sjömän. Hufvudet och fenorna kunde jag icke
tydligt urskilja, emedan jag är temmeligen närsyat, och
stor förvirring för ögonblicket rådde om bord. Hr
Piddington har dessutom samlat ännu flere notiser rö-
rande detta hafsvidunder, hvilka sätta dess tidvaro utom
allt tvifvel. ;