kunde således ej, såsom sig annars bordt, användas till
minskning af den för år 1832 iråkade skulden. Häruti
ligger bekräftelsen på den sanning Stats-Utskottet ut-
tryckt, fastän Minerva förbigått den, eller att genom
anvisning af bestämda anslag å öfverskouen af Stats-
verkets inkomster, föranledes en skuldsättning, för hvars
betäckande icke någon fond är beredd. Vidare har
Utskottet ganska riktigt erinrat, att om, på sätt Miner-
va så gerna sett, anvisningen skett endast i den mån
öfverskotten dertull lemnade tillgång, ett angeläget och
vigtigt ändamål, kan genom brist på tillgångar förfelas,
och Kongl. Maj:t derigenom blifva urståndsatt, att å-
stadkomma de förbättringar, för hvilka Rikets Ständer
trodde sig hafva beredt medel, och att statsinkomster-
na dessutom inflyta till stor del på det sätt, att deras
verkliga belopp och huruvida de utfallit med brist eller
öfverskott, icke med full visshet är kändt förr än om-
kring ett och ett halft år efter det årets slut, för
hvilket de ingå, så att ännu på andra året efter
det, då medlen bordt vara använde, ovisshet rå-
der , huruvida — tillgång till den gjorda utgif-
ten finnes eller icke. Ett sådant sätt för. utgifter-
nas reglering var det som Utskottet och Städerne
icke ansågo vara öfverensstämmande med den ordning,
som borde vara första grunden för ett väl ordnadt Stats-
Verk, utan förkastade. och hvaröfver Minerva beskärmar
sig, då hon om den underdåniga skrifvelsen, som ärligt
upptog berörde, med flera, motiver, filler det yttrande:
att genom samma underd. skrifvelse sattes liksom kronan
på de styrande plurabteternes och deras hufvudmäns
förberedande anstalter till det stora verk som förestod,
zemligen det, att resonera öfverända innehållet af den
Kongl. propositionen om Statsverkets behof och sättet
att dem fylla. I förbigående måste vi likväl, till led-
ning för dem af våra läsare, som möjligen ännu skulle
anse Minervas citationer och läror :såsom trosartiklar,
upplysa, att ifrågavarande betänkande i dennä del från
Stats-Utskottet inkom utan någon reservation och såle-
des var att anse för ett verk, ej af pluraliteten, utan af
hela, Utskottets- personal, hvars sammansättning vi förut
beskrifvit. Samma betänkande innehöll likväl ännu en
punkt af mera ömtålig beskaffenhet, hvarföre ock Mi-
nerva förbigått den uti sitt föredrag, fastän hennes ubli-
da omdöme sannolikt, och måhända företrädesvis —
hvilar öfver denna. Fjerde punkten af Betänkandet
innehöll och blef grunden för Ständernas underdåniga
yttrande i skrifvelsen, att vid pröfningen af Stats-Ver-
kets behof, uppmärksamheten blifvit fästad derå, huru-
som tid efter annan besparingarne uppå 2 och 3 buf-
vudtitlarne blifvit disponerade till förhöjning af vissa
embets-Verks eller korpsers ordinarie löningsstater och
huruledes detta förhållande derefter gifvit anledning att
begära ökade anslag för hufvudtitlarne och bifall dertill
beredt möjligheten af nya besparingar, hvilka åter på
lika sätt användts. Inom Stats-Utskottet förmärktes in-
gen skiljaktighet uti detta omdöme om effekten. Der-
uti måste också ligga en sanning, desto hellre som in-
gen uppträdt att vederlagga dem. Frågan om bespa-
ringarnes användande har vid flere Riksdagar blifvit med
mera och mindre hård hand vidrörd. Vid den sisia, man
må göra Stats Utskottet den rättvisan, afhandlades den
fullkomligt. Man gick till botten med saken. Man un-
dersökte ursprunget till Kongl. Maj:ts öfver de på
hufvudtitlarna af Riksstaten uppkommande besparingar,
utofvade dispositionsrätt. Måhända bidrog till deuna
närmare -:updersökning, som var nödvändig för att med
öfvertygelsens kraft kunna fälla ett oradöme, att förän-
ärade föreskrifter erfordrades, den sällsynta händelsen,
att Stats-Utskottet redan tidigt på Riksdagen, utan nå-
gon skiljaktighet, beslutade att hos Stämderne anmäla,
det anledning till anmärkning förekom emot den före-
dragande för krigs ärenderna, som hade kontrasignerat
Kongl. Maj:t Nådiga bref den 23 September 1830 och
den 135 Januari 1831, hvarigenom förordnades att en
af Ständerna vid den nyss förut slutade Riksdagen
pröfvad men afslagen lönetillökning för gardesregemen-
terwa, horde af besparingarna å tredje hufvudtiteln utgå.
Derigenöm stärktes 1 sin mon uppmärksamheten på äm-
net. Det är väl-sannt, att Konstitutions- Utskottet, på
grund af vunnen och meddelad upplysning dergm, att
berörde disposition blifvit vidtagen emot både Stats-
Sekreterares och Stats-RBåds tillstyrkande, förklarade an-
märkningen icke kunna till påföljd gillas, men sjelfva
faktum stod likväl qvar..och det var till förekommande
af något dylikt i framtiden, som Utskottet föreslog, att
Ständerpne skulle :bos K. Mi: i underdånighet anmäla,
detide beslutat att de: under ;Riks-statens hufvudtitlar
uppkommande besparingar, icke må anvisas fill några
bestämda löneanslag på stat. Detta förslag, som till
.prineipen inom Stånden allmänt godkändes, gaf likväl
en: märkvärdig anledning till. en strid. om orcd. - På
Riddarhuset och i Preste-Ståndet fästede man sig vid
ordet besluta, hvilket man ej ville antaga, utan utbyta.
mot ordet förklara. Striden Tförtsatites vid återremiss