icke vara egnade.
BETRAKTELSER ÖFVER TIDNINGEN SVEN-
SKA MINERVAS BETRAKTELSER VID
RIKSDAGENS SLUT. ov
(Forts. fr. N:o 19.)
Till det system, som inom en del af embetsmanna-
kotterierna ar rådande, att höja på axlarna ötver Ri-
kets Ständers tillgöranden vid sista Riksdag, och i syn-
nerhet att klandra Stats-Utskottet, som icke obetingadt ville
gå in på alla vederbörandes fordringar, hör det helt natur-
ligt, att fästa ssrdeles upmärksamhet vid detta Utskotts fö-
retag, attföre allmänna Statsregleringen behandla några med
berörde reglering gemenskap egaude allmänna frågor, hvar-
ibland förekom först Kongl. Maj:ts nu tredje Riksdagen
å rad framstöllda Nåd. förslag, att så länge beräkning
af spannmål under penningelönerne avsågs böra forifara,
ett från riksdag till riksdag oföranderligt medelpris derå,
grundadt på nästföregående tio års riksmarkegång måtte
bestämmas. 5tats-Utskottet utredde likväl, att om detta
antogs, och således ett 10 års medelpris skulle bestäm-
mas; det komme att utgöra 6 Rdr 44 sk. 6 rst.,
hvarigenom en verklig, ifrån början ej afsedd lönreför-
höjning åt embets- och tjenstemän skulle uppstå. Der-
före tillsiyrkte Utskottet, att vid redan gällande sätt att
beräkna värdet af den under lönerne inbegripha span-
nemål måtte förblifra; men föreslog tillika, att då likväl
i samma mon som penningvärdtt vinrer stadga, berör-
de beräkning blifver öfverflödig, vid anslåendet af nya
löner i förra fallet icke beråkna någen spannmål, och
vid förhöjningen af redan tillvarande löner, endast det
gamla tunnetalet under lönerna.
Atergå vi till anledningen för införandet af ifråga-
varande verkligen invecklade beräkningssätt, som med
för stora oiägenvheter, deribland den icke obetydligt in-.
verkande, att en klass af medborgare njuter fördelar, då
den stora massan lider af missvext och dyr ud, så er-
fara vi alt den var saknaden af något annat sätt att
bereda penuingelöntagare någon säkerhet emot en allt för
stark kövzing af myntets försämring, och att det tillkom
vid den år 1815 beslutade förbättring uti deras förnt
alför ringa löneförmåner. - Att dennå mnödfallsutväg
medfört hvad man deraf väntat, torde väl ingen
påstå, men också icke at någon bättre under tiden
varit att tillgripa, så att metoden tarfvade för-
andting. Andamålet som söktes, stod att vinna
genom realisationen. — Den var likväl ej verkställd då
stats-utskottet afgaf det åberopade yttrandet, som såle-
des försvarar sig sjelf. - Vid en kommsnde riksdag blir
det lättare att härom reglera så, ait det invecklade
beräkningssättet kan upphöra, utan att hvarken löntagar-
ne förnirmas, eller staten betungas med en förökad ut-
gift. Denna punkt har Svenska Minerva helt och hå--
let förbigått i de betraktelser, hvilka vi uti denna ar-
tikel företagit oss att litet närmare skärskåda, och har
i stället bittert klandrat stats-utskottets åtgärd att afstyr-
ka och ständernas att afslå Kongl. Maj:ts nådiga propo-
sitionm att till vissa, likväl ej specielt uppgifna, utgifter
för försvarsverkets upprätthållande, måtte anvisas ett
årligt anslag af 233.333 R:dr 16 sk. att af öfverskot-
ien på stats-verkets inkomster utgå, så vidt de dertill
lemnade tillgimg. Minerva har icke kunnat bestrida
riktigheten af det hufvudsakliga skäl för afslaget, som
begagnadts, eller att det stridde mot begreppet af en
ordentlig statsreglering, att anvisa utgifter på en så .0-
viss tillgång, som öfverskotten å inkomst-tittlarna, men
ansett det i förevarande fall förlora allt värde detföre,
att Kougl. Maj:t icke begärt anslaget såsom o villkorhgt,
utan allenast eventualiter, så vida öfverskotten lemnade
tillgångar dertill. För vår del kunna vi ej annat än på
det högsta gilla det åberopade hufvudskälet, och dere-
mot förkasta det klander Minerva uppställt i afseende
derpå, att utskottet förklarat att om öfyverskott uppkom-
mer, de väl behöfdes för riksgäldskontoret, för att kun-
na uppfylla sina förbindelser. Minerva har till grund
för sitt klander anmärkt, att hvad som icke gick an
alt anvisa. eventualiter för ett kronans behof, således
gick an att påräkna för : uppfyllandet af riksgäldskonto-
rets bestämda förbindelser. Först och fräråst är cita-
tionen falsk i så måtto, att stats-utskoitet icke. omtalat
att ånvända dfverskotten till riksgälds-kontorets bestäm -
da förbindelser, för hvilka ständernha hafva en ovill-
korhg-pligt att anvisa: full fond. Utskottet bar således
icke felat i konseqvens. Vi böra för öfrigt icke förtiga, att
riksgäldskontoret just i följd af sin bestämmelse, utgöra en
reserv under Rikets Ständers frånvaro, och säledes gan-
ska ofta är hlattets!dt för tillföllise utosften oo Gl 4...