ANEKDOTER.
En ung fiqvinna slog vad, att hon vid midnatten
skulle gå ned i ett grafhvalf och bära upp derifrån en
hufvudskål. Den, som hon hade slagit vad med, göm-
de sig förut i grafven och ropade med ihålig röst, då
flickan grep i en hufvudskalle: ?Låt bli mitt hufvud.?
Nå der är det, sade flickan, kastade bort det och
tog en annan. Låt bli mitt hufvud, sade åter samma
röst. Nej, sade den oförskräckta flickan, ni kan ej
ha mer än ett hufvud.
Då Madame Maras sång var vid sin högsta fullkom-
lighet, förde en äldre herre sin dotter upp, för att höra
henne sjunga. Den unga flickas stod hänförd af upp-
märksamhet, med armarna halft framsträckta, och vå-
gade knappt andas ånnu, sedan sången: Heligs herre,
Alsmäktige Gud! var slutad, till dess hon väcktes af
mågra personer i logen bredvid, hvilka icke voro så
känsliga som hon för de ljufva tonerna, och höllo på
att med elakhet göra anmärkningar mot sångerskans
skrynkliga siden och smutsiga gaze. Då vände hon
sig hastigt om och utbrast i det hon kastade på de ta-
lande en vredgad blick. Hon skall! oaktadt allt det der
ändå komma tN himmelen, för att sjunga Hallelujah.
För nägra år sedan utkom i Rom en carikatur, som
gjorde stort uppseeude. Man ser en vaga, som kö-
res med rasande hastighet. Rossini sitter på kuskboc-
ken och jagar på med vild häftighet. In i vagnen ser
maa Picini, Paösiello och Cimarosa, hvilka titia uti ge-
nom fönstret och ropa: Ferma! Ferma! dove vai —
dove vai? (stanna! — stanna! hvart bar det af — hvart
bär det af?)
Medan de Nord-Amerikanske Staterne lydde under
England, brukade dess regering årligen skicka öfver till
dem brottslingar ur sina fängelser och tukthus, såsom
de nu skickas vill Botanybay. Desse obudne gäster vo-
ro alltför besvärliga för den Amerikanska colonien, till
hvilken de bragte med sig alla sorts laster. Man kla-
gade; men för gäfves. Det ena transportskeppet med
skälmar kom efter det andra. Då ett af dem skulle
vända tillbaka, föll det Franklin in, att skicka åt En-
gelske ministern IVallpole en kista full med skalleror-
mar, jemte ett höfligt bref, hvari han förklarade på
Amerikanarnes vägnar deras tacksamhet emot ministern,
och anhöll, att han täcktes emottaga denna gengåfva, och
fortplanta detta nyttiga slägte i Konungens trädgårdar
och parker.
En kringvandrande krämare från Irland frågade en
Engelsman priset påett par foglar: Sex slulling, herre.
I mitt kära hemland skulle man köpa dem för sex pence
paret.? Nå, hvarföre. blef ni ej qvar i ert kära hem-
land då?? Derför att vi ej ha några sex pence der,
min goda vän! sade Irländaren.