skapet, jemte Herr och Fru Torslow, väntades i går hit. till Staden. -Representationerne å större Teatern lära vara ämnade att börjas nästa Fredag, och derefter fortsättas, som vanligt, treone gånger i veckan (Tisdagar, Fredagar och Söndagar) till början af April månad. (Götheb. Pagbl.) ; i (Insändt.) OM SVENSKA KLÄDESFABRIKERNA OCH ULLPRODUKTIONEN. Det finaes ea ört, som af botanisterne kallas filius ante patrem, emedan blomman visar sig före bladen; och den har synts oss vara en icke opassande bild af våra klädesfabrikers uppkomst och utveckling, hvilka uppskjutit långt tidigare än ullproduktionen, på hvars kraftiga tillvext och lfliga florerande, de dock ytterst och säkrast bordt gruada sitt bestånd. Nu då ändtligen bladen börja utveckla sig och hela plantan derigenom borde vinna i styrka och varaktighet, synes blomman börja frukta, att de endast skola borttaga solljuset för henne, och det är fara värdt att hon hatar dem, hvilkas inflytande dock är oumbärligt, vm hon skall kunna. blifva annat än en snart vissnande blomma, om hon verkligen skall bara mogen frukt. j Det kan ej nekas att en spänning har uppstått emellan fabrikanter och ullproducenter, som börjat med att skada de sednare och sannolhkt i sin fortgång kommer alt skada de förra, för att ändteligen i sina yttersta resultater. skada bågge två. De flesta strider uppkomma dock genom missförstånd och falsk uppskattning af de stridandes ställning. Denna skrift är derföre ett anspråkslöst försök att utreda det närvarande förhållandet af båda dessa industrigrenar. i Vi tala med en fabrikant och han dröjer vanligen icke länge innan han klagar öfver svårigheterna i sitt yrke: De utländska klädena heter det insmugglas och uttränga de Svenska; den Svenska fabrikanten kan ej arbeta för lika godt köp; att hans vara är bättre och solidare, derpå fäster man ej afseende, köparne vilja hafva godt pris och förstå ej värdera-en god vara; den, svenska ullen faller sig dessutom ej så bra att arbeta, som dem utländska, och följden af allt detta blifver fabrikernas undergång, om ej ett strängt handhafvande af införsetförbudet för utländska kläden, gör detia förbud till en verklighet; vi, kunna: derföre ej bevilja så höga ullpriser, som de förflutna årens, om vi skola hafva någon vinst på vår rörelse? o. s. Vv. Sådan är den allmänna tonen, och vi vilja ej betvifla ait man verkligen menar hvad man säger; men saken förtjenar närmare undersökas: Vända vi vår uppmärksamhet på detaillerna af den Sveuska klädesfabrikationen, Så finna vi strax att fabrikanterna dela sig i 2:ne stora klasser. Den ena utgöres af personer, som med liten bildning, ) föga kunskap, otillräckligt kapital och snart sagt inga förlager, bemöda sig att af Islands och Jutlands grofva ragg, som visserligen kallas ull, tillverka klåden för hvilka de fordra 5 å 6 R:dr och derutöfver, och — Gudi klagadt: — äfven ofta erhålla det. — Utan ullkännedom köpa de ullen på måfå, och då de icke hafva kunskap i sorteringen, blifver klädet ojemnt, bältigt och med ett ord dåligt. Vanligen hafva de icke tvättningsanstalter, utan låta andra tvätta ullen, hvarvid tvättaren icke underlåter att beräkna sig stor viktforlust till godo, ja ofta så stor, att det väcker den sakkunniges åtlöje och förvåning. Nu spinnes ullen, äfven hos andra, klädet väfves väl hos ägaren sjelf, men ofta med otrolig vårdslöshet; inslaget som bär vara vått, är stundom halftorit genom väfvarens slarf, och personalen i väfstolarna ombytas, så att samma stycke kläde väfves med olika handlag. Sedan vafningen är skedd, skickas det till andra för att färgas och valkas, och ändteligen för att öfverskäras och appreteras — operationer , genom hvilkas användande nan hoppas afhjelpa eller öfverskyla alla de fel som vid sjelfva fabrikationen blifvit begångna, ehuru naturligtvis med föga framgång. — Sjelf har Hr fabrikören — som han kallas — ofta blott en eller två väfstolar; han tvättar, kardar, spinner, färgar, valkar, öfverskärer och appreterar på kredit. Slutligen säljer han klädet, äfven på kredit, och får i Manufakturdiskonten låna penningar på reversen. — Att ett på sådant sätt tillkommet fabrikat icke kan uttränga konkuranser med goda kläden, vare sig ineller utländska, är lätt begripligt. Brister på kapital, gör att dessa små-fabrikanter måste sälja till hvad pris som helst, när betalningsterminerna stunda, och allt såväl vid ullverkning som afsalu, går hos dem ut på godt köp, ) Vi hafva träffat så kallade fabrikanter, som icke ens kunnat skrifva ett läshgt qvitto öfver den ull de