och vi funno honom djupt nedsjunken i en ländstol,
som nästan undangömde hela hans lilla gestalt, och
omgifven af en krets herrar, med hvilka han underhöll
en ganska liflig konversation. På ena sidan om honom
stod Jouy, den välbekanta E-emiten i Chaussege
dAntin, på den andra en deputerad af venstra sidan.
Jag stod midt emot honom, och har sällan sett ett
mera lifligt ansigte. Under loppet af qvällen blef han
presenterad för mig. :Det.ligger någonting i hans sätt
alt vara, som vittnar om ett ganska fint umgänge,
hvarken stelhet eller slutenhet, hvarken prest- eller
landtbotor, göra något intrång i hans otvungna liflig-
het. Han drog genast fram en stol till soffan, der jag
satt, och fortfor så, med ryggen vänd mot det öfriga
sällskapet, (den lyckliga M:rs Trollope! !) att på ett
högst angenämt sätt underhålla ett samtal med mig,
ända tills så många främmande, isynnerhet fruntimmer,
efterhand samlat sig omkring honom, att det synbarli-
gen generade honom att sitta, under det de stodo, då
han gjorde en bugning för mig och drog sig tillbaka
ull sin ländstol. Han sade mig, att han icke ernade
bli länge qvar i Paris, då han här vore for mycket
upptagen 1 sällskaper, för att få arbeta något; han skul-
le innan kort åter draga sig undan till sin djupa en-
samhet i sin hembyg sd Bretagne, för att derstädes full-
borda eu arbete,, hvarmed han nu vore sysselsatt.
Om detta verk är det försvar för de Aprilanklagade,
hvilket kan tänkt i tryck slunga mot dem, som förvä-
grat honom, att försvara dem inför rätta, är hvad jag icke
vet; emellertid väntar jag mig, att om ett sådant do-
kument utkommer, det blir affattadt både myeket häf-
tigt, krafugt och vältaligt. — Att Abbd de Lamennais i
detta ögonblick icke mer i Frankrike anses för den högt
stående man, för hvilken han förr gällde, är säkert; och
då man i hans arbeten varseblifver, ett så regelmässigt
sjunkande ifrån den värdige och enthusiastiske, andlige
mannen ända till den sceptiska och upproriska dema- :
gogen, så skulle det alldeles icke förundra mig, om jag
en gång skulle få se denna samma man, om hvilken man
yttrat i Rom, att det icke vore osannolikt, att han tor-
de bli upphöjd till kardinal, bära en röd fana genom
gatorna i Paris, en spettsig hatt och vest å la Robes-
pierre, och höra honom högljuddare intonera sitt ca
ira, än förut sin messa. (!!!)