och vi funno honom djupt nedsjunken i en ländstol, som nästan undangömde hela hans lilla gestalt, och omgifven af en krets herrar, med hvilka han underhöll en ganska liflig konversation. På ena sidan om honom stod Jouy, den välbekanta E-emiten i Chaussege dAntin, på den andra en deputerad af venstra sidan. Jag stod midt emot honom, och har sällan sett ett mera lifligt ansigte. Under loppet af qvällen blef han presenterad för mig. :Det.ligger någonting i hans sätt alt vara, som vittnar om ett ganska fint umgänge, hvarken stelhet eller slutenhet, hvarken presteller landtbotor, göra något intrång i hans otvungna liflighet. Han drog genast fram en stol till soffan, der jag satt, och fortfor så, med ryggen vänd mot det öfriga sällskapet, (den lyckliga M:rs Trollope! !) att på ett högst angenämt sätt underhålla ett samtal med mig, ända tills så många främmande, isynnerhet fruntimmer, efterhand samlat sig omkring honom, att det synbarligen generade honom att sitta, under det de stodo, då han gjorde en bugning för mig och drog sig tillbaka ull sin ländstol. Han sade mig, att han icke ernade bli länge qvar i Paris, då han här vore for mycket upptagen 1 sällskaper, för att få arbeta något; han skulle innan kort åter draga sig undan till sin djupa ensamhet i sin hembyg sd Bretagne, för att derstädes fullborda eu arbete,, hvarmed han nu vore sysselsatt. Om detta verk är det försvar för de Aprilanklagade, hvilket kan tänkt i tryck slunga mot dem, som förvägrat honom, att försvara dem inför rätta, är hvad jag icke vet; emellertid väntar jag mig, att om ett sådant dokument utkommer, det blir affattadt både myeket häftigt, krafugt och vältaligt. — Att Abbd de Lamennais i detta ögonblick icke mer i Frankrike anses för den högt stående man, för hvilken han förr gällde, är säkert; och då man i hans arbeten varseblifver, ett så regelmässigt sjunkande ifrån den värdige och enthusiastiske, andlige mannen ända till den sceptiska och upproriska dema: gogen, så skulle det alldeles icke förundra mig, om jag en gång skulle få se denna samma man, om hvilken man yttrat i Rom, att det icke vore osannolikt, att han torde bli upphöjd till kardinal, bära en röd fana genom gatorna i Paris, en spettsig hatt och vest å la Robespierre, och höra honom högljuddare intonera sitt ca ira, än förut sin messa. (!!!)