prester af anglikanska kyrkan äro för närvarande non resident (bo icke i sin församling.) Polniskt patronat inom kyrkan har blifvit en handels-artikel och utbjudes offentligen till salu (icke alldeles utan exempel i Sverige) 1 fråga om tionden yttrade talaren, alt arbetaren är sin lön värd, och att presterskapet bör underhållas ; men endast de, som predika evangelium, böra lefva af evangelium. Af dissenters (andre religionssekters anhängare) hade presterskapet ingen: sorts rätt alt uikrälfva tionde. Judarne tvungos icke af lag, endast af religiösa konsiderationer, att erlägga tioude (2). Skotiarne hade i sträng enlighet med förnuftets och skriftens bud afgjort frågan om kyrkans inkomster. De inbetalas till statskassan för att lätta folkets bördor; och så ber man folket underhålla hvilken prest och hvilken religion det behagar, (skallande bifall). Engelska kyrkans egendom är däremot fullkomligt origtigt använd. Kyrkans arbeiande pres terskap utgör 10,0008 personer, bland hvilka blot: 1,109,000 P. st. delas, af 7 eller 8 millioner, som till! alla kyrkan. Resten njutes af de 5250 icke fesidlevande, presterna. Om engelska folket blott vill röra på sig i denna fråga, skall det arbetande presterskapet af allt bjerta medverka. Talaren motionerade, 5 att de församlade Londons invånare ingå i Associationen för genomdrifvande af Kyrkans och Statens åtskiljande. s En annan anglikansk prest, Thorbury, opponerade sig, under mycket larm från alla kanter, och påstod bland annat, att folket icke har någon rätt att välja sina prester. — Motionen autogs emedlertid. Det var den följandesammankomstdagen, eller d. 14, som dena redan anförda petitionen antogs, på motion af en dissenter, Hr Cribbace, som i ett både skarpt och qvickt tal spådde den etablerade kyrkan mycken ofård, om hon envist s.tie sig emot all billig reform. Motionen understöddes af eu Hr Barker, som apostroferade konungens chefskap för kyrkan. I en af artiklarna? (anglik. kyrkans trosartiklar) kallas kungarne godly kings (gudliga konungar). Dessa gudliga kungar begynte medHenrik VIII och fortgingo ända till Georg IV. (ofantligt bifall). — En High-church-man gjorde invändningar, men kunde för buller icke komma riktigt till tals. Konungen vore, enligt skriften, kyrkans öfverhufvud. Dissenters insamlade också pengar åt sina kapeller. (Rop: Vi tcinga ingen att betala). — En Hr Law motionerade ett amendement, att all kyrkans egendom indrages till staten, för nationella ändamål.? Man borde ättala hela sanningen; petitionsförslaget ginge icke långt nog. Hr Scoburn understödde amendementet. Kristendomen skulle alldrig i denna verlden komma till sin fullkomliga och bestämda herrlighet. om icke kyrka och stat blefve helt och hållet åtskilda. Den lag, som ger en klass monopolium framför alla andra klasser och tvingar dem, vid straff till göH I rande, att betala till dess underhåll, vore en orättvis. och oduglig lag. — Hr Cribbace talade mot amendementet, som skulle fortsatta tionden, fast den ginge in till kronan, då deremot petitionen åsyftade fullkomligt afskaffande af all tionde. — Förslaget bifölls. Vi hafva anfort tilldragelserna vid denna högst märkliga sammanakomst, för att gifva dem, som tala och skrifva lika med en ll i Statstidningen, en notis om huru man härutionan tänker annorstädes. Mellan engelska och svenska kyrkorna vilja vi för öfrigt icke anställa någon jemförelse. Väsendtliga skillnaden kan i korthet uppgifvas, nemligen att engelska kyrkan är rik, men den svenska icke. Visserligen är det, som denna sednare eger alt disponera, kanske lika ojemnt fördeladt som i England; men deremot måste man medgifva, att, öfverhufvud taget, presterne hos oss icke hafva större inkomster, än de behöfva. Non-residence och plurality (flera pastorater på en hand) hafva lyckligtvis icke här fått insteg, om man ej vill räkna ett eller annat litet extra-prebende. Folkets valrätt är också här erkänd, ehuru icke allmänt. Likväl är den politiska makten nästan starkare etablerad här, då presterne ensamme utgöra en kammare inom representationen, i stället att man t. ex. i Norge ser dem såsom af folket valde ledamöter deraf; och det förra måste nör!vändigt föda och underhålla ett motstånd mot nawvionens önskningar vid hvarje tillfälle; då Ståndets intwesse kommer i fråga. Häraf sådana besynnerliga fenomener, som t. ex. att Lärareståndet vid 1828 års Riksdag protesterade mot de öfriga ståndeis begäran hos Konungen, att, till uppmuntran af undervisningens utbredande bland folket, lärare vid vexelundervisniogs-skolor med minst 70 barn skulle få räkna enkla tjenstår, 0. s. v. — Dessa omständigheter, i förening med kronans rätt att tillsätta en mängd pastorater och alla prelats-embeten, skulle väl förtjena attnärmare afbandlas. M:RS TROLLOPE OM ABBi DE LAMENNAIS. OWrarhnftend target — cm Jaana haRshan I oc