Statstidvingen för i går afton innehöll en öfversättning af Hr Persils tal i Fransyska deputerade kammaren angående organisationen af StatsRådet i Franknvike. Talet är väl, såsom Hr Persils framställningar i allmänhet, litet torrt, men för dens som gör sig mödan att genomläsa det, temlhgen lärorikt, i fall man icke förut kärt denna inrättning, i synnerhet för jemförelsen skull med StatsRådet i Sverge, hvilket också förmodligen varit anledningen till artikelns införande i Stalstidningen. — I det skick StatsRådet nu är inrättadt hos oss, har det vida mindre inflytande på regeringsbesluten, än en Häradsnåmnds på Häradsrättens, hvilken åtminstone, om alla -ledamöterne äro ense, kan få sin tanka gällan.de. Det gör också derföre oftast ganska liten nytta, men verkar icke sällan, genom splittriogar mellan ledamöteraa och genom den högre rang och inkomster, som ett StatsRåd har framför de egeutliga ministrarna d. v. s. Stats-Sekreterarne, menligt på ärendernas drift och åstadkommer det vacklande i system, hvaröfver stundom klagas). Annorlunda är det Fransyska StatsRådet beskaffadt. Det är en beredande autoritet, sådan som meningen väl egentligen varit med allmänna ärendernas beredning hos oss, men beroende af ministrarna. Dessa embeten äro vidare icke några ålderdomsoch pensions-tjenster, eller befattningar, till hvilka man kommer på hofvägen, utan beklådas af personer från alla grenar af statsbestyret, och till en del af temporärt tillkallade ledamöter från serskildta yrken i samhället. En annan fördel 1 den Fransyska inrättningen är, att StatsRådet sjelft beslatar i en mängd mål, så att konungen icke, såsom här, behöfver besvära sig med de minsta lapprissaker, hvilket måste vara tröttande och draga uppmärksamheten från de stora, samt vore omöjligt i Frankrike, i anseende till målens mängd. Vi behöfva icke tala om den garanti för utöfningen af denna myndighets befaitning som ligger i kamrarnes årliga samman. träden och 1 den enhet och gemensamma ansvarighet hos ministören, som gör att en minister icke kan uppenbart motverka de öfrigas system, hvilket står eller faller med majoriteten i den lagstiftande församlingen. ) Det sednaste och mest i ögonen fallande beviset, bland många, på huru litet ärendernes pröfning i vårt Stats Råd förmår att allud afvärja omogna åtgärder, är det bekanta cirkuläret till Landshöfdingarna, om församlingarnas hörande sockenvis, angående gemensam ansvarighet för kroneutskylderna. Detta förslag har, så vidt bekant är, icke blifvit antaget i någon enda församling 1 riket. Kan man -.väl tänka sig något mera totalt nederlag? Statstidningen skrifver alla dagar öfver folkets tillgifvenhet för Regeringens system; huru är det väl då tänkbart, att det ej skulle lyckas att bland alla dessa vänner få en enda röst till antagandet af projektet, åtminstone för syns skull, om det icke vore i hög grad orimligt? Och månne det icke tillhörde Stats-Rådet, som icke har annat göromål än att låta sig föredragas, att tillse, det intet beslut kunde emanera ifrån regeriogen, som exponerade den för enhälligt afslag i alla rikets församlingar, på en från Konungen utgången proposition. Vi bedja dem, som harmats öfver vår för någon tid sedan. gjorda anmärkning, -att folket väl förstår att skilja mellan Konungens personlighet och styrelsen, taga detta faktum benäget i öfvervägande: