Herr Hailings förut omtalta motion upptog, hurusom
utaf 55 6. af 1830 års Riksdagsbeslut inhämtades, att,
för statens räkning, ett lån af högst 2 millioner i Svenskt
Specie efter gamla myntfoten, skulle af Riksgälds-Kon-
toret upptagas och af samma verk åter utlånas emot
inteckning i jordegendom å landet och i städerna; att
det väl icke tillkom motionären: att bedöma de skäl,
hvilka föranledt detta beslut, men honom enskildt ha-
de det emellertid och alltid förefallit såsom ändamåls-
löst, om icke allt för äfventyrligt för staten att sjelf
upplåna,. kanhända till och med af utiändningen, pen-
ningar, endast i afsigt, att åter utlåna dem inom lan-
det, enär man åtminstone erfarit huru hvarje rörelse
till silfverköp för Banken eller till ifrågavarande stats-
låns upptagande, ofördelaktigt verkat på vår vexelkurs;
att med den erfarenhet man nu eger, att våra allmän-
na kassor, kommuner, kyrkor, sparbanker m. fl., hvil-
ka alla utlåna penningar emot säkerhet ut jord och
annan fastighet, om än icke till dess fulla värde, ofta
hafva största svårighet att göra sina tillgångar, på
detta sätt fruktbara, någon gång till 5 procent årligen;
och då härtill lades, att sedan år 1830, flere af enskil-
da associationer bildade allmänna låneinrättningar till-
kommit, och att såkallade hypoteksföreningar till pen-
ningars upp- och utlåning voro under arbete i några,
och sannolikt snart skola sprida sig till flera af våra
provinser, kunde motionären icke dela deras tänkesätt,
som ännu påstå, att äfven de som hafva reel säkerhet
att lämna, med skäl kunna klaga öfver verklig pennin-
geförlägenhet; på grund hvaraf motionären föreslog, att
Riksgäldskontoret måtte erhålla föreskrift, att icke utan
serskildt förordnande af Rikets Ständer vidiaga någon
vidare åtgärd till verkställighet af anförda 55 . af 1830
års Riksdagsbeslut. — Uti håröfver afgifvet betänkande
N:o 190, och med åberopande af de motiv Utskottet
anfört uti betänkandet N:o 190 af samma dag, i an-
ledning af Friherre Boyes motion om upptagande af ett
utländskt lån å 2 millioner i silfver, samt under god-
kännande al Hr Hallings motion, tillstyrkte Utskottet:
att Rikets Ständers vid sisttl. Riksdag fattade beslut om
ifrågavarande låns upptagande, måtte förklaras till all
kraft och verkan hafva upphört.
Begge dessa betänkanden lära tillkommit utan någon
dissensus inom Stats-Utskottet. Det vissa är, att ingen
enda reservation åtföljde dem tll stånden, hos hvilka
de utan motsägelse biföllos. Till och med på Riddar-
huset uppträdde ingen af Konungens Rådgifvare, som
sedermera tillstyrkt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition uti
skrifvelse till Ständerna den 4 October 1834, N.o 67,
om lånets upptagande för hypctheksföreningarnes räk-
ning, att motarbeta Ständernas beslut att genom beröor-
de bifall förklara, primo: att hypotheksföreningar,
på sätt Friherre Boye föreslagit icke borde under-
siodjas genom upptagandet af lånet, och secun-
do: att förra Riksdagens beslut om samma lån borde
till all kraft och verkan upphöra. Det är ej främman-
de för någon, som lagt hand vid riksdagsärenderne, att
en sådan praxis alltid varit foljd, att då ett Utskott
till- eller afstyrker något, som bör till Kongl. , Maj:ts
särskilta kunskap konima, en kort erinran derom an-
tages i slutet af eller såsom ett tillägg till betänkandet.
När en sådan ermrau uti intetdera af de åberopade be-
tänkanderve förefanns, blef deraf en följd, att Stats-Ut-
skottet icke ansåg nödigt att någon serskild underdånig
skrifvelse i ämuet till Kongl. Maj:t behöfde aflåtas.
Någon fråga derom väcktes ej eller inom Riks-Stånden.
Expeditions-Uiskottet företog sig likväl, wvi veta ej af
hvad skal, att på egen hand uppsätta en underdånig
skrifvelse med begagnande af motiv, hämtade utur Stats-
Utskottets betänkande N:o 190, för att meddela ett
beslut innefattadt i betänkandet N:o 191. Det var då ej
underligt, om skrifvelsen blef både kort och sinnrik,
särdeles som Stats-Utskottet börjat den besynnerliga
marchen, att till afstyrkande af en och tillstyrkande af
en annan. motion, hvar i sin egen syftning, begagna
och åberopa samma skal. Således kunde endast det
besynnerliga sammanträffa, att både Kongl. Maj:t och
de af dess HRådgifvare, hvilka icke utöfvade sin riks-
dagsmannarätt, lemnades i okunnighet derom, att Stär-
derne redan genom pröfningen af Friherre Bojes mo-
tion, stadgat sitt beslut öfver alldeles samma ämne,
eller hypotheksföreningars understödjande genom Stats-
lån, som Kongl. Maj:t flere månader derefter genom
Dess Nådiga skrifvelse af den 4 Oktober äryo fram-
ställde till oöfvervägande. Medan vi nu beskrifva
besynnerliga tillfälligheter, böre !vi ej stillatigande
förbigå den, att högstberörde Nådiga skrifvelse, da-
terad den 4 Oktober, ej kom Ständerna genom Hof-
Kentzleren tillhanda förr än den 6 November, i mot-
sats afidet vanliga, att dylika skrfvelser sällan fördröjas
utöfver 24 timmar; men vi öfverlemne åt astronomer för
Rilscdagshimmeln, att tyda dessa utomordentliga tecken
dera. ;
Minerva påstår att det både undfallit Hr Halling
och 5tats-Utskottet, att beslutet om Silfverlånets uppta-
N
nar JA tan fattndk:. ms kanRcamt mad asssuson APh 211
(