i Sadrid iruktade man för lugnets störande, emedan tydlig jäsning i sinnena förspordes; dock hade ännu den 23 Jan. ingenting förefallit, som rättfärdigade denna farhåga; men starka patruller genomströfvade imedlertid gatorna. Hr Mendizabal tycktes ej ha vunnit allt det inflytande i kamrarna, som man i början trodde. Hos Proceres hade flera ledamöter föreslagit en petition till Drottningen, hvari de anhöllo, att H. Maj:ts regering måtte meddela kammaren närmare upplysningar om tilldragelserna i Barcelona, och erbjödo sin medverkan, i fall. den behöfdes, att upprätthålla lagarna och den allmänna ordningen. Ministrarne opponerade sig häftigt emot detta förslag, och Justitieministern yttrade, det regeringen alls icke kunde ingå i någon diskussion håärom; emedande åtgärder, man ämnade vidtaga, skulle bli fruktlösa, om de offentliggjordes. På detta sätt lyckades man omsider att få petitionen återtagen. I diskussionen om vallagen i Prokuradorernes kammare hade Hr Mendizabal väl fått pluraliteten för sig i flera punkter, men förlorat den i tvänne vigtiga frågor. Som: han likväl förklarat, att detta ännu icke var någön egentlig kabinettsfråga, utan att dess afgörande helt och hållet tillhörde Cortes, trodde man ej, att den lidna motgången skall ha till följd hans afgång ur kabinettet eller dettas fullkomliga förändring, hvarom det talats. . Det var imedlertid icke dessa parlamentariska strider, som vållat jäsningen i sinnena, utan den hade sin grund i de menhga underrättelserna från krigsteatern, der man väntat större resultater af de gjorda ansträngningarna och isynnerhet klostrens oförmodade tillslutande. Det enda, man vet derom, är följande notis i den officiella tidningen Gacta: I går afton infunno sig Kongl. Kommissarier på samma tid i alla hufvudstadens munkkloster, der de satte sig 1 besittning af nycklarna, förseglade registraturerna och korporationernas öfriga dokumenter, samt underrättade munkarna om deras ordnars upphäfvande; derjemte ullsades de, att de följande morgon borde lem. na klostern, medtaga sina effekter och kläda sig i verldslig drägt. De fleste ordensbröder hade redan någon tid burit sådan drägt, och många af dem bodde i privata hus, så att man ;j flere kloster knappt träffade en tredjedel af de dithörande munkarne. Det tros, att de utomordentliga händelser, som förliden vecka ulldragitsig i provinserna. (Barcelona), skola ha tll resultat alla andliga ordnars upphäfvande, hvarvid endast ett undantag torde komma att äga rum med dem, som sytselsätta sig med uppfostringen eller tjenstgöra3 i hospitalerna.?? En antiministeriel tidning insinuerar, att detta klostrens tillstängande utgjorde Hr Mendizabäls hemlighet. Ett annat blad påstår, det regeringen skall åsyfta en. dylik mesyr mot de Carlistiska embetsmännen, som på en och samma dag skulle afsättas från sina befattningar. I Barcelona fruktade man nya oroligheter. Nästan dagligen fann man brandbref anslagna på palatsets murar; på dess borggård skall man en natt ha funnit en röd mössa, hvari. låg ett exemplar af 1812 års konsti.tution och en biljet till Mina, som hotades med Öfverste Bassas öde, om han icke lyssnade till folkets röst. I Saragossa fruktade man enahanda uppträden. För att förebygga dem, tillsattes en krigsrätt, hvilken dömde till galgen tvänne Carlister, OÖfverstelojtnant Cortes och Ryttmästaren Rios, en dom , som genast verkställdes; äfvenledes dömde man till döden en prest från Catelayud, Kommendanten för de frivilliga derstädes, en Löjtnast och en , trädgårdsmästare. Desse lemnade man likväl 5 dagars tid att appellera mot utslaget. Från krigsskådeplatsen höres ännu ingen ting afgörande. Dock tyckes det, som om, efter en flera gånger förnyad träffning i granskapet af Vittoria, det ändteligen den 21 kommit till en drabbning vid Salvatierra, i hvilken Carlisterne blifvit slagna. Mycket blod bar flutit. Carlisterne skola ha förlorat 16 kanoner, 150 fångar och 600 sårade: Af dessa sistnämnde hade så många kommit till Onate, att D. Carlos blifvit till den grad förskräckt, att han med sitt hof höll på att packa in och fly: till en mindre farlig ort. I nedra Årragonien hade Öfverste Nollier den 11 angripit partichefen Torner, som han fördrifvit från dess fasta position vid Pradeconte. Carlisterne hade der samlat ansenliga proviantförråder; men som innevånarne nekade att afleverera dem till Christinos och tll och med emottogo desse med stenkastning, lät Nollier, dem till straff och andra till varnagel, antända staden, med undantag af kyrkan och hospitalerna, samt fusiljera de fångna Carlisterna. — I trakten kring Tamaris i öfra Arragonien skall Öfyerste Villapadierna äfven ha vunnit några fördelar öfver Cabreras Carlistiska band. Spanien hår hemsökts af en utomordentlig vinter, så mycket känbarare, som . folket saknar nästan alla medel att skydda sig deremo:. I Madrid hade kölden den 18 stigit till 7 gr. Reaymur och i Valladolid ända till 14. . Pisuerga hade der belagts med 18 tums tjock is, och vid fästet Virgen hade de belägrande Cristinos måst vada 3 dinna snön. .