ta, i afseende hvartill lånet väl borde betingas, men en-
dast upptagas 1 den mohn, som säkerheten presterades
och förmånens tillgodonjutande begärdes. Häröfver ytt-
rade sig Utskottet uti betänkadet N:o 140 att ehvad
ock utländskt lån skulle kunna erhållas på de af motio-
nären föreslagne villkor, så kunde med säkerhet anta-
gas, att detta lån blefve så kostsamt, att vederbörande,
till hvars förmån upplåningar komme att ske, svårligen
skulle finna sin räkning att anlita de härigenom beredde
tillgångar, så vida Riksgäldskontoret skulle hållas ska-
deslöst för den förlust på låne-operationen, kontoret finge
vidkännss; och då statens skuldsättning utrikes, till för-
min för enskilde, 1 allmänhet icke syntes vara nyttig
utan skadlig, och densamma således icke bör sättas i fråga
under andra omständigheter, än då ett större ondt blott
derigenom kan undvikas; så, enär Utskottet ansåg Ri-
kets allmänna förhållanden under närvarande tidpunkt
icke påkalla någon dylik åtgärd, hälst Utskottet förut-
satte, att realisationen ej längre fördröjdes , afstyrktes
bifall å motionen. (Forts. följer.)