var kommen till Danmark, att döda henne; hon kom
seglande med tre skepp, och då hon landsteg sände
Konung Harald henne och hennes folk en prågtig vagn
till möte, och man sade henne att Konungen till
hennes ära Pit anrätta ett stort gästabud. De
körde med henne hela dagen, och om aftonen
sedan det blifvit mörkt kommo de icke till Ko-
nungens: slott, utan i stället till en stor mos-
se; de fattade då uti Gunhild, drogo henne af vagnen
och misshandlade henne — — — — derpa i mos-
sen, hvarest de dränkte henne. Så slutade hon sitt
lif, och har stället sedan blifvit kalladt Gunhildsmos-
se. Hiörefier drogo de hem och berättade Kovungen
hvad som skedt var, då han svarade: det är gudt; der
har hon nu den heder jag har tillämnat henne. Det-
ta skedde 970. Dessa berättelser haiva flere Historie-
skrifvare antagit för sanna, hvaremot andra förkastat
dem; äfven mig förekömmo de i flera hävseenden så
osäkra, att jag hittils ansett dem för en saga, hvilken
lätt kunnat uppkomma om en Droitning, som var kri-
sten och så förhatad som Gunhild, och pådiktas en
Konung sXlon som Herald, om hvilken man icke hel-
ler hade någon god tanka; men det nyss funna liket
besannar alla omständigheter af de gamla herattelserns,
och bekräftar, att det är Drotining Gunhilds, att hon
der är nedsänkt och Harald Blåtands nvedrigt fega tän-
kesätt kunna icke heller betviflas. Att mossen ännu
bär Gunahilds namn, att allmogen vet att der spökar
att denna mosse fiunes just der, hvarest Gunhild
blifvit dödad, i närheten af Konung Haralds Residens,
och ändtligen, alt ett sådant mumieaktizt, qvinligt,
medelåldrigt lik är funnet just på det stället, med alla
bevis på, att det härleder sig från en. afligsen forntid;
detta synes mig hafva afligsnat hvarje tvifvelsmål, än-
skönt det snart låter som ett under. Gunrhild hade
då seglat upp till Skibet Socken, hvarest då var hamn;
man hade då föregilvit att föra henne tull Jellinge,
Konung Haralds säte men under vägen utfört hans
grymma befallning — Hvilket bevis är då icke detta lik
på Historiens Nemesis, som, efter nästan 930 års för-
lopp bringar det fördolda i ljuset? Utan tvifver har
man dragit försorg om, att ett i så många hänseenden
märkvärdigt lik fått den uppmärksamhet det förtje-
nar; ty det skulle hafva lyst en verklig olycksstjerna
öfver denna Drottnivg, om hon, efter ett stormigt if
och en så förfärlig dåd, ännu i våra dagar skulle
lemnas till pris för ovärdig behandling.
Så vidt går berättelsen af Historieforskaren Petersen,
hvars skarpsimvighet och lärdom man har att tacka der-
före, att denna vid första påseende mindre vigtiga upp-
täckt, ledt till ett så märkligt resultat — hvarvid äf-
ven Danmarks många poliuska förbrytelser mot Norr-
ge blilvit ännu större.
, (Göiheborgs Dagbi.)
MM — — —— mum