ska att förtyda de bästa afsigter, att ihopspinna elak-
beter och att stifta oenighet. Ju mer de kunna gifva
luft åt sin ondska, desto lugnare, desto mera tillfreds-
ställde äro de; -de skratta åt det onda de kunnat
anstifta, men äro derjemte ofta rädda och pultron-
aktige; brusa lätt upp, skrika och råka ej sallan i
verkligt raseri. De hafva alldrig orätt, och sakna all-
drig skäl att törebära till försvar (Esquirol).
Sådane äro dessa sjuke; sådan är i det närmaste
Enkan Nordberg, hvar sjukdom (mania sine delirio)
således gör henne i hög grad farlig för samhället, och:
nödvändigt påkallar hennes inclusion å Dårhuset, hvil-
ket intygas så väl å min förut aflagde Embetsed, som
ock med denna min edeliga förpliktelse: så sannt mig
Gud hjelpe till hf och själ. — Stockholm den 8:de
December 18335.
Johan Dan. Ahlberg.
förste Stads-Läkare i Stockholm.
Kongl. Sundhets-Kollegium, till hvars pröfning detta
utlåtande öfverlemnades, instämde i Herr Lif-Medici
mening. Nordberg skördade häraf tvenne fördelar; den
ena, att hon slapp ifrån allt straff för stölden, den an-
dra, att hon, på sätt vi redan berättat, erhöll en till-
flyktsort på Dårhuset för sina återstående dagar. Tro-
ligen fortsätter hon der sina deklamationer emot våld
och orättvisa här i verlden, och underlåter visst icke,
att åt hvar och en, som gör besök på stället, meddela
sina skarpa anmärkningar öfver så väl Danvikens som
hela Rikets styrelse.
a
1