AR AAA —— SV AA SS — A—— -———— — -
att icke ens någon mensklig makt kan kontrollera, om
ett lån, som lemnas till statsverket, det må nu vara af
det formögnaste Bankierhus eller magister Thorbjörnsson,
i sjelfva verket tillhör den kontraherande eller utländ-
ska kapitalister. Att då prisa inhemska statslån, såsom
icke blott nyttiga utan högst nödvändiga, och iskarpa
ordalag förebrå regeringen att den icke gjort början med
några sådane, medan man på den andra sidan läser
förbannelser öfver dem sem föreslagit sådana lån, blott
för det de kunde komma att lemnas af utländska kapi-
talister, synes antingen förråda en frånvaro af bona fi-
des, eller ock gränsa till verklig galenskap.
Ett annat ämne, hvaruti Nya Argus den tredje
har lika förvirrade begrepp, eller åtminstone lika för-
villande framställningar, som i det nyssnämnda, och
hvilket vi flere gånger förut haft tilifälle att framdraga,
är frågan om skydd åt näringarna. ,
I Fransyska kammarens adressförslag förekommer en
af dessa allmänna fraser, som alltid nyttjas i dylika
tal angående kammarens syftemål, att undersöka han-
delns verkliga intressen, samt skydda industrien och
åkerbruket, hvilket genom svårigheterna i sin nuvaran-
de ställning och sin oumbärliga vigt, framför allt på-
kallade regeringens synnerliga vård; — Detta uttryck
har nu föranledt Argus tilllånga och orediga deklama-
toner om lyckan af det skyddande tullsystem, som
nu råder i Frankrike, och hvaraf han icke underlåter
att draga sina djupsinniga slutsatser om vådan af han-
delsfriheten äfven i andra länder.
Det är icke utan obehag vi ständigt nödgas tillrätta-
visa Argus i denna punkt, helst vi ganska väl veta, att
rättelser verka lika litet på honom, som vattnet på gå-
sen; men frågan är verkligen, serdeles i närvarande ö-
gonblick, för vigtig för att lemna hans sofisterier utan
uppmärksamhet, då de så lätt som här, kunna med facta
vederläggas. ,
Hvar och en, som något känner Franrikes beskaffen-
het, så väl i hänseende till dess geografiska läge och
klimatförhållanden, som de politiska åsigter, hvilka
efter hand tillskapat dess nuvarande handelssystem, måste
genast inse, att svårigheten att stifta ekonomiska författ-
ningar som tillfredsställa allas intresse, är nästan större
der, än uti något annat land. Emellan den norra och den
södra delen af Frankrike är i detta afseende precist sam-
ma skiljaktighet, som emellan de norra och södra Sta-
terne i Amerikanska Unionen, om hvilka det är bekant,
att de förre länge sökt tillvägabringa ett prohibitiv- el-
ler s. k. fabrikssystem, af hvars tvång de sednare skulle
komma att svårt lida, sisom endast producenter af rå-
ämnen och jordens produkter, och hvilket derföre, i an-
seende till dessas motstånd, lyckligtvis blifvit förkastadt.
På samma sätt äro det norra Frankrikes produktion,
behof och vanor långt skiljda ifrån det södras, som e-
gentligen hemtar sin näring och sin rikedom ifrån vin-
skötseln och silkesafveln, och derföre önskar ingenting
högre än en fullkomligt fri handel. Det är dessutom
lätt att visa med ett par exempel, hvilka ofantliga för-
luster Fraukrike gjort på det Pprohibitif.system som
Napoleon derstädes införde. Det var visserligen icke
af bristande skarpsinnighet, utan af hat till England,
hvars regering ouphörligt oroade honom, som Napoleon
sökte utbreda den bedrägliga satsen: att det vore bättre
alt gifva en Riksdaler åt en Fransman för ett skålpund
hvitbetsocker, än att betala 24 skillingar åt utlännimgen
för samma qvantitet kolonial-socker, emedan Riksdalern
hettes blifva qvar i landet, då 24-skillingen gick ut der-
ifrån. Det hade likväl blifvit svårt att bevisa att Riks-
dalern blet qvar i landet; ty hvitbetsockret hade natur-
ligtvis icke kostat så mycket mera än annat socker, om
icke dess produktion varit så mycket dyrare, i jemförelse
med den utländska artikeln, och den ena 24-skillingen,
eller halfva priset på hvart skålpund, var ju sålunda i
sjelfva verket en ren förlust för landet, emedan denna
hälft eljest hade kunnat användas på andra industrigre-
nar, genom hvilka man kunnat frambringa varor af dub-
belt så stort värde vid utbyte i handeln med ut-
länningen. Ett ytterligare bevis på det onatur-
turliga af detta system är, att då Frankrike efter fre-
den återkom i besittning af sina kolonier, och sålunda
icke längre kunde rent af utesluta koloniälsockret ifrån
sina hamnar, måste en ny plan påtänkas att på en
gång tillfredsställa den Fransyska plantage-egaren i ko-
lonierna, och frälsa den genom det föregående tvång-
systemet, på konsumenternes bekostnad frambragta fa-
brikationen af hvitbetssockret, från en total undergång.
Denna plan bestod deri, att det Fransyska kolonial-
sockret belades med en tull, jemnt motsvarande den
större kostnaden att tillverka hvitbetssocker, som drog
alls ingen afgift, samt att sedermera skydda dessa
båda klasser af Fransyska produkter mot all främman-
de medtäflan, genom en ytterligare tillagd hög afgift på
allt socker från annat håll. Annu i denna stund be-
står detta system så tillvida, att sllt kolonialsocker i
— i . 1
.2 2 i nm PR AR LA lan ANM I
