AR AAA —— SV AA SS — A—— -———— — att icke ens någon mensklig makt kan kontrollera, om ett lån, som lemnas till statsverket, det må nu vara af det formögnaste Bankierhus eller magister Thorbjörnsson, i sjelfva verket tillhör den kontraherande eller utländska kapitalister. Att då prisa inhemska statslån, såsom icke blott nyttiga utan högst nödvändiga, och iskarpa ordalag förebrå regeringen att den icke gjort början med några sådane, medan man på den andra sidan läser förbannelser öfver dem sem föreslagit sådana lån, blott för det de kunde komma att lemnas af utländska kapitalister, synes antingen förråda en frånvaro af bona fides, eller ock gränsa till verklig galenskap. Ett annat ämne, hvaruti Nya Argus den tredje har lika förvirrade begrepp, eller åtminstone lika förvillande framställningar, som i det nyssnämnda, och hvilket vi flere gånger förut haft tilifälle att framdraga, är frågan om skydd åt näringarna. , I Fransyska kammarens adressförslag förekommer en af dessa allmänna fraser, som alltid nyttjas i dylika tal angående kammarens syftemål, att undersöka handelns verkliga intressen, samt skydda industrien och åkerbruket, hvilket genom svårigheterna i sin nuvarande ställning och sin oumbärliga vigt, framför allt påkallade regeringens synnerliga vård; — Detta uttryck har nu föranledt Argus tilllånga och orediga deklamatoner om lyckan af det skyddande tullsystem, som nu råder i Frankrike, och hvaraf han icke underlåter att draga sina djupsinniga slutsatser om vådan af handelsfriheten äfven i andra länder. Det är icke utan obehag vi ständigt nödgas tillrättavisa Argus i denna punkt, helst vi ganska väl veta, att rättelser verka lika litet på honom, som vattnet på gåsen; men frågan är verkligen, serdeles i närvarande ögonblick, för vigtig för att lemna hans sofisterier utan uppmärksamhet, då de så lätt som här, kunna med facta vederläggas. , Hvar och en, som något känner Franrikes beskaffenhet, så väl i hänseende till dess geografiska läge och klimatförhållanden, som de politiska åsigter, hvilka efter hand tillskapat dess nuvarande handelssystem, måste genast inse, att svårigheten att stifta ekonomiska författningar som tillfredsställa allas intresse, är nästan större der, än uti något annat land. Emellan den norra och den södra delen af Frankrike är i detta afseende precist samma skiljaktighet, som emellan de norra och södra Staterne i Amerikanska Unionen, om hvilka det är bekant, att de förre länge sökt tillvägabringa ett prohibitiveller s. k. fabrikssystem, af hvars tvång de sednare skulle komma att svårt lida, sisom endast producenter af råämnen och jordens produkter, och hvilket derföre, i anseende till dessas motstånd, lyckligtvis blifvit förkastadt. På samma sätt äro det norra Frankrikes produktion, behof och vanor långt skiljda ifrån det södras, som egentligen hemtar sin näring och sin rikedom ifrån vinskötseln och silkesafveln, och derföre önskar ingenting högre än en fullkomligt fri handel. Det är dessutom lätt att visa med ett par exempel, hvilka ofantliga förluster Fraukrike gjort på det Pprohibitif.system som Napoleon derstädes införde. Det var visserligen icke af bristande skarpsinnighet, utan af hat till England, hvars regering ouphörligt oroade honom, som Napoleon sökte utbreda den bedrägliga satsen: att det vore bättre alt gifva en Riksdaler åt en Fransman för ett skålpund hvitbetsocker, än att betala 24 skillingar åt utlännimgen för samma qvantitet kolonial-socker, emedan Riksdalern hettes blifva qvar i landet, då 24-skillingen gick ut derifrån. Det hade likväl blifvit svårt att bevisa att Riksdalern blet qvar i landet; ty hvitbetsockret hade naturligtvis icke kostat så mycket mera än annat socker, om icke dess produktion varit så mycket dyrare, i jemförelse med den utländska artikeln, och den ena 24-skillingen, eller halfva priset på hvart skålpund, var ju sålunda i sjelfva verket en ren förlust för landet, emedan denna hälft eljest hade kunnat användas på andra industrigrenar, genom hvilka man kunnat frambringa varor af dubbelt så stort värde vid utbyte i handeln med utlänningen. Ett ytterligare bevis på det onaturturliga af detta system är, att då Frankrike efter freden återkom i besittning af sina kolonier, och sålunda icke längre kunde rent af utesluta koloniälsockret ifrån sina hamnar, måste en ny plan påtänkas att på en gång tillfredsställa den Fransyska plantage-egaren i kolonierna, och frälsa den genom det föregående tvångsystemet, på konsumenternes bekostnad frambragta fabrikationen af hvitbetssockret, från en total undergång. Denna plan bestod deri, att det Fransyska kolonialsockret belades med en tull, jemnt motsvarande den större kostnaden att tillverka hvitbetssocker, som drog alls ingen afgift, samt att sedermera skydda dessa båda klasser af Fransyska produkter mot all främmande medtäflan, genom en ytterligare tillagd hög afgift på allt socker från annat håll. Annu i denna stund består detta system så tillvida, att sllt kolonialsocker i — i . 1 .2 2 i nm PR AR LA lan ANM I