Stockholms län, tvenne yngre manspersoner jemte en 13 års gosse, samt en äldre och en yngre. qvinna, alla fem kringvandrande med hast och åkdon, i ändamål att samla lumpor för Nyfors; pappersbruk. De togo der in i stugan hos gästgifvaren Per Eriksson, der denne, som nyligen kommit från arbete i skogen, och utan att vara afklädd, hade lagt sig till hvila på sängen, och Per Erikssons hustru med trenne barn sutto vid spisen; de båda främmande karlarne bådo att få köpa bränvin. Hustrun vägrade detta i börjam, men gaf dem, på mannens tillsägelse, slutligen till en sup hvardera. Härmed voro lumpsamlarne likväl icke nöjde, utan begärde mera bränvin, samt fordrade i fiotande ordalag att äfven erhålla nattherberge. Detta nekade både Per Eriksson och hans hustru hestämdt, hvarpå, efter någon ordstrid emellan de begge parterne, en af lumpsamlarne tog och kastade hustrun i eldbrasan, derutur , hon likväl genast uppsprang, utan annan åkomma än svedda hår och någdt brända klader. Pebr Eriksson, som allt jemnt legat i sängen, steg nu upp derifrån; men samma person, som kastat hustrun 1elden, drog då en knif utur fickan och ville dermed störta sig på Per Eriksson, då denne repade mod och med ena handen gaf honom ett så kraftigt slag, att han genast föll till golfvet. I den fallnes ställe kom dervid hans kamrat och sade sig vilja fullborda den förres afsigt att låta Per Eriksson smaka knifven; men just som striden återigen skulle börja; hördes de i lumpsamlarnes sällskap varande qvinnorna, hvilka då hustrun kastades i elden, sprungit ut, ropa åt karlarna att de skulle skynda sig deritrån, emedan folk vore i annalkande. Begge lumpsamlarne störtade derpå ut genom dörren, kastade sig jemte qvinnorna och gossen i sina slädar, samt afreste så fort hästarne kunde springa. Per Erikssons hustrn och barn hade under tiden flera gånger försökt undkomma för att skaffa hjelp från grannarne i samma gård, men blifvit tillbakadrifee in i stugan af lampsamlareqvinnorna, som bhöllo vakt utanför. Emellertid hade det likväl lyckats Per Esikssons son, en 11 års gosse, att osedd komma ut gehom en annan dörr, och det var han som ankom med 3:ne karlar, då brottslingarne blefvo af qvinmorna varnade att icke längre fortsätta våldet. —Efier någon öfverläggning mellan Per Eriksson och de 3:ne till bjelp ankomne karlarne förespändes hästar, hvarmed lumpsamlarefoljet eftersattes och upphanns ungefär en half mil från Staby. De äro nu alla fem införde till Smedjegårdshäktet, men vid anställdt kansliförhör med dem, har änmu, emot deras nekande, någon fullständig bevisning om de föröfvade våldsamheterne icke kunnat erhållas, emedan ingen mer än Per Eriksson med hustru och barn dervid varit närvarande, Emellertid synes sannfårdigheten af Per Erikssons berättelse bekräftad af serskilda omständig heter.