ende Alexander. Den ryktbare, Engelske målaren
Laurence, som nyligen sysselsatt sig med att troget å-
tergifva Napoleons anletsdrag, sade sig, efter två tim-
mars uppmärksamt betraktande af masken, ännu icke
hafva nog sett densamma, emedan den är en outtömlig
källa till fysiognomiskt studium för hvar en som har för-
måga att observera.
En frenolog har fällt följande allmänna omdöme om
denna mask: För att kunna nktigt bedöma Napo-.
leon, efter formen af hbaus hufvud, eller rättare, för
att finna öfverensstämmelsen emellan hjernans byggnad
och hans kända karakter, bör man först veta att.
nervsystemet och följaktligen dess förnämsta del, hjer-
nan, hade hos honom en öfvervägaude styrka, i jem-
förelse med de öfriga bufvuddelarne af hans kropps-
konstitution. Genom detta förhållande hör han till
klassen af de menniskor, som äro naturligen danade,
att med sina själskrafter uppröra verlden; och för det
andra, att den sydliga pelasgiska folkstam, till hvilken
Napoleon hörde, utmärker sig genom en rörhghet i tan-
kans funktio ner, hvarigenom i synnerhet deras karakter
kontrasterar mot nordboens. Det intryck, hvyarmed en
ansemlig hjernmassa i framdelen af hufvudet, genom
öfvervägande själsförmögenheter, alltid imponerar på
mängden, är siledes genom storleken al Napeole-
ons hufvud dubbelt mera betydelsefullt, än det skul-
le vara i norden. Uti den bhjernans framdel,
hvilken b stämmer panrans form, är den öfra regionen,
som är agnad åt de egentligen reflektiva förmögenhe-
terna, utvecklad i jemförelse wvll den nedra uti det för-
månliga förhållande, som fordras föratt sätta en riktig
jemnvigt emellan geni och erfarenhet; så att förståndet
icke urartar, hvarken till en ensidig empirism eller till
fantasier eller föreställningar, som icke moatsvaras af
verkligheten. ) Det intressantaste uti Sans hufvudbild-
ning, är likväl det öfvervågande förhållandet af hjernans
höjd emot dess bredd. Så gigantiska de handlingar,
än må synas, som utgått från hans geni, och
ehuru Lhten vigt mängden af dem, som bedöma
honom, synes fästa vid hans moraliska egenska-
per, är det likväl dessa, (som upptaga öfverde-
len af hufvudet,) hvilka mest öfverraska vid under-
sökningen af hans hjerna. Man skall nemligen finna
få menniskor ega ett, i förhållande till bredden, så högt
hufvud som Napoleons; och utan den moraliska storhet,
som deraf var en följd, skulle han omöjligen kunnat
tillvinua sig den verkliga hyllmmng och tillgifvenhet som
alltid egnades honom af bans närmaste omgifning).
En icke mindre vigtig negatif fyllnad till hans moraliska
karakter, än hans förståndsegenskaper positift voro,
utgjorde de flata tinningarna, som tillkännagifva in-.
skränktheten af de hjerneorganer, hvilkas verksamhet lig-
ger till grund för djurens försörjningsdrift, eller begåaret att
ega och förvärfva. Hvem vet icke huru ointeresserad
eller upphöjd öfver materiela interessen Napoleon också
var? Men återvändom till ofverdelen af hufvudet. Organer-
na för välvillighet, aktning och ständaktighet, hvilka hggai
midten af koronalregionen, bakom hvarandra ifrån hår-
fästet till toppen af bakhufvudet, gifva, liksom täflande,
det redan framföre höga hufvudet en betydlig stigning
bakåt. Också var Napoleon erkändt godsint, visade
aktning äfven för det han ansåg såsom fördom, och egde
ståndaktighet nog för att med en ihärdig jern-
vilja utan like, fullfölja företag, hvilkas utförande de
flesta menniskor skulle ansett omöjligt. Olyckligtvis
skall formen till bakhufvudet, vid afgjutningen gått
förlorad, så att de från hjernans bakdel utgående våld-
samma passioner, i synnerhet hans äregirighet, hvilka
måhända utgjorde sjelfva drifkrafterna i själsorganismen,
icke kunna annorlunda än efter hans kända handlingar
bedömas. Ett väl skulpteradt hufvud af bonom visar
dock den fullkomliga ölverensstämmelsen emellan bak-
hufvudets starka utveckling högst upp, der egenkärlekens
organ sitter, samt det utomordentliga sjelfförtroen de
och den rigtning, hvarigenom han hänförde allt tillsin
person, utom hvilken egenkärlek han aldrig kunnat företaga
sig den rol han utförde, eller iklädt sin verksamhet den
egoistiska form som slutade med att väcka harm hos
sjelfva hans anhängare. Bland andra kända egenskaper
som utmärkte Napoleon, kan, igenom afgjutningens u-
fullständighet, hans personliga mod icke heller freno-
logiskt ohserveras. Med alla dessa utmärkande egen-
skaper, som ovillkorligt bordt frambringa en ster man,
bör hkväl en betydlig del af det utomordentliga han
frambragt, tillräknas entusiasmen och lättrörligheten
hos den nation, hvilxen han begagnade till utförandet afsina
planer; och man kan säkert antaga, att utan Fransmännen
hade han icke blifvit den Napoleon han var. Också
skall ban sjelf hafva yttrat, att Fransmännen yoro.ska-
pade för honom och han för dem.?
) Med de stora pannkrölar man, för alt smickra Napole-
on. vanlicen före ställer hann skulle han varit em