NAPOLEONS MASK. Vi fästa med nöje våra läsares uppmärksamhet derpå, att dea Napoleons mask, hvilken straxt efter döden gjordes af hans låkare, och hvaraf kopior spridt sig öfver hela Europa, äfven här blifvit tillgänglig. Den omständighet att hans sjukdom ieke hörde ull arten af dem som föräudra ansigtsdragen, har gjort att dessa bibehållit sig med mycken sanning. Napoleon hade under sin iångenskap förlorat den fetma, som vanställde honom vid slutet af hans regering, men var likväl fylligare än såsom konsul; hvarföre han 1 masken återgives på ett fördelaktigt sätt. En utmärkt litteratör, ledamoten af Franska akademiea, Professor Tissot, hvilken med uppmärksamhet betraktat iöränaringarne i Napoleons fysionomi vid de mest anmärkningsvärda epoker af hans lefnad, har, uti en serski!t afhandling, som vunnit allmänt bifall, ytutrat sig om ifrågavarande mask, på följande sätt : Sjelfva döden har icke kuznat utplåna det sköna uttrycket i Napoleons ansigte, och hans mask, tagen af Doktor Antomarchi, har bibehållit en storartad karakter. Genom en sällsam förvandling tyckes Napoleon i densamma vara återförd till hvad han var som konsul; endast dimensioneraa af auvsigtet synas vara något större. Denna mask liknar vid första anblicken ett af den ryktbara Gerard måladt (ehuru, märkvärdigt nog, aldrig från dennes atelier utlemnadt) porträtt, som var någotstörre än naturen, men af en ganska vacker expression. Hjeltens mask erbjuder flera anmärkningsvärda omständioheter: pannan synes bredare och högre än vanligt; ögonen, som. äro blott lätt tillslutne, bibehålla en viss finhet i uttrycket, hvilken också återfinnes i munnen, osktadt dess förändring genom döden. Fastän icke niager, förråder likväl den raka och tillspetsade näsan eu lidande, åvilken känsla afven tyckes ligga den öfra läppen, som hkväl tll en del förlorat sin form, hvaremot den undra förblifvit oförändrad. Med undantas af den öfra läppens sammandragning på högra sidan, föreställer profilen, ifrån denna sida sedd, Napoleon i det närmaste sådan han var efter freden i Amiens. Från yvenstra sidan åter, har han en mera sträng uppsyn. Betraktadt framifrån, röjer ansigtet någonting allvarligt, tänkande och upphöjdt, och ett lugn såsom i en lefvande sömn. Dödens prägel finnes endast på munnen, och denna enxsamt tillkännagifver de kroppsliga lidanden, som föregått lifvets upplösning. Men om man höjer och stjelper ansigtet något bakåt, för att kuvna betrakta det nedifrån, röjer det ett uttryek af djup smärta, och man tror Sig se en dö