NAPOLEONS MASK.
Vi fästa med nöje våra läsares uppmärksamhet der-
på, att dea Napoleons mask, hvilken straxt efter döden
gjordes af hans låkare, och hvaraf kopior spridt sig
öfver hela Europa, äfven här blifvit tillgänglig. Den
omständighet att hans sjukdom ieke hörde ull arten af
dem som föräudra ansigtsdragen, har gjort att dessa
bibehållit sig med mycken sanning. Napoleon hade
under sin iångenskap förlorat den fetma, som vanställ-
de honom vid slutet af hans regering, men var likväl
fylligare än såsom konsul; hvarföre han 1 masken åter-
gives på ett fördelaktigt sätt.
En utmärkt litteratör, ledamoten af Franska akade-
miea, Professor Tissot, hvilken med uppmärksamhet
betraktat iöränaringarne i Napoleons fysionomi vid de mest
anmärkningsvärda epoker af hans lefnad, har, uti en
serski!t afhandling, som vunnit allmänt bifall, ytutrat sig
om ifrågavarande mask, på följande sätt :
Sjelfva döden har icke kuznat utplåna det sköna
uttrycket i Napoleons ansigte, och hans mask, tagen af
Doktor Antomarchi, har bibehållit en storartad karakter.
Genom en sällsam förvandling tyckes Napoleon i den-
samma vara återförd till hvad han var som konsul; endast
dimensioneraa af auvsigtet synas vara något större.
Denna mask liknar vid första anblicken ett af den
ryktbara Gerard måladt (ehuru, märkvärdigt nog, al-
drig från dennes atelier utlemnadt) porträtt, som var
någotstörre än naturen, men af en ganska vacker expression.
Hjeltens mask erbjuder flera anmärkningsvärda omständio-
heter: pannan synes bredare och högre än vanligt;
ögonen, som. äro blott lätt tillslutne, bibehålla en viss
finhet i uttrycket, hvilken också återfinnes i munnen,
osktadt dess förändring genom döden. Fastän icke
niager, förråder likväl den raka och tillspetsade näsan
eu lidande, åvilken känsla afven tyckes ligga den öf-
ra läppen, som hkväl tll en del förlorat sin form,
hvaremot den undra förblifvit oförändrad. Med undan-
tas af den öfra läppens sammandragning på högra si-
dan, föreställer profilen, ifrån denna sida sedd, Napo-
leon i det närmaste sådan han var efter freden i Ami-
ens. Från yvenstra sidan åter, har han en mera sträng
uppsyn. Betraktadt framifrån, röjer ansigtet någonting
allvarligt, tänkande och upphöjdt, och ett lugn såsom
i en lefvande sömn. Dödens prägel finnes endast på
munnen, och denna enxsamt tillkännagifver de kropps-
liga lidanden, som föregått lifvets upplösning. Men
om man höjer och stjelper ansigtet något bakåt, för
att kuvna betrakta det nedifrån, röjer det ett uttryek
af djup smärta, och man tror Sig se en dö-