dimensions-tabeller eller ens ritningar blifvit Morsing
tillställde, ehuru han dem både hos krono-ombudet
och hos Kongl. Krigs-kollegium begärt, hvarigenom
Morsing blifvit försatt i fullkomlig villervalla i hvilken
proportion mot modellen de betingade pjeserna borde
vara gjorde, till den grad, att Morsing sväfvade i okun-
onighet om de nya sadlarne skulle vara större eller
mindre än modellen: att således krono-ombudets skrif-
velse den 31 Augusti 1833, och de dermed följaktlige
modeller voro så tvätydiga, så förvillande, att de hän-
viste till tvänne serskildia obestämda och olika mått i
alla proportioner, för sadeltillverkningen, hvilken lik-
väl aldrig kunde effektueras annorlunda, än efter ett
mått: att följaktligen modellen icke var, hvad den
nödvändigt borde vara, en hestämd, efterrättlig och
noggran modell, som kunde tjena till ofelbart mön-
ster och ef:ersyn i afseende på den beställda varans
både detaljer och helhet, utan en förfuskad, oefter-
rättlig, obestämd och felaktig modell, hvilken tillika
saknade all egenskap, att i afseende på mått och propor-
tioner lända det minsta till vägledning, men i stället
ull blott irring, misstag och osäkerhet, samt efter hvil-
ken modell det betumgade arbetet hvarken fick förfär-
digas eller kunde eller fick besigtigas: att kontraktet om
leveransen likväl ålade Morsing den noggrannhet i till-
verkningen, alt, sedan persedlarne voro gjorda efter
framdeles erhållande, till formen bestämd modell, hvil-
ken borde vara sednast den 31 Augusti 1833 aflämnad
(se andra och tredje punkterne), hvarje af de 1,468
sadlarne borde befiunas till formen så lika, att delar-
ne kunde mot likartade utbytas (se andra punkten),
samt att besigtningen skulle förrättas enligt Kongl.
Förordningen den 20 December 1825, på sätt att
delarne skulle besigtigas först särskildt hvarje klass,
och sedan sadelställningarne sammansatte, (se sjette
och sjunde punkterne), hvarföre, och då nyssnämnde
Kongl. Förordning stadgar svåra påföljder för leveran-
tören, i händelse pjeserne, som levereras, icke äro 1 allt
felfrie och fullkomligt svarande emot kontraktets alla
punkter, Morsing här icke egt annat val, till skydd
mot krono-or budets tredsko, till skydd mot dess makt
och myndighet att ensam forrätta besigtningen, och til
skydd mot det enskildta intresse Akerstein äfven beva-
kade, än att redan från början, då arbetet skulle företagas,
hos Kongl. Krigskollegium anmäla de från Akersteins sida
lagda hinder för dess fortgång samt inställa arbetet intilldess
Kongl. Kollegium, såsom en Kronans högre auktoritet,
derifrån penningarna i och för leveransen förskjötos och
skulle utbetalas, hunne att förskaffa Morsing en bestämd
modell, hvilken dock aldrig erhållits, enligt hvad Kongl.
Krigs-Kollegium och Hr GceneralAdjutanten för armdeen
sjelfve officielt inberättat till Kongl. Maj:t, som inhem-
tas af Korgl. Maj:ts Nådiga Bref till Kongl. Krigs-Kol-
legium den 9 Maj 1835, der det heter: att några full-
ständiga modeller och profver å sadlar efter Akersteins
uppfinning icke ens ännu blifvit för bemälte auktori-
teter tillgänglige, äfvensom lämpligaste sättet för till-
verkning af bågarne till de sadelställningar Åkerstein
inventerat, ännu icke eller är fulleligen utrönt.
Mot Åkerstein, i egenskap af patentinnehafvare och
enskild person, hvilken genast i början, når kontrakten
underskiefyvos och första förskottet på betalningen lem-
nades, tillvällat sig 2 Rdr Bko för hvarjebeställd sadel,
eller tillsammans 2.936 Rdr Bko, har åter Morsing
stödt sin talan derpå: att Morsing genom missledande
uppgifter åtkommit denna patent-lösen: att Aker-
stein redan från början, då patentet i Kongl.
Komm. Kollegium utföll, försummat de vilkor, hvar-
med patentets begagnande var förknippadt, och således
redan år 1831 försutit detta patent, hvilket också Kongl.
KommerseKollegium sedermera, genom resolution den 15
Jan. 1835, förklarat: att derjemte,; när Akerstien inställ-
de sig hos Morsing och utbjöd sitt patent till salu, äfven
i fråga om sadlars tillverkning för kronans trupper,
patentet var i detta afseende redan förut försåldt till
Kongl. KrigsKollegium : att Akerstein följaktligen — till
tvenne sålt en och samma sak, af hvilken han var,
då försäljningen skedde, icke egare: att då lyftningen
af de 2,936 R:dr banko, som Akerstein sig sålunda
tillvällat, grundade sig äfven på det kontrakt han, i egen-
skap af k:ono-ombud uppgjort, och som förutsatte, att
en bestämd modell för sadlarnes tillverkning skulle af
honom aflämnas till Morsing, hvilket icke skett, och
hvar genom sadeltillverkningen måst inställas, Akerstem
derföre, af dubbelt skäl, borde, återbära hvad han lyftat
och ersätta skadan, emedan han icke uppfyllt de skyl-
digheter, som med hans betingade rättigheter stodo i
sammanhang, och emedan summan, som han uppburit,
utgjorde en ingredierande del i betalningen för den, ge-
nom hans förvållande. utebhfne leveransen.
Det är öfver dessa, 1 förestående, nu slutande species
facti, framställde tvistefrågor, och hvad derom blifvit å
ee oo . SS 2 hh 1 Ja UK of 14 FN