opinionen, emot de missledda personers åtgärder, som företagit sig dessa olagliga och usla försök, och serskildt emot de utskickade från andra länder, hvilka vågat blanda sig i denna sak. Detta lemnar oss rättighet till den förhoppning, att dylika försök icke längre skola fortfara. Men om dessa uttryck af det allmänna tänkesättet -icke blifva tillräckliga, för att åstadkomma ett så önskvärdt resultat, så kan icke något tvifvel återstå att ju de icke slafegande Staterne, långt ifrån att underhålla den ringaste inblandning i de södra staternes konstitutionella angelägenheter, likväl -skola med kraft d och skyndsamhet, så vidt på dem ankommer, utöfva sin makt, till undertryckande af allt som är beräknadt att åstadkomma dessa olyckor. Det är icke utan förundran, åtminstone för oss här i Europa, som man af detta bådskap finner, att vid den sist anförda frågan de våldsamheter, som blifvit begångna mot abolitionisterna, alldeles icke blifvit vidrörda på det sätt man skulle väntat, eller er rättvis afsky uttryckt emot de scener af sjeifhämd, som egt rum vid flere serskildta tillfällen bland folket. . Det finnes icke gerna mer än en förklaringsgrund till denna omständiglet; nemligen antingen; att de berättelser som angående dessa uppträden anländt till Euroropa, varit mycket öfverdrifna och bhfvit ansenligt utstyrda under vägen till den doktrinära Journal des Debats i Paris och den numera Torysinnade Times i London, — tvänne blad till hvilkas tendens och plan det hör, att i så svarta färgor som möjligt afmåla det NordAmerikanska folket, och från hvilkas korrespondenter man har de flesta af dessa berättelser; — eller också, att harmen öfver de ingrepp på lagarnas område, som man hört beskrifvas, måst gifva vika för den större vådan af och oron för fanatiserade svärmares uppmaningar till slafvarna att göra uppror, samt att en fullständig kunskap om denna del af saken blifvit af de Fransyska och Engelska bladen undanhållex deras läsare, med samma Hauswolffska flit och omsorg, hvarmed de kringfört skildringarna af en uppretad folkbops excesser. För att fälla ett opartiskt: omdöme i dennå sak, måste man sätta sig i Amerikanernes egen belägenhet, mer än vi kunna göra på denna sidan af oceanen, och vara i stånd att rätt uppskatta faran af ett allmänt krig på lif och död, emellan hvita och svarta, hvilket ofelbart skuile uppstå, om de sednare nu på en gång började att med våld utkräfva sina, onekligen naturliga och menskliga rättigheter. Utan tvifvel skulle äfven här i Europa, den som beträddes, att uppmana tjenstefolk och underhafvande till olydnad emot sina husbönder och förmän, blifva ett mål, icke blott för lagens näpst, utan äfven för en allmän harm, hvars följder voro svåra att beräkna; och likväl, hvad betydde hår sådana upprorskrifter, med hänseende tull äfventyret för samhället, emot den förfärliga brand, som slafvarnas fanatiserande emot de hvite i Amerika skulle antända? Att derföre orsaken till det sätt, hvarpå Presidenten yttrat sig öfver denna angelägenhet, måste ligga i ett sakförhållande, som ofullständigt kommit till vår kunskap, blir ännu mera sannolikt, när man erfar de vac-kra och för den Amerikanska nationen högst hedrande ätgärder bådskapet omförmäler i afseende på Indianernas kolonisation. De Förenta Staternas förhållande till dessa landets ur-invånare, är afven en ibland de punkter, för hvilka våra Anti-Amerikaner, föranledda af sitt blinda hat och fanatism emot de fria institutionerna, mest klandrat de Förenta Staternas regering och folk. I hvilken olika dager framstår likväl icke deras förhållande, omman jemför det med hvad som egt rum på andrå ställen? Det ligger ett slags inre nödvändighet deri, att de vilda stammarna, i hvilket land som helst, undanträngas af civilisationen; men huru annorlunda har icke härvid de Förenta Staternas Styrelse handlat, än t. ex. vår egen i frågan om anslående af jord och fördelar åt nybyggare i Lappmarken. Man har hört klagas deröfver, att Amerikanerne godtyckligt föreskrifvit traktater åt Indianerna, hvarigenom desse nödgats undanflytta och afträda landet; meny ihvar finnas några spår alls till traktater mellan oss och Lapparna, eller hvarest åtminstone den ersättning de erhållit, för det land som nybyggarne fråntagit dem. Ganska rörande skildringar af dessa oförrätter hafva ett par serskilda gånger varit framställda i motioner vid våra riksdagar, men utan att de väckt någon serdeles uppmärksamhet. Lyckligtvis finnas dock inga fantaster nog blinda för att stämpla detta uppförande såsom en fläck på he!a vårt samhälle och våra institutioner, såsom man gjort med de Förenta Staternas långt mera filantropiska handlingssätt.