opinionen, emot de missledda personers åtgärder, som
företagit sig dessa olagliga och usla försök, och serskildt
emot de utskickade från andra länder, hvilka vågat
blanda sig i denna sak. Detta lemnar oss rättighet till
den förhoppning, att dylika försök icke längre skola
fortfara. Men om dessa uttryck af det allmänna tänke-
sättet -icke blifva tillräckliga, för att åstadkomma ett så
önskvärdt resultat, så kan icke något tvifvel återstå att
ju de icke slafegande Staterne, långt ifrån att un-
derhålla den ringaste inblandning i de södra staternes
konstitutionella angelägenheter, likväl -skola med kraft
d
och skyndsamhet, så vidt på dem ankommer,
utöfva sin makt, till undertryckande af allt som
är beräknadt att åstadkomma dessa olyckor.
Det är icke utan förundran, åtminstone för oss här i
Europa, som man af detta bådskap finner, att vid den
sist anförda frågan de våldsamheter, som blifvit begång-
na mot abolitionisterna, alldeles icke blifvit vidrörda
på det sätt man skulle väntat, eller er rättvis afsky ut-
tryckt emot de scener af sjeifhämd, som egt rum
vid flere serskildta tillfällen bland folket. . Det fin-
nes icke gerna mer än en förklaringsgrund till den-
na omständiglet; nemligen antingen; att de berättel-
ser som angående dessa uppträden anländt till Euro-
ropa, varit mycket öfverdrifna och bhfvit ansenligt ut-
styrda under vägen till den doktrinära Journal des De-
bats i Paris och den numera Torysinnade Times i Lon-
don, — tvänne blad till hvilkas tendens och plan det
hör, att i så svarta färgor som möjligt afmåla det Nord-
Amerikanska folket, och från hvilkas korrespondenter
man har de flesta af dessa berättelser; — eller också, att
harmen öfver de ingrepp på lagarnas område, som man
hört beskrifvas, måst gifva vika för den större vådan af
och oron för fanatiserade svärmares uppmaningar till
slafvarna att göra uppror, samt att en fullständig kun-
skap om denna del af saken blifvit af de Fransyska
och Engelska bladen undanhållex deras läsare, med
samma Hauswolffska flit och omsorg, hvarmed de kring-
fört skildringarna af en uppretad folkbops excesser.
För att fälla ett opartiskt: omdöme i dennå sak, måste
man sätta sig i Amerikanernes egen belägenhet, mer
än vi kunna göra på denna sidan af oceanen, och va-
ra i stånd att rätt uppskatta faran af ett allmänt krig
på lif och död, emellan hvita och svarta, hvilket ofel-
bart skuile uppstå, om de sednare nu på en gång bör-
jade att med våld utkräfva sina, onekligen natur-
liga och menskliga rättigheter. Utan tvifvel skulle
äfven här i Europa, den som beträddes, att uppmana
tjenstefolk och underhafvande till olydnad emot sina
husbönder och förmän, blifva ett mål, icke blott för
lagens näpst, utan äfven för en allmän harm, hvars
följder voro svåra att beräkna; och likväl, hvad betyd-
de hår sådana upprorskrifter, med hänseende tull äf-
ventyret för samhället, emot den förfärliga brand, som
slafvarnas fanatiserande emot de hvite i Amerika skulle
antända?
Att derföre orsaken till det sätt, hvarpå Presidenten
yttrat sig öfver denna angelägenhet, måste ligga i ett
sakförhållande, som ofullständigt kommit till vår kun-
skap, blir ännu mera sannolikt, när man erfar de vac-
-kra och för den Amerikanska nationen högst hedrande
ätgärder bådskapet omförmäler i afseende på Indianer-
nas kolonisation. De Förenta Staternas förhållande till
dessa landets ur-invånare, är afven en ibland de punkter,
för hvilka våra Anti-Amerikaner, föranledda af sitt
blinda hat och fanatism emot de fria institutionerna,
mest klandrat de Förenta Staternas regering och folk.
I hvilken olika dager framstår likväl icke deras för-
hållande, omman jemför det med hvad som egt rum
på andrå ställen? Det ligger ett slags inre nödvändig-
het deri, att de vilda stammarna, i hvilket land som
helst, undanträngas af civilisationen; men huru annor-
lunda har icke härvid de Förenta Staternas Styrelse
handlat, än t. ex. vår egen i frågan om anslående af
jord och fördelar åt nybyggare i Lappmarken. Man
har hört klagas deröfver, att Amerikanerne godtyckligt
föreskrifvit traktater åt Indianerna, hvarigenom desse
nödgats undanflytta och afträda landet; meny ihvar
finnas några spår alls till traktater mellan oss
och Lapparna, eller hvarest åtminstone den er-
sättning de erhållit, för det land som nybyggarne från-
tagit dem. Ganska rörande skildringar af dessa oför-
rätter hafva ett par serskilda gånger varit framställda i
motioner vid våra riksdagar, men utan att de väckt nå-
gon serdeles uppmärksamhet. Lyckligtvis finnas dock
inga fantaster nog blinda för att stämpla detta uppfö-
rande såsom en fläck på he!a vårt samhälle och våra
institutioner, såsom man gjort med de Förenta Staternas
långt mera filantropiska handlingssätt.