att kunna använda Sverges aktiva makt och dess thronföljares talenter. : Till hvilken grad Napoleon var likgiltig? om Sverge och dess. vänskap, i den stund, då den stora Ryska frågan skulle lösas, skall framtiden visa. Vissa anekdoter hafva blifvit omtalta, hvilkas sanning tiden skall yppa, ehvad bemödanden man än må använda för att tysta ned dem. Bland. dessa är, att Napoleon befallde sin minister i Stockholm att lägga Europeiska kartan för Konung Carl XII och fråga, hvar han ville hafva Sverges grånsor åt östra sidan. Konungen, som man vet, lade sig föga i politiken; men ett svar meddelades ändock , med en lång framställning af de förluster, som Sverige redan haft för försvarandet af sina östra provinser, och det opolitiska i att vilja åt det. hället utvidga sina besittningar. Deremot ramkastades lätt förstådda vinkar, i afseende på Norrige och de närmaste Danska öarna. Detta kunde dock icke vara allvarsamt menadt, då man kände, att Napoleon hade aktniog och vänskap för sin trogne bundsförvandt Konuvgen af Danmark, oca att han icke brukade på deras bekostnad, som till honom stodo i det förhållandet, hjelpa sig fram med expedienter för ögonblickliga behof. Hela det utarbetade svaret syntes således blott hafva varit en förevändning. — Denna anekdot, likasom flera andia af samma halt, skall pröfvas af historien, som icke låter leda sig af vänskap eller fiendskap, eller köpa sig med guld och löften. I allmänhet hr historien i denna epok begynt fyrta sig närmare inpå händelserna, än hvad fordom var fallet; men just 1812 års politiske manövrer göra deruti ett undantag. Vi veta om dem ännu endast strödda och, snart sagdt, förvirrade facta. Det enda, man med visshet känner, är, att Kejsar Alexander i sitt betryck satte i verket likt och olikt och slösade omkring sig allt, äfven de mest orimliga löften, som han hvarken kunde eller ämnade hålla. Detta är ett af de många bevisen, att Sverige ingalunda var i det läge, att England (som man envisas att framhålla i första rummet) kunde kommendera det till hvad som helst. Om så var, hvarföre skedde då icke detta? hvarföre visade sig den ryska regeringen så ängsligt angelägen? — Vi hafva sagt, och vi upprepa: förr än man besvarar denna fråga, tro vi icke ett ord af alla Ståtskorrespondenters ordsvängningar. : Att genomgå dessa alla och anmärka hvarje orättvis insinuation,: hvarje gement sidohugg, kan icke vara vår afsigt. Säledes lemna vi å sido det dåliga skämtet om Sveriges erbjudna bemedling; den alldeles otroliga och obestyrkta avekdoten om Napoleons yttrande: que peuvent contre moi les elemens? o. d. Vi gå mnu till en annan lita vigtig eller kanske vigtigare fråga, som Statskorrespondenten uppkastar, nemligen i hvad förhållande Sverige kommit att stå till Napoleon, i fall vi förenat oss med honom och han segrat; hvad frihet och sjelfständighet vår Konung fått åtnjuta; om han ej kommit att stå på första sidan i Franska hofkalendern , likasom en af Napoleons bröder m. m. Dessa frågor leda åter till en undersökning om naturen af det öfvervälde vi undandrogo oss, och det, som nu hotar Europa, eller af en tillfallig despots välde hos ett civiliseradt folk, och en ännu icke genom civilisationen fästad hords owvikorliga utvidgningsdrift, hvilket åter igen vill säga siullnaden emellan ett kort öfvergående anomalt välde och en af naturdrift freamvältrande folkvandring. Vi skola i en påföljande artikel företaga en undersökning härom och om de farors beskeffenhet, af hvilka Europa hotas från östern. Innan vi sluta denna artikel, vilja vi imellertid anföra en af Statskorrespondenten framkastad vink om huru vår tryckfrihet skulle hafva trifvits under Napoleon. Tro verkligen, så heter det, våra frimodiga publicister (frimodiga måtte de vara, som våga sparka det döda lejonet!), att Napoleon, som redan i början af sin styrelse (1803) förklarade England krig, emedan dess konung ej kunde förbjuda yttranden i tidningarna emot Franska republikens Consur? (var detta verkliga krigsorsaken?), och som i Bayern lät fussillera Bokhandlaren Palm, blott för det han sålt en misshaglig brochyt ) — tro våra publicister verkhgen, att denpe Napoleon skulle, utan att låta Sverige känna hela tyngden af sin vrede, tillåtit, att örver hans Styrelsesystem i exa Svensk tidmmg yttrats bundradedelen af hvad som för närvarande esomoftast säges om t. ex. Rysslands och andra makters politik? — Om naturen och varaktigheten af Napoleons öfvervälde hafva vi nämnt ett ord och tänka yuerligare utveckla åmnet; för . närvarande vilja vi blott fråga, om diplomatiska fjättrar på yttrandefriheten äro angenämare, då ERE MA Mrs ) Spanska heålfön och Siciken, de enda länder, hvilkas hamnar då voro öppna för England, kunna icke As AFA LR TR I RR PR RR KRK 2