kan verkligen vara intressant att se efter, huru det
förhåller sig, och om, då allt blifvit framletadt på ena
sidan, man icke likväl glömt ett och annat på den an-
dra.
Innan vi ingå i sjelfva tv:stefrågorna, anse vi oss
böra kasta en blick på det vanliga Upsaliensiska öfver-
modiga sättet att behandla alla, som hafva den olyckan
att tänka olika med dem. Sjelfra inledningen är gan-
ska anmärkningsvärd i detta hiäuseende och såsom mått-
stock på beska ffenheten af de artiklar, dem Statstid-
ningen finner värdiga att aftrycka.
Efter Riksdagens slut, heter det, och då styrelse-
åtgärderna för dagen icke lemna anledning till något,
med liklighet af framgång, grundadt klander (med lik-
hghet af framgång grundadt, hvad vill det säga?),
hafva vissa tidningsredaktioner funnit sig nödsakade att
ga några tiugu år tillbaka, för att söka ett föremål för
tadel i Regeringens politik år 1812. Vi få i förbi-
gående anmärka, att den tidningsredaktion, som först
öppnade denna strid, var Litteraturföreningens och der-
inom, i fall icke sulla tecken bedraga, just samme för-
fattare, som nu äfven rört på sig, åtminstone en af des-
sa hans själsfränder, om hvilka en infallsmakare sade,
att de icke behöfva frukta att blifva nedblåsta, emedan
de oförtöfvadt blifva uppblista igen.
Det kan, så fortgår det, vara lätt forklarligt af
besagde redaktioners dåvarande ungdom, att de ega en
mindre: klar föreställning af hvad man då for tiden
verkligen tänkte i Sverige och Europa; ty af journal-
artiklar läres sådant, efteråt, ganska ofullständigt; men
mindre välbetänkt är det deremot (emot hvad?) af dem
att för sina politiska förelasningar välja ett fält, der
man (de?) sjelf ej är synnerligen hemmastadd. Att
orda om de liberala redaktionernas ungdom har nu
blifvit så på modet, att det efterapas af författare , som
nyss kommit ur barnkammaren, eller på sin höjd från
gymnasium, att de gerna kunnat få sin undervisning i
abe af personer, som deltaga i redaktionen af liberala
blad. Vi hafva icke frågat efter dopattest för någon
af de redaktioner, som hittills behandlat nu förevaran-
de tvisteämne; men vi kunna försäkra, att den, som
skrifver detta, redan år 1812 var mogande man och
ganska väl minnes, hvad man då tänkte i Sverige, och
ingalunda behöft lära det af journalartiklar Han har
funnit denna källa for kunskaper vara lika otillräcklig,
som de akademiska disputationerna, och alltid betrak-
tat dem blott såsom en sorts dissertatiorer; men de för
dem erforderliga kunskaper böra sökas annorstädes. Det
hörer till våra uppblåste historikers föraktliga manövrer
att utbasuna alla liberala såsom endast bevandrade i tid-
ningar och ingenting annat. Denna smädelse har emellertid
så länge stått - på prelektionskatalogen, att de flesta
ämnesvänner, som Alma Mater utsändt, efterpladdra
det, likasom sagan om ungdom m. m. Nationen
tror väl ingenting deraf; men det kan ändock vara
bra att hafva någonling att trösta sig med inbördes.
Vi bedja låsaren om förlåtelse, för det vi så länge
uppehållit oss med en lumpen inledning; men vi anse
tjenlgt att då och aå uppfrska minnet af o-
perationssä tet i Upsala, samt visa, huru beskaffade de
polemiska artiklar skola vara, som anses värdiga att in-
flyta i Statstidningen, detta repertorium för opartisk-
het, för lugna beriktiganden, for sak och icke per-
son etc. Hvarföre den underdåniga bitterheten gifvit
sig så mycken luft i denna fråga, är svårt att inse;
deuv första artikeln från den liberala pressen, eler den
i Götheborgs Handels och Sjöfartstiduing mot G..r
första uppsats införda, var affattad i en mästan
vördnadsftull ton mot den uppblåste mannen, hvaråt vi
måste le, emedan vi väl visste, att han är af dem,
som icke tämjas med artighet.
Då vi ändtligen komma till ämnet, kunna wi till en
början icke underlåta att fullkomligt gilla korresponden-
tens tanka, att tiden ej ännu är kommen, då alla
dr ifjädr ar ti de etta machiveri kunna eller böra
läggas i dagen. Men han kommer utan tvifvel,
denna dag. Då skall verlden få se, hvem som hade
rätt. De fina beräkningarna, som nu skola höra till
det fördolda, komma då att framträda till doms inför
en oväld, hvarafden närvarande tiden ännu ej ar mäktig.
Dessa ord handla naturligtvis om den Castlereaghska
politik i allmänhet, som då förvillade hela Europa,
höga och låga. Hans dom fällde England; och han
verkställde sjelf domen i föortviflan. Hvad Europa vann
genom de oerhörda ansträngningarna af Britanniens sö-
ner, genom offrandet af deras blod och pengar, det be-
gynna de sjelfva, likasom Europa, mnu att inse. Det
är numera oss här i norden ensame förbehållet, att
fortfarande upprepa den gamla sagan om kontinental-
systemet och wo detta hafva tvungit England till
hvad det gjorde. Man begynner annorstädes erinra sig,
TS re NE a EV a Jå hanunlada da 19.00