ansett en mened i slik fråga icke allenast icke brottslig, utan äfven loflig. Hofrätten, som i serskilta mål af dylik beskaffenhet trodde sig böra ändra de af Hr Bergencreutz meddelte utslag, kunde likväl icke ställa denne domare under tilltal för hvad man: här. kallade afvikelse från lagens bokstaf, emedan man, ehuru tyst, erkände det: ädla motivet, likasom att god domare är bättre än lag. De vådor, hvilka uppkomma genom en ovarsamt ädömd värjemåls-ed, ehuru djupt ingripande, komma likväl alltid att stå efter följderna och åafventyren af falskt vittnesbörd i allmänhet, såsom af ett mera afgorande inflytande på andra medborgares lif, ära och timliga vältärd. Huru många offer hafva icke fallit för detta af lagstiftaren. förutsedda brott! Huru har icke mången som gått att vittna, förglömmande vigten af den ed han aflagt, uppoffrat sitt framtida själslugn för förmäns gunst, af fruktan för deras ovilja, af pligtskyldighet mot deras anspråk, eller för andra enskildta fördelar ? — Serdeles hafva sådana förhållanden visat sig, och fortfara att ej sällan misstänkas i tullbeslagsmål, likasom under en förfluten tid, då bränvinstillverkningen var regal, .en dylik ireligiositet, i frågor om åtalade förbrytelser, ej sällan förekom. — Skulle man väl behöfva, att med starka färgor här uppdraga hela den fasaväckande taflan af det tillstånd, der ! medborgares trygghet till lif, ära, och gods skulle förblifva i beroende at falska vittnesmål — i dag gifna, i morgon förnyade, sedan efter första steget hjertat blifvit förhärdadt och ingenting mer var att förlora. Och huru skall nationalandan eller kärleken ull fäderneslanget blifva då? Nej — för tänkaren ligger ett sådant olycksalgt samhällstillstånd öppet. — Må dessa reflexioner i någon mån verka, hvad med dem afses, nmemligen en djup forskning och varsamhet hos domare, så väl i fråga om värjemåls-ed, som vitnes-ed, i sednare fallet, oberäknadt i lagen påbjuden varning till vittnet, äfven påkallande en allvarlig kontroll på berättarens någon gång stridiga utsago, och en ingripande blick på möjligheten af dessa berättelsers mer eller mindre trovärdigbet, medelst jemförelse af tid, händelser och serskilta belizenheter; och måtte, då vittnens utsagor skola lemna stöd för domslutet, domare med hänsigt till det föregående, allvarligt pröfva deras halt! måtte vittnen djupt eftersinna den afgrund som hotar dem, i samband med det förstörda själslugn, hvilket i sjelfva förbrytelsens stund inträffar — och måtte sist, förmän och enskilte alldrig förglömma det mångdubbla straff de inför den Evige hafva att vänta, då de genom hot eller öfvertalande, af hvilka låga motiver som hälst, begagna deras inflytande för att kallt uppoffra sinneslugn och samvetsfrid hos dem, af hvilkas falska utsagor någon sådan kan vilja draga fördel!