räntevinsten. Spekulationen mellankommer såsom en regulator af framtida förhållanden; och samtiden vinner derpå. För det allmänna, är sådant alldeles icke likgiltigt. Om t. ex. Götha Kanalbolags aktie-kapital, nu värderadt efter en vsäker utdelning af 1 proc., anses icke värdt mer än 3:del af sitt nommella värde, eller 600,000 Rdr, så skulle genom en kontant köpeskilling för verkstaden, utöfver dess skulder, af 60,000 Rdr på 2 år, och en deraf, tillsammans med den vanliga kanalinkomsten, erhållen ränteutdelring på aktierna af 2 proc. årligen under denna tid, kapitalet höjas i värde. Då står möjligheten äfven öppen, att under samma lid förmoda en ökad kanalinkomst, en minskad aflöningskostnad, en större inkomst af kanalområdet och kanalvattnets användande för vattenverk och odlingar, m. m. En sådan opinion kunde möjligen gifva ett större resultat, än mången förmodar; och om den blott verkar tron på 12 proc:s utdelning i framtiden, blir kapitalets värde okadt till nära en million — nya krafter blifva då skapade , som årligen gifva räntan för de 3 till 400.000 R:dr, hvilka för en enda gång derför användes, och hvilka dessutom , om de för framtiden klokt administreras, gifva måhända en vida högre årsinkomst af sjelfva verkstadsförlaget. Det synes mig således, som planen numer helt och hållet borde hvälfva sig omkring den frågan : kan ett nytt serskildt bolag i vårt land organisera sig, för att öfvertaga Motala verkstad med hopp om framgång , och kan det betala Göta kanal-bolag, t. ex. 60,000 R: drB:ko utöfver de 156,000 verkstaden är skyldig? Detta kan, säger man, icke på förhand bevisas. Hvarföre må hkväl icke försöket dertill lika väl få göras, som att lemna en så dyrbar anlägg sning, så att säga, handlöst, till en enskild? Är det ej troligt, att denne förr faller; under tyngden af de svårigheter, som från vissa håll, i alla andra fall omtalas såsom förenade med Motala företaget? Och finnes det måhända, redan en plan, att då — så mycket lättare — fri från offentliga öfverläggningars obehagl ghet — kunna underhandla med den stackars karlen, den skicklige, förtjente mannen , han, som gjort så mycken nytta, som staten bör upprätthålla , ja. belona ; och hvårs egendom, hvars varulager , hvars konstfärdighet, man då bör — hvem vet — betala med en bagatell af så och så många tiotusental i afträde på köpet, c. ? Jag blott frågar.— Men innan svaret torde mig lemnas , hinner man kanske, att — om Redaktionen tillåter det — bevisa, att ett sådant bolag både kan väntas och lyckas i sitt företag; hvarvid likväl ej bör å någondera sidan förgätas, att: L homme propose Et Dieu dispose. Gengångare.