fordras Att anskaffa dessa, att afhjelpa förlagsbehofven; att administrera arbetet, allt ifrån omsorger att anskaffa det, till omsorgen att få det väl och riktigt betaldt, är redan en verksamhet, som ej af den oftast efter kotteri-konsiderationen delegerade styrelsen af verkstaden, och ännu mindre af en i Stockholm boende med tusen andra jern i elden sysselsatt ordförande, kan väntas. Kraften att i financielt afseende drifva verkstaden är dessutom så ringa, då den hufvudsakligen skall sökas i garantien af ett aktiebolag, som redan lidit så mycket och ännu ser sig blottställdt för uppoffringar i och för sjelfva kanalen, att hvarje tillfällig motgång, hvarje tillfällig förlägenhet nästan ohjelpligt återverkar på arbetets framtida gång och progressivt ökar verkstadens förluster. Allt detta, och åtskilligt annat, af ringare vigt eller mindre direkt inverkan, gör det till en axiomatisk visshet, att — Kanalbolaget borde från sig afskilja verkstaden — under det, att likväl ingen aktie-egare med verklig kännedom om denna inrättning och om närvarande Värdet af dylika i vårt land — heldst om våra financiellaoch industri-företag skulle utveckla sig till något. bättre, än hvad de nu en lång tid varit, — lärer tveka att förkasta den i-dylika affärer, som jag vågar tro, nog radikala satsen: att bolaget gerna kunde bortskänka verkstaden. Jag vill, visserligen icke fordra, att allmänheten skall förlita sig till mitt påstående, att Motala verkstad, med Hårstorps och Dufvedahls hemman, som borde dermed förenas, och med de säkerheter om hamn-lastage och dock-lokaler jag omtalat, inköpt for 200,000 och ända till 250,000 R:dr Bko, fullkommad i vissa afseenden med cirka 530,000, och förlagd med 100,000 R:dr, eller tillsammans stående egaren med förlag, vill 400,000 R:dr, borde kunna, redan inom ett par år, minst gifva 12 proc. af kapitalet, hvartill likväl, märk väl, endast fordrades 20 procents behållning å en årstillverkring af 230,000 R:dr; och hvilket tillverkningsbelopp innan kort borde unna uppnås. Men hvad hvar och en kan fatta, det är: att en sådan anläggning aldrig här t landet kan utföras och förses med hvad denna redan eger, för mindre än 300,000 R:dr; och således, att: a) då vattenverk kostar mindre, än ångdrift; 5) då den Svenska arbetaren kostar mindre, ? än den utländske; c) då rudimaterierna för alla trädkopparoch malm-arbeten kosta mindre än uflänningens; d) då äfven jernet botde kunna lemnas till lika pris med det Engelska; e) då kostnaderna för transporter, böra kunna här blifva ringare än annorstädes, der vattenvägarne kunna användas, emedan fartygs byggande, utredning, och bemanning kosta mindre än de andra manufakturerande nationers; f) då sluthgen sjelfva den betydliga utvidgning af folkmängd, industri och inre handel, som vårt eget land erbjuder, gifva så mycken anledning, att ännu länge se dylika anläggningar fullt sysselsatte för vår egen räkning; — så skulle jag tro, att försöket att få Motala så pass betaldt, att, utöfver skulden, någon fördel kunde tillfalla bolaget, hvarken är förmätet eller obilligt. Medgifves detta, så blir frågan, antingen man med mera säkerhet kan öfverlåta verkstaden till enskildt person, eller bilda ett nytt till sin natur mer enskildt, till sin administration mer sjelfständigt, till sina resursser mera oberoende bolag, än det gamla Götha kanalbolaget: änau qvarstående, med en stor del af institutionerna från tiden af en diktatorisk verksamhet, en temligt liknande mikrokosm af det gamla Sverige, med sina minnen och sina pensionärer, sina förhoppningar och sina dignitärer. Men hvar söka en enskild, som jag vågade råda -bolaget att antaga såsom god, äfven med två Svenska richarers proprie borgen; (ty de åtagne kontrakternas fullgörande och den öfvertagna skuldens afbördande, måste ju i kautionen intagas, om bolaget skall vara säkert?). Att ej ordförande och direktion och kommitterade kunnat svara härpå, bevisas deraf, att de icke i denna stund kunna ens garantera att Hr Fraser, (eller före honom Hr Holmgren, ) eller någon annan — definitivt qvarstår vid sina med många men och som och oz förenade, och likväl ytterst låga anbud. Mig synes således Kommerse-Rådet Santessons förslag, att uppmana till stiftning af ett serskildt bolag för öfvertagandet af Motala verkstad, under närvarande omständigheter vara icke endast klokt, utan äfven det lättast och säkrast utförbara. Det förenar möjligheten, att uppfriska det gamla bolagets associationskrafter med nya, för vett inskränktare, men mera drift och större administrationsskicklighet fordrande företag. Det öppnar åt en stor del aktieegare inom det bolag, som nu eger verkstaden, och som således har full rätt att derom besluta, en utväg, att genom egna ansträngningar vidmakthålla eller något öka värdet af det vamla aktie