årens Riksdags Konstitutions-Utskott kunnat och bordt
sammanbinda frågan om förändring af 63 RB. F.
om kreditivernas anvisande på Riksgäldskontoret, i
stället för Banken, med den om förändring af 72 G.,
då den sednare sannolikt blifvit lättare att genom-
drifva, emedan alla insågo och erkände vigten der-
af, att kreditiverna ej vidare skulle gravera Ban-
ken eller föranleda dess inblandning med statens
penningeangelägenheter. — För den händelse någon af
våra läsare skulle falla på den tanka, att regeringen
ännu ägt tillfälle att genom vägradt samtycke till förän-
dring af 63 . sätta standerna i nödvändighet att anta-
ga förändringen af 72 ., böra vi upplysa, att ödet ville,
det vid 1823 års Biksdag Ständerna sjelfva började för-
slaget till ny redaktion af 63 f.. men att Reg. ej ville,
i anseende till någon liten brist deruti, vid 1828 — 1830
årens riksdag antaga samma redaktion, utan föreslog en
annan, eller den nu af ständerna godkände, hvarigenom
enligt 81 och 82 Sf. RB. F., den genast blef
gällande grundlag, så att i. den vägen nu ej var att
tillgöra. — Emellertid är det ett oomkullstöteligt faktum,
att 72 f:s nya redaktion föll, mera i följd af kall öfver-
läggning, än genom någon Sfverrumpling; men att för-
söket att derefter genom ett banklagförslag komma
till samma mål, som så nyligen gått förloradt, 1 hög
grad upphettade sinnena och beredde en afvoghet, som
var svårare att öfvervinna och ett misstroende, som se-
dermera så ofta återkom med sina fruktansvärda verk-
ningar. Det fick en ny näring mot slutet afriksdagen,
då fråga väcktes om sättet, att till regeringen öfverlem-
na banko-reglementet — Det är bekant, af hvem denna
fråga först väcktes. Något olyckligare val af motionär
härom kunde knappt tänkas, om man besinnar huru
denne inom Banko-utskottet betedde sig uti andra frå-
gor, serdeles 1 den om lag för privat-banker. Den ti-
den utgjorde också, på sätt, Minerva antydt, ämnet ef-
ter utseendet blott en ambitions-fråga. - De med-
delanden ständerna tid efter annan i denna
fråga erhöllo, förvandlade snart saken till en
sådan af mera alfvarsam beskaffenhet, och till-
dragelserna inom Bonde-ståndet, då saken der fö-
rekom den 25 Maj, bestämde utgången och riksdagens
slut. Till och med konstitutions-Utskottet, annars så
användbart, kunde ju denna gången ej begagnas
med någon fördel. Man kan också med fulla skål säga,
att samma fråga som började, också slutade Riksdagen;
ty medgifvas måste, att Banko reglementets öfverlämnan-
de till Regeringens pröfning var ju i sjelfva verket, att
sätta Regeringen i tillfälle att antaga eller förkasta det-
samma, och således utöfva en rättighet som 72 S R.F.
förklarar vara Ständernas ensak. Den som nu mera
skulle vilja fortfarande yrka, att det ifrågasatta öfverlem-
nandet af Bankoreglementet blott var en formalitet
utan allt väsentligt inflytande, hänvisa vi till Regeringens
skrifvelse den 23 Maj, deruti det med tydliga ord
står att läsa, att Regeringen ansåg sig berättigad, ati på
grund af 7 Bank Lagen och 16 RB. F. till gransk-
ning företaga Bankoreglementet, och huruvida saken
endast omfattade en ambitionsfråga bör derefter ej va-
ra tvetydigt. Det blir dock alltid en märkvärdig bete-
else, att Konstitutions Utskottet, så illa af Ständerna
och allmänheten bedömdt under hela riksdagen, ändock
till slut skulle blifva det Utskott, som utofvade den
största sjelfständigheten.
I fråga om Riksdagens afblåsning, som häraf syn-
tes vara en ovillkorlig följd, är ock att märka, huru-
som äfven denna formalitet syntes förvandlad till en am-
bitionsfråga. Sedan nemligen Borgare-Ståndet Söndags-
aftonen d. 24 Maj för sin del förklarat Riksdagen
fullbordad och uppmanat redstånderna, att göra det-
samma, , och hvilket i de 2:ne öfriga ofrälsestånden
troligen med acklamation gått igenom, så att om Rid-
darhuset yttrat något annat, det ändteligen blifvit klart,
att fröet till Riksdagens långvarighet låg der begrafvet,
uppstod en ädel täflan, hvilkendera statsmakten som
skulle upfylla nationens- hopp att få Riksdagen upplöst.
Regeringen verhöll segren, att, itminstone till formen,
gifva signalen till uppbrott. i
(Fortsättning följer.)
a a
NARE STAMESTISK A TVTTTINECE ARNE
—,-
