i (Insändt).
BETRAKTELSER ÖFVER TIDNINGEN SVEN-
SKA MINERYAS BETRAKTELSER VID
RIKSDAGENS SLUT.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Vi hafva redan antydt att Rikets Ständer icke ensamt
böra bära skulden derföre, om icke allt blifvit så afhand-
ladt, som ske kunnat och bordt. Vi återkomma nu
härtill och erinra, att tullbestämmelserne, åtminstone hvad
deras maximum angår, äro enligt 60. f. R. F. Stän-
dernes ensak att reglera. Långt före Riksdagen var
halfofficielt bekaut, att Kongl Maj:t i nåder var betänkt att
nedsätta en Tullkommite, för att förbereda detta granlaga
ämne. Standerna voro, som bekant är, sammankallade
till den 15 Jan. 1S34. Redan då omtalades med full
visshet bildandet af berörde komitt. Att deruti inval-
des flere ledamöter af Riksstånden, var onekeligen gan-
ska väl betänkt, men att organisationen af komiteen
icke mera påskyndades, oaktadt i spetsen derföre stod
en af styrelsens egca ledamöter, än att komittgen ej
började sina arbeten förr än den 8 Mars, fördröjde
Riksdagen i betydlig mån och till den grad, att Bevill-
nings-Utskottet först den 15 Juni erhöll till handlägg-
ning den Kongl. proposition, som åtföljde Tullkomitcens
förslag till ny tulltaxa. — Alltifrån Tullkomittgens första
sammankomst tyckte man sig igenfinna tendensen, att
genom höjda tullafgifier uppstegra statsinkomsterna, för
att sedermera kunra ernå förhöjda statsanslag, utan att
höja allmänna bevillningen, det enda hvarföre represen-
tationen dittills ansetts ömtålig. Såsom ett echo häraf
framstår Grefve H. von Fersens reservation vid Bevill-
nings-Utskottets betänkaude, N:o 5 d. 19 April 1834,
angående grunderna för allmänna bevillningen, eller den-
samma, som så högt rosades uti N:o 125 af tid-
ningen Minerva. Många af dem, hvilka då stodo på
skådeplatsen, torde erinra sig hvad uppmärksamhet re-
servationen ådrog sig, serdeles inom Bonde-Ståndet. Man
fick af deruti bebGnitliga enkla kalkuler lära, huru lätt
det var, att blott genom en tillökning i brännvinsbe-
villningen och förhöjning med en enda skilling af tul-
len å hvarje skålpund tobak och socker som till riket
infördes, skapa en statsinkomst, hvarigenom saluaccisen,
jemte mötespassevolansen och beklädnads afgifterna, kun-
de helt och hållet upphora, kapitationsafgiften eller per-
sonella bevillningen nedsättas med en tredjedel, samt
fastighetsafgiften till hölften, eller in summa 925,2532
Rdr årligen. Det var att anslå verkliga harpotoner för
deras öron, som annars icke hörde annat än oläten, att
Riksdagen ej kunde slutas utan nya skatter. Utan
att frånkänna reservationen sitt värde, så vidt
den rörde formen för statsregleringens uppgörande,
och utan att bestrida fördelarne af en modere-
rad indirect beskattning, det vill säga en sådan på
konsumtionen, som drahbar alla konsumenter, samt så-
ledes håde hehof och öfverflöd, hvilka i sig sjelfva äro
relativa tillstånd och villkor, måste vi till en börjar
upplysa, att sjelfva kalkulen, som reservationen inne-
håller, är aldeles misslyckad och förvillande. Reser-
vanten hade, för att komma till sitt åsyftade resultat,
beräknat årliga statsbehofven till 9,593,514 R:dr 2 sk.
6 rst. eller cirka 100,000 R:dr mindre, än hvartill riks-
staten slutel. uppgick, och dertill ganska systematiskt
räknat äfven 180,000 R:dr såsom årlig . ränta och a-
moftisement å det lån af 3 millioner Kongl. Maj:t i
Nåder äskat til sin disposition, till utomordentliga ut-
gifter för försvars-verket m. m. men deremot aldeles
förbigått och utelemnat Riksgäldskontorets årliga behof,