ligheter, som man om hvarandra täflar att truga på den
nådiga herrn, endast till lösa plagg, som hängas på hvem
som helst blott han har makten! Att vidare låta poe-
terna, hvilka den ansvarsfulla lotten blifvit beskärd, att
utdela edödligheten åt det sköna och ädla på jorden,
i sjeliva verket endast besjunga hermelinskåpan! — —
Sådant är ju en uppenbar satir! Och dyhka satirer
kunde väl tälas på scenen i förra århundradet, under
I
småfurstarnas tid i Tyskland, och Ludvig XV:s och
XVI:s i Frankrike; men nu, då allt blifvit så eldfängt,
då man får lof att qvista af sjelfvå Beaumarchais för de
möjliga tillämpningarna! O tempora!
Och sedan, den ädla baronen af Monte Fiascone,
med sin burleska kostymering, den yfviga fjäderbusken
och den sprättande värjan, sina ståtliga anor ända ned-
ifrån Karl den enfaldige och Ludvig den obarmhertige,
sin ärofulla titel af Otver-hof-buteljör! är det icke illa
betänkt att till allmänhetens förkustelse utställa på skå-
debanan dylika karrikatyrer, helst i en tid, då den
olycksaliga jemnkningsanden går öfver höjderna så
som nu? Finnas då icke ändock många nog, som
gnaga på de stackars pergament-skinnen, och fnyser
icke afunden ändock tillväckligt åt dem, sedan det
blifvit på modet att endast vilja upphöja den personliga
förtjensten ?
En stor skald har förkunnat oss, alt vi icke mera
hafva någonforntid; och om detta är sannti det all-
männa lifvet, hvarföre då icke åtminstone lemna de
amla,; ändock nog bräckliga stamträden i fred på the-
atern? Att medan man i alla de goda tidningarna, må-
hända ändock förgäfves, arbetar på en damm mot de-
mokratiens påträngande hafsflod, (icke demokratien i
ordets vackraste bemärkelse, somt består deri, att fol-
ket ieke bekymrar sig om allmänna angelägenheter),
som hotar stt öfverskölja oss, med flit lemnad en öpp-
ning för ensamma genom Sånggudinnornas tempel, är
något for argt.
Enligt vårt omdöme, är Cendrillon så mycket farli-
gare, som icke blott dess satir är både qvick och träf-
fande, utan den äfven innehåller en hop moraler, just
om den personliga förtjensten, med hvilka man ger
vatten på skrikarenas qvarn. Då dessa omständigheter
måhända äro orsaken, att denna gamla pjes gifver flera
fulla hus än de flesta nyare, tillåta vi oss, att medan
det ännu är tid, fästa vederbörandes uppmärksamhet på
nödvändigheten af dess ustrykande från repertoiren.
BEEPESTREAKTAA TIN LIATO Så TTATS IS LAGET INT LT TRATT ANA SS BIE DRAEAN 20 KT NINI SET BASS SAT UNNA