ligheter, som man om hvarandra täflar att truga på den nådiga herrn, endast till lösa plagg, som hängas på hvem som helst blott han har makten! Att vidare låta poeterna, hvilka den ansvarsfulla lotten blifvit beskärd, att utdela edödligheten åt det sköna och ädla på jorden, i sjeliva verket endast besjunga hermelinskåpan! — — Sådant är ju en uppenbar satir! Och dyhka satirer kunde väl tälas på scenen i förra århundradet, under I småfurstarnas tid i Tyskland, och Ludvig XV:s och XVI:s i Frankrike; men nu, då allt blifvit så eldfängt, då man får lof att qvista af sjelfvå Beaumarchais för de möjliga tillämpningarna! O tempora! Och sedan, den ädla baronen af Monte Fiascone, med sin burleska kostymering, den yfviga fjäderbusken och den sprättande värjan, sina ståtliga anor ända nedifrån Karl den enfaldige och Ludvig den obarmhertige, sin ärofulla titel af Otver-hof-buteljör! är det icke illa betänkt att till allmänhetens förkustelse utställa på skådebanan dylika karrikatyrer, helst i en tid, då den olycksaliga jemnkningsanden går öfver höjderna så som nu? Finnas då icke ändock många nog, som gnaga på de stackars pergament-skinnen, och fnyser icke afunden ändock tillväckligt åt dem, sedan det blifvit på modet att endast vilja upphöja den personliga förtjensten ? En stor skald har förkunnat oss, alt vi icke mera hafva någonforntid; och om detta är sannti det allmänna lifvet, hvarföre då icke åtminstone lemna de amla,; ändock nog bräckliga stamträden i fred på theatern? Att medan man i alla de goda tidningarna, måhända ändock förgäfves, arbetar på en damm mot demokratiens påträngande hafsflod, (icke demokratien i ordets vackraste bemärkelse, somt består deri, att folket ieke bekymrar sig om allmänna angelägenheter), som hotar stt öfverskölja oss, med flit lemnad en öppning för ensamma genom Sånggudinnornas tempel, är något for argt. Enligt vårt omdöme, är Cendrillon så mycket farligare, som icke blott dess satir är både qvick och träffande, utan den äfven innehåller en hop moraler, just om den personliga förtjensten, med hvilka man ger vatten på skrikarenas qvarn. Då dessa omständigheter måhända äro orsaken, att denna gamla pjes gifver flera fulla hus än de flesta nyare, tillåta vi oss, att medan det ännu är tid, fästa vederbörandes uppmärksamhet på nödvändigheten af dess ustrykande från repertoiren. BEEPESTREAKTAA TIN LIATO Så TTATS IS LAGET INT LT TRATT ANA SS BIE DRAEAN 20 KT NINI SET BASS SAT UNNA