ee MJEEWV X VVVNYN wWw)Ooy:nrnc-.c.nyYX-hh owWamcvc OO hj moxo mwkwbk mn mp m mmwn fm hn nt tj pv OO mmmmAm M—J——HZHJH !rvqj wuz-nnnnnniaooe-sorvnnunmmmm mw m tt — — — — — i i m ijnnrinnnrpnmnnownmowo nmmwmool mi Blalllll nm mm— M— nn nn mmn— i ———— .X -—-—-———-? -- — -— —— ——.— — ! gem bränmärka några landtprestars i Skåne sammankom st i det liberala Lund? Inser icke Red. att den ins. art. i Skånska posten, om än ej härfluten af personlig förföljelselusta, är lika litet märkvärdig, som hvarje annat ögonblickligt utbrott af den allmänna oron i tiden, som ej är medvetande af hvad den vill, men omfattar de minsta anledningen att yttra sin missbelåtenhet, då ämnet ej öfverstiger de möjligtvis rätt svaga krafterna — hvarföre också prestsallskapsidden satt flera ovana pennor bland oss i rörelse än alla mensklighetens vigtigaste åligganden, som kunnat behöfva diskussion, sedan bruket blef att diskutera tidningarne? Eller är det verkligen nu mera de liberalas tro, att allt bör arbeta som individ, att iddgen, sällskap strider mot tidsandan? — Hvarföre lyfter man då ej upp Lojolas benrangel för att afskrämma Hypotheksföreningar, Studentföreningar, Tidmimngssällskaper, Lärda Sällskaper, Skollärarsammankomster — med ett ord, allt, som utmärker tidsandan? Vet ej en hvar, att Tidsandan erkänner; ett individuell ansträngning är nog för tider af individuell kraft allena; men att den fordrar förenad styrka för tider af allmännare spridd bildning; vet man ej numera, att Tidsandan funnit, det hvarje kraft i förening med andra krafter af samma anda, varder så mycket starkare än sig sjelf, som Archimedis snäcka var starkare än Archimedis arm, Denna insigt må ha födt Jesuiterorden, men den har ock födt Engelsk mekanik i stället för Normandisk armstyrka, Napoleons krigskonst i stället för Tliadens tvekamp, den allmänna bildningen i stället för den enskilda ärdomen. Denna odfvertygelse framgår ju i vår tid och rör allt med sin trollstaf, och allt verkar som sällskap, ifrån planen att sammanbinda hafven vid Panama och Suez till planen att — bilda skytten i Christianstad. Dock — detta erkänner allt visserligen Red. vara sin ofvertygelse. Men just derföre böra, alla andra än prester få begagna denna inre beröringens elektriska kraft, emedan . prestvännerna vilja anfalla, utan att besväras af någons sjelfförsvar. Ar det ej så? Ehuru alla andra samhällsklasser ha sina möten, böra således ej presterna också drista sammankomma, äfven om de lägga under allmänhetens ögon hvarje ord de tala, hvarje tanke de hysa? En prest, som således ej för thronens och samhällens bestånd får tala vid en annan prest, får väl ej heller skrifva det en annan prest möjligen kan läsa? Det är väl till denna verksamhet inom familj och socken råna Ins. i Skånska Posten och i sammanhang dermed Red. af Aftonbladet manar den ende, som utgifvit något 1 Prestsällskapets namn? Det är ytterst liberalt och tolerant. Eller var ej Red. djupsinnigare än prestsällskapets motörer voro, vid sin sällskapsstif:else, då dem intog artikeln om Jesuiter ordens verddsskakande herravälde? Tankte den ej så här: Inom presteståndet äro 2:ne heterogena Pelementer af ett yttre statsband förenade. Der äro heliga prester, som tidsandan hatar, och oheliga prester, som tidsandan föraktar. De förre arbeta visst för ett godt ändamål, folkens moraliska forbättring, men med medel, som tidsanden ej Bbegriper, dogmer och mysterier. De sednare arbeta just ej synnerligt, de lefva helst i maklighet och vällefnad, vilja stå sig väl hos tidsandau, sökande efter ära och jordisk makt, utan vidare besvär; de ha samma ytliga religiositet, som mängden, utan inverkningsförmåga på tidens sedeförderf. Begge dessa kyrkans tjenareklasser voro bäst vara af med, ty då vore kyrkan ock förbi. De förre, som kunde bilda oss beskedligare tjenstbjon Poch således kunde vara under allt förakt bra nog, underhöll nog folket sjelft och deras nit gjorde säkerligen, att dearbetade för intet, om det gällde. De sednare, som äro hka litet andliga, som den hop de för dryg betalning skola göra, andliga, fingo slå sig på andra verldsliga förrättningar och nöjen. Vi vilja derföre göra allt, som kommer dessa oförenliga elementer i inbördes uppror. Om ej:en Mirabeau utslöts af sitt stånd, hade Adeln i Frankrike? ej fallit — åtminstone ej för guilottin ock landsflykt. Skal prestståndet störtas, — så divide impera. När de då börja strida om åsnans skugga — sina dogmer och mysterier — så tager allmänheten, som domer begge parterna brottsliga åsnan sjelf, tioaden, och med dessa tillgångar kan en ny Gustaf Vasa bygga ett än bättre reformeradt samhälle. Denna artikel kan till en början sätta en af hvardera prestklassen i harnesk mot hvarandra Den bör således aftryckas. Detta är blott en ödmjuk förmodan för att ej behöfva antaga att Red. tänkte ingenting djupsinnigt. ——O (Forts. från gårdagsbladet af RyttmäokHromn dt hornotprno ITE be cl eifaolsa NV