ag har aran rakna CHSRINA Vanner, VElal gt RBU NTULUgEe:
ät en i en provinstidning framsmygd, af enskildt ovän-
skap, under sken af en wisserligen löjlig omsorg för
samhällens och thröoners? bestånd, dikterad infami,
så anser jag mig böra, af aktning både för mig sjelf
ock de embetsbröder, som ingått i Skånska Prestsäll-
. skapet, yttra några ord inför en vördad allmänhet.
Först får jag försäkra, att idden om ett prestsäll-
skap i Skånes eklesiastiska och titerära hufvudstad
Lund, i tikhet med prestsä lskapet i rikets hufvud-
stad, Stockholm, ej utgått från mig, och att, då den
nämndes för mig af en för närvarande i en ganska
verldslig professur vikarierande akademisk lärare: som
torde vara känd för alla andra goda egenskaper, snarare
än den af djup beräkning och politisk orms!ughet: sva-
rade Jag, alt om ett Skånskt Prestsällskap verkligen stif-
tas, jag må antecknas som medlem; och jag kan fullt
försäkra, att jag hvarken då eller sedermera tänkte nå-
got djupsinnigare derum, än att det kunde vara ett sätt
för en landtprest att någongång med mera intresse in-
träda i Lund, då vänner från landet vid sam-
ma tillfälle kunde råkas — i fall jag verkligen
någon gång tänkte derpå, förrän jag såg första sam-
mankomsten annonseras och strax derpå, sedan jag 2
gånger afsagt mig att dervid predika, fick läsa annons
i tidningar om dag och ställe der jag skulle predika,
jemte bref från mina vänner att ej compromettera den,
soma insatt denna annons, för att med vänskapens makt
tvinga mig. 3 dagar återstodo då för mig till bere-
delse.
Vid ankomsten till Lund fann jag, att alla som nit-
älskade för sällskapet tagit denna sak lika legert, som
jag, och ibland dessa nitälskare fann jag platt ingen kon-
sistorial eller någon, som rimligen kan ha spekulation
att bh — lyftad.? Inga förberedelser, ingen plan.
Man antog de af Biskopen Doktor Hedren från Stock-
holm, under alla tidningars ögon, uppsatta prestsällskaps
stadgar — emedan man i vår tid blifvit så vand vid
stadgar för allting. Jag kände mig, synnerligen , då jag
såg, att en så simpel sak kunvat bli föremål för tid-
ningskäbbel, så litet bugad för kela anstalten, att jag,
då man invalde mig bland dem; som skulle uppgöra
stadgar, afstyrkt detta val, emedan jag var sinnad att
som första stadgandet föreslå, att intet prestsällskap skul-
le stiftas.
Emellertid beslöts egentligen — det för hela mensk-
ligheten förskräckliga, att någre Skånske landtprester
2:ne gånger om året kunde, om de ville, begifva sig
till Lund, i hopp att råka andra än inom staden bo-
ende embetsbröder. Hvilken anade väl då, att en Ae-
Zig allians slöts, för hvilken thronens ogh liberalismens
försvarare skulle så bäfva, att de ur kyrkohistorien må-
ste uppleta de värsta skällsord, för att besvärja denna
makt till stillhet.
Och Redaktionen torde upplysa mig, hvad samhälls-
förderfligt som kan ligga deri:
Att vi laudtprester, sedan nu prestmöten som bekant
är, sällan eller aldrig hållas, någon gång få råkas, utom
vid marknader och auktioner?
Att vi kunna få talas vid i vår låkarevettenskap, der
så mycket beror på praktik, så litet på theori; vi som
sko!a ej blott söka bota dessa själens krämpor, som un-
der namn af brott så mycket bekymra domstolar och
fingstyrelser, utan helst genom en förståndig, af egen
och andras erfarenhet häst inhemtad behandling, söka
förekomma dem?
Att vi, KoloniseraGe egentligen -bland allmoge, någon
g få råka våra gamle lärare, våra vid universitetet
verkande wungdomskamrater, med hvilka vi kunna få
jals några ord om annat än slagsmål och tjufnad och
run, på hvilka saker vi hemma hört oss mätta.
Aut vi .med ringa tillgångar att följa med den
litterära tiden, ätven om vi få låna Aftonbla-
det från en sockenherre, kunna få ökad anledning att slå oss
ne några dagar i universitets. staden, der vi kunna be-
skäda Bibliothekets förråder, Atiheneri tidskrifter, syn-
; de kyrkliga, stadens boklådor m. m. deraf
kauske bevekas att KÖPA, låna eller associera oss härads-
vis, för att kunna hilia oss uppe i litterärt hänseende.
Kan verkligen Red. af en så bemärkt tidning, som
Aftoubladet se häri så stora ting, som Ins. i Skånska
posten? äro Herrarne, som af nit för religionen hvil-
ken fordrar tanke och känsla, jemt undergräfva hyr-
kanns grundvalar, der man vill tillse, huru vida hand-
lingen stämmer öfverens i rätthet med det sanna i tan-,
ken och det stöna 1 känslan, så litet säkra På segren
af sn goda sak, alt de för thronens skull, måste
med det värsta kättarnemnet i protestantiska församlin-
nigra vådor och faror för samhälle och kyrka, eller
som det ju bör heta: relig on, utom i Aftonbla-
dets ingress. Den i Skånska Posten ins. artikeln,
angifver sig ej vara skrifven efter sammankomsten,
i hvilket fall den väl derifrån bort hämta skäl för